Skillnaden vis-à-vis ”gamers” är, tänker jag, att det är helt legitimt att peka ut toxiskt beteende i en grupp.
Ja självklart, men lite av den frågeställning jag vill lyfta är:
Är "gamers" ens en grupp?
Och vad är det i så fall som gör det till en grupp, vilka består gruppen av?
Jag menar ju då att spela/gaming är en aktivitet, något man gör, och den enda fungerande definitionen av "gamer" blir ju då någon som på något sätt ägnar sig åt aktiviteten. All typ av grupptillhörighet utöver det är ju en form av självidentifikation, något man tillhör för att man frivilligt anammar det som en del av sitt jag/sitt vara. Men det är ju
fullt möjligt att ägna all sin vakna tid åt att antingen spela eller på andra sätt syssla med spel och spelkultur, utan att överhuvudtaget anamma konceptet eller
identiteten "gamer".
Definieras gamern som den som spelar, eller är gamern den som anammar identiteten. En av de stora och mest dramatiska diskussionerna under "gamer"-eran (ni vet vilken) var ju just hur frågan om gameridentiteten skulle hanteras, vissa förespråkade inkludering och att bekämpa toxiskt beteende "inom gruppen", andra var gatekeepers och gjorde stor sak av vilka som var och inte var "riktiga gamers", en tredje hävdade att frågan överhuvudtaget inte kan hanteras om inte gameridentiteten som sådan ifrågasätts, att de som försöker ta makten att bestämma vilka som är och inte är "gamers" får den möjligheten av alla som erkänner idén om "gamern" som verklig.
Jag tillhörde kanske inte helt oväntat den tredje gruppen, jag tror det finns en inneboende fara i att bygga sin självbild och jaguppfattning kring sakerna man gör, tycker eller är intresserad av. Det gör en inte till en dålig person, men det skapar orsaker till att känna sig attackerad och leder därför till ett upplevt behov av att försvara sig. Jag vet mycket väl vart sådant tänkande dragit allt för långt har tagit mig, och det är ingen trevlig plats att vara på, så jag gör vad jag kan för att undvika att hamna där.
Jag är lärare, svetsare, rollspelare, världsbyggare, tecknare, gamer, bilist, lillebror och storebror, pojkvän, punkare, föreningsaktiv, man, svensk, irländare, gamer, tjockis, hetero, psykiskt instabil, skribent, redaktör, forumskrivare, instagrammare, kompis, speldesigner, rödhårig, figurmålare , degerforssupporter, filmtittare, bokläsare, youtubetittare och tusen, tusen, tusen saker till. Massor av de sakerna, de olika jagen och identiteterna har jag aktivt sökt och format själv, andra har bara råkat trilla in i, ytterligare andra har bara givits mig utan mitt deltagande, en del av dem har jag försökt göra mig av med, andra har varit centrala till att forma hur jag upplever mig själv. Men vem av dessa är "jag", vilken skall jag dra lans för när den blir attackerad, vilken skall jag bli stött över när den blir förolämpad, vilken "grupp" tillhör jag, när pratar andra som inte ens vet om att jag finns
om mig?
Någonstans tycker jag nog att man väljer det själv, genom att välja sina lojaliteter så väljer man också sina strider, och jag känner ju att det finns ett stort allvar i det valet som i vart fall jag inte är beredd att slösa bort på "gamern", "rollspelaren", "världsbyggaren" mm, i vart fall inte lättvindigt. Men det är så jag tänker.
