Fear the Worst till WFRPv2. Handlar om en korvstoppare ... så det är en ordvits, Fear the Wurst. På riktigt alltså.Äventyr som handlar om mat, eller är relaterade till mat i sitt tema. Någon som har bra exempel?
Fear the Worst till WFRPv2. Handlar om en korvstoppare ... så det är en ordvits, Fear the Wurst. På riktigt alltså.Äventyr som handlar om mat, eller är relaterade till mat i sitt tema. Någon som har bra exempel?
I Adventure Pack 1 från 1987 till AD&D finns ett scenario som heter, tror jag, Steaks. Det handlar om ett värdshus som börjar servera mystiskt kött som är rent överjordiskt gott och rollpersonerna anlitas av de utkonkurrerade värdshusvärdarna för att snoka reda på var köttet kommer ifrån.Äventyr som handlar om mat, eller är relaterade till mat i sitt tema. Någon som har bra exempel?
De gamla grekerna kallade havets färg för "vin-mörkt".Det äldsta spåren av vin man hittat är från ca 6000 fkr, i nuvarande Georgien. Vill man dricka något som approximerar smaken på det vinet idag, så ska man dricka just orange vin från Georgien.
Jag tycker alltså man kan unna sig att ha viner med andra färger än rött i sitt rollspelande.
Inte helt korrekt.Ett exempel är att det finns gamla recept på pepparkakor som är absolut oätliga. Poängen var i stället att visa hur mycket kryddor man hade råd med.
(På motsvarande vis uppfanns den moderna formen av mode av Louis XIV för att göra den franska adeln fattigare.)
De bönor och ärtor man framför allt odlat här är gråärt och bondbönor. Andra typer av bönor kommer från AmerikaLite snabbgogling pekar mot utbredd odling av diverse bönor och linser från stenåldern och framåt runt Medelhavet, liksom förekomst i Sverige på 1300-talet. Men kanhända var kål/rovor/spannmål mer effektiva grödor för klimatet?
Ärtor fanns i fler typer än bönor. Vi hade inte kikärter i Norden, men det var enormt kring Medelhavet.De bönor och ärtor man framför allt odlat här är gråärt och bondbönor. Andra typer av bönor kommer från Amerika
… och kulturellt. Vad betyder den, hur ofta får man detta. Vad krävs för insats.Beskrivningen av en maträtt är inte bara det som ligger på fatet eller brödbiten, utan också allt runtomkring; vilken sorts miljö befinner man sig i, är det stökigt, rökigt, kallt, varmt, smutsigt, städat, trångt, bekvämt, högljutt, avskiljt, osv.
Även Sing for your supper. Samma tema. (Kan det rent av vara samma äventyr under annat namn?)Fear the Worst till WFRPv2. Handlar om en korvstoppare ... så det är en ordvits, Fear the Wurst. På riktigt alltså.
Det är två olika äventyr. Men ... när jag sa "Fear the Worst" så TÄNKTE jag på "Sing for Your Supper".Även Sing for your supper. Samma tema. (Kan det rent av vara samma äventyr under annat namn?)
Mumia. Fö underanvändt i fantasy. Vi hade med det i Nekromantireglerna för LHMumie var poppis ett tag.
Eftersom det inte är första eller ens andra gången vi bråkar om detta, nöjer jag mig med att citera mig själv:De gamla grekerna kallade havets färg för "vin-mörkt".
Det säger nog mer om vinet än om havet.
Vi har haft den diskussionen här i tråden innan. Nej, de gamla grekerna jämförde inte medelhavets färg med vinets, och nej, grekiskt vin var definitivt inte blått. Det var rött.
Homeros (en enda källa) jämförde medelhavet med vin (utan att specifikt hänvisa till färgen). Homeros pratar om färgen på vin massor av gånger, och alla gångerna använder han ord som betyder (olika varianter av) "rött". Grekiskt vin var rött, och Homeros fras ("det vinlika havet") är lite underlig, men det är också poesi. Det finns lite olika teorier, men jag har aldrig läst någon utom du mena att förklaringen var att grekerna drack blått vin, även om jag är beredd att ändra åsikt om du kan presentera en källa. Men att homeros själv säger att vin är rött, när grekiskan har gott om ord för blått, är ju lite förvillande om man tänker att vinet är blått.
Ett enda inlägg här som svar (inget behov för moderatorsingrepp!Eftersom det inte är första eller ens andra gången vi bråkar om detta, nöjer jag mig med att citera mig själv:
Wikipedia: "In the eighth century, Popes Gregory III and Zachary instructed Saint Boniface, missionary to the Germans, to forbid the eating of horse meat to those he converted, due to its association with Germanic pagan ceremonies.[48][13] The people of Iceland allegedly expressed reluctance to embrace Christianity for some time, largely over the issue of giving up horse meat.[49] Pope Gregory III's penal law banning horse meat consumption was abrogated by the 1983 Code of Canon Law.[50] Horse meat is now currently consumed in Iceland, and many horses are raised for this purpose. The culturally close people of Sweden still have an ambivalent attitude to horse meat, said to stem from this[clarification needed] edict. "Just hästkött är ju ett kul exempel på hur mat kan användas i rollspelssyften. Jag minns en historia jag hörde när jag var liten (så typ 30 år sedan, så jag tar inget ansvar för sanningshalten) som som handlade om tiden när norden var delat mellan kristendom och asatro;
Den handlade om att hästkött ansågs hedniskt och var inget som kristna skulle äta, medan de asatroende gärna åt det. En kristen biskop råkade irra sig in i asateritorium under sina resor och hedningarna som gett honom rum över natten fattade misstankar och bestämde sig för att pröva honom genom att bjuda på kokt hästkött.
I desperation ursäktade sig biskopen med att han inte åt kött för att hans mage inte tålde det. Hedningarna blev ännu mer misstänksamma och insisterade därför att biskopen åtminstone skulle bita i järnspett som hängde över elden, och var täkt av fett från grillat hästkött.
Biskopen lyckades distrahera hedningarna länge nog (typ med det gamla "oj, vem är det som kommer där borta") för att hinna göra korstecknet över järnspettet, och sålunda helgat kunde han bita i det utan att dra på sig guds vrede, och detta lugnade hedningarna tillräckligt mycket för att de skulle välkomna biskopen som en av sina egna.
Fritt från ett väääääääääääääldigt gammalt minne. Allting kan vara fel. men poängen är just att använda mat och tabun mot olika maträtter (Dvs mat som faktiskt fanns tillgänglig men inte åts av vissa grupper) i äventyrsskapande för att skapa utmaningar.
Orcherna bjuder människorna på människokött för att se om de kommer från de vilda barbarerna från norr som orcherna är okej med, eller om de kommer från städerna söderut, som orcherna ligger i blodskrig mot. Eller just i motsättningarna mellan olika religioner. Hur manövrerar rollpersonerna detta utan att gå emot sina egna principer, men utan att hämna i problem?