Vad åt man när?

[Svarte Faraonen]

När Island först blev kristet skedde detta med tre förbehåll: Man skulle fortsatt tillåtas äta hästkött, sätta ut barn och blota i lönn.

 

[Leon]

Orm på kroken till Kopparhavets Hjältar är ett förträffligt äventyr med mat som tema.

Vi konverterade den till DoD23 för ett tag sedan. Den kommer med i Kopparhavskrönikan till Ereb Altor

 

[Gamiel]

Livrustkammaren | Instagram

"Dagens datum. 12 februari. Fast 1771. Adolf Fredrik dör av ett slaganfall efter en enorm måltid på surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling, champagne, ostron och hetvägg.
Kungens död väckte starka känslor mot hetväggen. Greven och skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde fram att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”. Lite taskigt att peka ut just hetväggen, den äldre föregångaren till semlan. Hursomhelst. Var försiktig där ute.
#AdolfFredrik #1770tal #yourchancesofgettingkilledbyasemlaarelow #buttheyareneverzero "

 

[Frederik J. Jensen]

Af rollespil hvor mad er et centralt element kan nævnes uforglemmelige Smørfalskneren af Olle Jonsson i Imperiet-antologien. I samme antologi også berømmede Slaaraphenland af Kristoffer Rudkjær og Anders Frost Bertelsen hvor fortæring af mazarintærte indgår i spilmekanikken. Endelig Averland Abendessen af Johannes Busted Larsen hvor der rulles terninger for at få stjernemenuen serveret trods indre og ydre konflikter.

Imperiet - Alexandria

alexandria.dk

 

[JohanL]

GRRM jobbar som bekant mycket med maten som stämningssättare i A Song of Ice And Fire.

Till den grad att det finns både en webbplats och deras kokbok med tillagning av alla maträtterna i den, och i både en mer medeltida och en moderniserad version. Blev Hugo-nominerad.

The Inn at the Crossroads

Where fiction and good food meet...

www.innatthecrossroads.com

The Official Game of Thrones Cookbook

Ever wonder what it’s like to attend a feast at Winterfell? Wish you could split a lemon cake with Sansa Stark, scarf down a pork pie with the Night’s Watch, or indulge in honeyfingers with Daenery…

www.innatthecrossroads.com

 

[Genesis]

Kaffe tillsammans kan också nämnas, där man använder inbeställning av kaffe, öl eller annan mat eller dryck för att signalera mekaniskt relevanta saker utan att behöva prata mekanik. Att beställa in en kladdkaka till sin bordsgranne är en mekaniskt relevant handling.

 

[Gamiel]

Meny - alla avsnitt | Sveriges Radio har en massa mathistoria

 

[TobiasEkwall]

Jag kan tuta i mitt eget horn och tipsa om "en nypa salt" som ligger hör på forumet, men det är sci fi och inte fantasy, men handlar om att driva restaurang .

Men jag är svag för kultur spel och mat är ju en viktig byggsten i kulturen, jag minns när vi spelade Eon och rollpersonerna var ... Soldier kanske... På besök i jargien och jag beskrev hur jargierna envisades med att ha din fermenterade fisksås på allt. Och alla ojade sig och ondgjorde sig, och försökte att hitta en väg runt det utan att bli utstirradeeller skrattade åt som okultiverade barbarer. Det var lite blandat sitcom och kulturspel, men mycket kul

 

[Brior]

Nu när vi fått en massa matfakta, hur kan det användas konkret för att göra rollspelsupplevelsen bättre?

Finns det en topp fem på vad man som SL ska undvika för att inte helt förstöra inlevelsen för spelarna?

1. Ingen potatis innan 1700-talet
2. Inga ruttna tomater kastas i protest eller för att kränka någon innan 1600-talet
3. Inga chilligrytor innan 1400-talet
4. Gröt och öl kan med fördel serveras i vilken tidsepok som helst
5. Semlor har ätits sedan 1500-talet, men den moderna semlan blev populär sent 1800-tal

Med det som framkommit i denna tråd, kan vi skapa en lista över vad som trovärdigt äts i en fantasyvärld inspirerad av medeltiden? Och vad skulle den listan innehålla? (annars har vi snart bara räknat upp en massa mat )

.
Tur att de hade langocker i alla fall! Och råtta-på-spett

 

[Genesis]

EDIT: Onödigt lång utläggning om vinfärg. Kortform: Jag tror inte att vin drog åt det blå hållet, men håller med om att det säkerligen hade lite fler nyanser (framförallt kanske brunt) än moderna viner, och säkert var lite blaskigare. Nog med OT.

 

[Skarpskytten]

Mumie var poppis ett tag.

Ja, min kollega Joachim Östlund har forskat om den svenska 1700-talsmodeflugan att äta mumier: https://urplay.se/program/212590-ur...eori-och-praktik-i-1700-talets-mumievetenskap. (Han har skrivit en bok också).

 

[Genesis]

Mer rollspelsrelaterat vinmaterial (och har väl också diskuterats förr i historietråden): I antiken drack man generellt vinet utspätt. Outspätt vin är något barbarer dricker. Det ger ju en potential i att göra bort sig på en fest!

Överhuvudtaget att krydda vin och öl med örter känns som en bra grej. Eventuellt söta med bly också, om vi är i Rom. Beskriv hur vinet eller ölet ger ifrån sig en kryddig doft i rummet.

 

[Svarte Faraonen]

I en historiskt inspirerad miljö får man ju också fundera på vilken del av världen man inspireras av. Även om man håller sig till medeltida Europa är det ju en enorm skillnad mellan Norden och Medelhavsområdet. Ibland upplever jag att "historisk inspiration" bland svenska rollspelförfattare också uteslutande bygger på nordiska förhållanden, så man missar väldigt mycket av det som ändå fanns.

 

[Quadrante]

vinfärg

Sen är väl just detta också en aspekt av språk och färg, mer än att det saknades färger.

 

[Rymdhamster]

En grej jag gillar med medeltida matkultur (i vart val verkade så vara fallet i england) är att de inte gjorde någon stor åtskillnad mellan vad vi skulle betrakta som förätter, varmrätter och efterrätter.

Vaniljpajerna ställdes fram bredvid det helgrillade lammet och den rostade svanen. Och sött hörde lika mycket hemma i kötträtterna som kryddor hörde hemma i söt-rätterna.

 

[Svarte Faraonen]

Det är också viktigt att ta upp vem som åt vad. För den som hade råd att välja mellan olika matvaror var det viktigt att ha en diet som inte hade dåliga sidoeffekter, föreställda eller verkliga. Kål orsakade melankoli och mardrömmar, sallad utsläckte allt sexuellt begär medan lök ökade det, rädisor gav styrka till de klena och värmde under vintern, medan meloner och gurkor var särskilt svalkande även för temperamentet. Örter och kryddor var också lika mycket medicin som matvara. Bland de olika formerna av kött ansågs nötkött vara grövst och svårast att smälta, lämpat för den som arbetade fysiskt men knappast för mer förnämt folk.

Något som inte har tagits upp så mycket är smaksättningar av olika slag. Örter som anis, fänkål, persilja, salvia, timjan, dill, mynta och kummin odlades, och senap hade man till maten redan på medeltiden. Vatten smaksatt med violer, rosor och andra blommor kunde användas som smaksättning, och den söta palsternackan användes ibland som ett billigare substitut för socker eller honung. Saffran odlades av araberna i Spanien, och sedermera även i Italien, Frankrike och så långt norrut som södra England, där staden Saffron Walden har sitt namn på grund av denna odling. Peppar, ingefära, kryddnejlikor och kanel importerades från den fjärran östern, liksom de för oss mindre kända kryddorna kubebpeppar, långpeppar och galanga. Från Afrika fick man paradiskorn, en annan pepprig krydda som inte används mycket idag.

 

[Ymir]

Den absolut viktigaste frågan är - var nejonöga-paj så populärt som GRRM framställer det?

Den sekundära centrala frågan är - vad kunde man knarka? Pga svamptabut får man nog tyvärr förmoda att alla shrooms-scener i Vikings och dylikt är rent hittepå.

 

[Cybot]

Den absolut viktigaste frågan är - var nejonöga-paj så populärt som GRRM framställer det?

I alla fall i England där nejönöga paj var extremt vanligt på gästabud och ett måste på kungliga sådana. I Frankrike och på iberiska halvön så var den också omåttligt populär bland medeltidens adel. Det går i princip inte att hitta ett gästabud där det inte serverades nejonöga-paj, lamproie a la bordelaise (nejonöga kokt i rött vin och sitt eget blod), lamproie galatyne (samma fast med bröd och vitt vin) och andra nejonöga rätter.

Uppe runt östersjön så var det dock mest en rätt för fiskare snarare än adel.

Nejonögats popularitet dog inte bort förrän de flesta floder där nejonögon levde blev uppdämda och nejonögon därför blev väldigt sällsynta.

 

[Rymdhamster]

För den som hade råd att välja mellan olika matvaror var det viktigt att ha en diet som inte hade dåliga sidoeffekter, föreställda eller verkliga.

Förutom i Japan då, där de som hade råd att uteslutande äta vitt ris led allvarliga bristsjukdommar medan fattiga bönder som var tvunga att äta vad de än kunde få fatt på var betydligt friskare.

 

[Cybot]

Förutom i Japan då, där de som hade råd att uteslutande äta vitt ris led allvarliga bristsjukdommar medan fattiga bönder som var tvunga att äta vad de än kunde få fatt på var betydligt friskare.

Det är för att fromma medlemmar av japans överklass åt en vegetarisk diet som inte hade tillräckligt med thiamin i sig. Medans mindre religösa samurajer och adel som åt kött inte hade det problemet.

Det var dock framför allt ett problem bland den lägre japanska adeln och stadsborna. Det ris som såldes i städerna och som togs upp som skatt av samurajerna var ofta vitt för att det hållde bättre (framför allt i varmt väder). Så kakke var absolut vanligast bland de lägre samurajerna som hade tillgång till vitt ris (då en del av deras betalning var i vitt ris. Tekniskt sett hela deras betalning, men ofta fick de vitt ris och motsvarande resten av deras risranson i pengar) men inte alltid hade råd att äta kött.

Detta var ett urbant problem till den graden att ett annat namn för sjukdomen var hemlängtanssjukan (och att den som drabbades borde åka tillbaka till hembygden för att friskna till).