Spelet vi spelar har ju regler. Rustningar skyddar, vapen skadar etc. Nånstans drar vi gränsen. Om inte cementblock skyddar mot prickskytteeld hade 2WW sätt rätt annorlunda ut. För mig är det som att säga "min RP har en extra mun på baksidan av huvudet så jag ropar på hjälp trots att jag har munkavle!"
Ursäkta mig men vem är du att berätta för mig att jag och dom jag spelar med har bad wrong fun och spelar på fel sätt ?
Jag har väl ändå inte uttalat mig om hur du och din spelgrupp spelar? Det här är ett diskussionsforum... Hos er får ni låta ostmackor trumfa story om ni vill. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Men jag vill inte spela så. Jag har heller aldrig sett någon motsättning mellan regler och story. Hela det perspektivet är för mig främmande. Det är som att säga att man inte kan kombinera friktion, gravitation och en intressant berättelse.
…du vet att sådant hände historiskt?
Jag tycker att det här perspektivet är lite symptomatiskt för hela den här diskussionen, som uppenbarligen blossar upp regelbundet. Det är nog få som behöver korrekta lok (även om jag för inte så länge sedan googlade på hur mycket kol som går åt och, ja, det är en jävla massa!). Men det som spelar roll är ju inte hur loket ser ut utan:
Ja, och i mina ögon mycket intressantare företeelser än att simulera mat. YMMV…du vet att sådant hände historiskt?
Jag håller med dig (vilket jag skrev i trådstarten) men det är också vad vi kan använda slumpelementen till (läs: tärningarna). Att se konsekvenser för misslyckande som ett tillfälle för att ge fler detaljer.
Grymt bra! Ja, passar perfekt för tråden.
Men man kan väl ta med sig att även spelarnas agerande är en del av den totala Realismen. Det är inte bara omgivning/miljö, regler, etc som avgör utan även agerandet av alla runt spelbordet.
Jag känner igen mig lite i det du pratar om. För många år sedan så gästspelade en bror till en av de ordinarie i spel gänget. Han hade varit i Mali som FN soldat etc och hade gedigen erfarenhet av eldstrid. Detta gjorde mig som SL oerhört nervös då jag skulle spelleda ett äventyr med mycket action och eldstrider och jag har som tur är inga praktiska erfarenheter av sådant våld i verkligheten. Killen tyckte att det var alldeles för lätt att skjuta på långa avstånd i spelet men hade ändå kul och klagade inte. Vi använde Neo Tech2 reglerna och vi hade alla väldigt kul men det var också intressant att få den riktige soldatens input på dennes erfarenheter efter spelpasset.Kom att tänka på en intressant spelsession jag var med om för många, många år sedan. Det var med en spelgrupp som jag inte spelade med normalt.
Det var ett scenario som spelades under en dag. Ingen kampanj eller serie av äventyr. One-shot alltså. Vi spelade handplockade elitsoldater som skulle utföra ett infiltrationsuppdrag. Inga resor, ingen efterforskning, bara själva räden.
Vi använde Phoenix command, dvs ett system som ska vara så realistiskt som möjligt (vilket så klart kan diskuteras) för eldstrid. Alla av oss kunde regelsystemet mer eller mindre utantill så det gjorde inget att det är ett komplicerat system. Vi var fokuserade och jag trodde att scenariot var väldigt realistiskt. SL hade gjort ett gediget research- och förberedelsearbete för scenariot.
Men, nu råkade det vara så att en av spelarna faktiskt var en soldat med erfarenhet av riktig eldstrid (inte genom svenska försvarsmakten). När jag frågade honom efteråt om realismen så sa han att scenariot hade varit totalt orealistiskt från början till slut eftersom vårt agerande inte alls överensstämde med hur (elit-)soldater hade agerat i den situationen. Enligt honom var miljön, reglerna, etc. realistiska, men det sprack på vårt handlande. Han tyckte dock att det var ett roligt speltillfälle och hade inga problem med att spela med oss trotts vårt orealistiska beteende.
Så trotts ett realistiskt regelsystem, utomordentlig research från SL (inte jag) och en fokuserad och seriös spelgrupp så blev slutresultatet orealistiskt.... för en spelare. Resten av oss tyckte det var realistiskt.
Spelade det i slutändan någon roll? Nej, det gjorde det inte, vi hade alla kul.
Vad vill jag ha sagt? Egentligen inget, tyckte det bara var ett intressant minne som dök upp
Just strid, som är så centralt för många rollspel, är paradoxalt nog troligen alltid orealistiskt. Och jag tror också att det måste vara det för att spelen ska kunna vara spelbara. Phoenix Command var ju i alla fall för mig ganska så ospelbart, som en följd av jakten på realism som tog sig uttryck i detaljism.
Och framför allt, skulle jag säga, psykologiskt orealistiskt.
Japp. Jag spelade senare med soldaten som SL. Han hade inga problem med rollspel som hade orealistiska stridsregler och att vi agerade korkat/felaktigt.
Vilket är anledningen till att SL ska slå ALLA slag dolt - även spelarnas.
Mycket bra poäng. Att ha en för nivån trovärdig återgivning är inte det enda eller ens det viktigaste för inlevelsen (exempelvis är jag sällan intresserad av förment realistiska regler i sig) utan hur spelarna agerar är minst lika viktigt. Det kan gälla att använda metakunskap när det är opassande eller att bete sig på ett för settingen olämpligt sätt.
Ja, det är mycket intressantare än mat i settingen. Jag tror det beror lite på vilken sorts kampanj/äventyr man spelar eller spelleder, vad man väljer att lägga mest vikt vid. Om man spelar Viking som grisodling med släktfejder mellan grannar och ond bråd död av matförgiftning, sjukdomar etc. Ja då är det viktigt om det finns potatis eller inte, för mig iallafall då min inlevelse i kampanjen dör totalt om vikingarna sitter och äter majs eller potatis. Är kampanjen mer inriktad på att resa och plundra främmande länder så tycker jag fortfarande att det är viktigt vad som plundras och skulle bli väldigt konfunderad om en del av bytet från Al Andalus skulle vara en säck potatis… Men man kan självklart abstrahera exakt vad man plundrar eller odlar och bara kalla det mat, tror det kan vara precis lika kul och säger inte att det är fel alls! Men jag föredrar definitivt om saker förhåller sig så realistiska som möjligt om man spelar i en historisk setting.
Ja, det känns lite märkligt att acceptera en stor mängd abstraktioner och system som i sig är orealistiska, men studsa hårt om äventyret eller SL beskriver något "fel".
Spelar jag i en historisk miljö så tycker jag att mat är jätteintressant! Vad åt man egentligen på vikingatiden? Tycker att sådant är en av tjusningarna med att spela i en historisk miljö.
