Är världsbygge av någon nytta?

Bifur said:

Det kan låta drastiskt men jag undrar om jag lurat mig själv kring vad det är. Har jag blivit bländad av hafsigt byggda kulisser?

Click to expand...

Jag tror att det finns en skillnad på genuint sammanhängande världsbyggen och sådana som är coola men kräver att man inte börjar titta på detaljerna (för då går det sönder).

Jag tror att dina tankegångar är en följd av ditt mående just nu. Jag känner igen de negativa och uppgivna känslorna som finns i dina inlägg. Liknande känslor övermannar mig också i perioder.

Frågorna i sig är helt rimliga. Varför skapar jag? Gillar någon mina grejer? Borde jag göra något annat? Men slutsatserna du drar är alldeles för hårda mot dig själv.

Så här tänker jag:

Grunden för allt kreativt skapande är att man som skapare trivs med det man gör. Processen är det viktiga, slutresultatet är en biprodukt.

Ibland vill jag kanske visa upp någonting som jag är extra nöjd med. Då är min text/bild som en lägereld - jag har tänt den med min kreativitet. Några personer väljer att stanna till, de värmer sig vid min eld och får höra mer. De som bara går förbi i mörkret behöver jag inte tänka på. De sysslar med sitt, saker som jag inte vet ett skvatt om.

Jag säger som @Genesis: Ta hand om dig. Och återvänd till de här funderingarna senare, så kommer du att göra en mer rättvis analys, med fler nyanser.

En cool sak framgångsmässigt med världsbygget är att när du väl fått fans till det, tenderar dessa att vara hårt committade till det.

Och just det, Neotech Edge har ju ett underbart världsbygge! Jag blir så rysans spelsugen varje gång jag tittar i det!

En annan sak jag kom att tänka på är att spel med gedigna och rika världar lockar till rollpersonsskapande! Jag kan sitta och göra rollpersoner till spel jag gillar just för att jag vill göra en rollperson för den världen, och använda möjligheterna i den. Är inte just Eon ett sådant spel där bara att göra rollpersoner är en lustupplevelse i sig?

Svarte Faraonen said:

Driften blir väl tyvärr starkare om man generellt sett är misslyckad i livet – då vill man åtminstone ha någon yttre framgång att klamra sig fast vid.

Click to expand...

Du, lägg ägg. Du har skrivit enormt feta rollspelsgrejer. Jag älskar Travelers on a Red Road. Och jag råkar veta att du har en massa kompisar som gillar dig. Så misslyckad är du inte. Men helt med dig på att det kan kännas så. Hamnar där själv ibland. Och lättare att säga till andra vad man ska göra. Men tycker verkligen du ska vara vaksam på den sortens tankar och jobba mot dem. Du ÄR grym och behöver inte forum-poster för att rättfärdiga att skriva din grej. Så all omtanke till dig!!!!

Svarte Faraonen said:

Det som är det potentiella problemet med den hållningen är att det långt ifrån alltid är den föreskrivna ”startkulturen” som är den roligaste eller mest intressanta. Jag tycker det i allmänhet är trist när spelmakare placerar startområdet i den mest mellanmjölkiga, nordvästeuropeiskt inspirerade regionen i världen, och förutsätter att detta är där man vill ha sin rollperson.

Click to expand...

Det mellanmjölkiga är ett medvetet val, som handlar om att sätta tröskeln så lågt det bara går (så det är vardaglighet snarare än kulturimperialism som gör att det ofta blir Nordvästeuropa från nordvästeuropeiska och amerikanska författare).

Vill man inte ha det så, är det bara att inte göra det så. Och till och med Tolkien valde ju ett inte helt mänskligt startområde...

JohanL said:

Men jag tror absolut att det skulle kunna finnas utrymme för ett spel som uppmuntrar dig att börja i ett litet hörn av världen (Fylke/Two Rivers/Winterfell/Tatooine) och sedan ge dig aktivt stöd för att rulla ut och skapa mer och mer allteftersom. Det är så skriven episk questfantasy oftast ser ut, och en av de verkligt oväntade sakerna med rollspel är hur sällan de reproducerar den litterära förlagan av den typen.

Click to expand...

Det är ju så en del klassiska spelvärldar har skapats. Det är bara det att när vi ser den publicerade världen så är det hur den ser ut efter många års spelande i den.

erikt said:

Det är ju så en del klassiska spelvärldar har skapats. Det är bara det att när vi ser den publicerade världen så är det hur den ser ut efter många års spelande i den.

Click to expand...

Ja, precis. Min tanke var att det skulle gå att göra något som medvetet stöder den upplevelsen, till skillnad från att få den färdiga världen.

Nässe said:

Du, lägg ägg. Du har skrivit enormt feta rollspelsgrejer. Jag älskar Travelers on a Red Road. Och jag råkar veta att du har en massa kompisar som gillar dig. Så misslyckad är du inte. Men helt med dig på att det kan kännas så. Hamnar där själv ibland. Och lättare att säga till andra vad man ska göra. Men tycker verkligen du ska vara vaksam på den sortens tankar och jobba mot dem. Du ÄR grym och behöver inte forum-poster för att rättfärdiga att skriva din grej. Så all omtanke till dig!!!!

Click to expand...

Jag hade kunnat argumentera mot, men skiter i. Så tack, kompis.

JohanL said:

Det mellanmjölkiga är ett medvetet val, som handlar om att sätta tröskeln så lågt det bara går (så det är vardaglighet snarare än kulturimperialism som gör att det ofta blir Nordvästeuropa från nordvästeuropeiska och amerikanska författare).

Vill man inte ha det så, är det bara att inte göra det så. Och till och med Tolkien valde ju ett inte helt mänskligt startområde...

Click to expand...

I Eon 5 har vi ju valt att sprida våra ”fokusländer” för rollpersoner lite på grund av detta. Ett västeuropeiskt inspirerat, ett romerskt, ett slaviskt, ett arabiskt, ett bantu.

JohanL said:

Ja, precis. Min tanke var att det skulle gå att göra något som medvetet stöder den upplevelsen, till skillnad från att få den färdiga världen.

Click to expand...

Det kan nog bli svårt.
Jag menar, skapa ett litet område som man kan starta med är väl inget större problem, men utbyggnaden av världen sker ju normalt organiskt och efter behov, så det är nog svårt att stödja det utan att samtidigt förstöra processen.

”Genre” är ett intressant fenomen i sammanhanget (@Oscar Silferstjerna nämnde det i sitt tyvärr borttagna inlägg). Jag tänker att skillnaden mellan ”tematiskt” och ”maximalistiskt” världsbyggande är att det förra vill orientera spelvärlden mot en specifik genre, medan det senare vill presentera en öppen värld som, likt vår egen, kan användas för alla möjliga sorters genrer. Man kan inte köra en pajaskomedi i Noirs världsbygge, men det går alldeles utmärkt i Eons.

folketsfiende said:

En annan sak jag kom att tänka på är att spel med gedigna och rika världar lockar till rollpersonsskapande! Jag kan sitta och göra rollpersoner till spel jag gillar just för att jag vill göra en rollperson för den världen, och använda möjligheterna i den. Är inte just Eon ett sådant spel där bara att göra rollpersoner är en lustupplevelse i sig?

Click to expand...

Till och med jag, som verkligen inte går igång på Eon, finner det kul. Satt för något år sedan och gjorde rollpersoner till Eon 2 med en gammal vän och gillade allt göttigt man fick. Fram tills det var dags att köpa färdigheter, då kollapsade jag av tråknad.

EDIT: Förr åt forumet inlägg man tänkt posta. Nu gräver det upp inlägg man tänkt skrota. Men jag låter det stå.

erikt said:

Det kan nog bli svårt.
Jag menar, skapa ett litet område som man kan starta med är väl inget större problem, men utbyggnaden av världen sker ju normalt organiskt och efter behov, så det är nog svårt att stödja det utan att samtidigt förstöra processen.

Click to expand...

Vad är det som är svårt? @Quadrante gör väl detta i Skodon, och det är en integral del i till exempel Vast and Starlit. Spelvärldsgenerering är ju något massor av spel gör. Det luriga är väl dokumentationen, men här borde en väl genomtänkt procedur kunna vara till god hjälp. Jag menar, allt rollspelande sker ju organiskt och efter behov, och ändå har folk kul med regelsystem.

Genesis said:

Det luriga är väl dokumentationen, men här borde en väl genomtänkt procedur kunna vara till god hjälp.

Click to expand...

Det är lätt att tänka sig till exempel ett områdesformulär, som inte ens behöver fyllas i allt på en gång utan dokumenterar vad som etablerats allteftersom.

De som känner mig vet tex att jag helst av allt är SL i kampanjer som utspelar sig i Westeros och de andra kontinenterna på ”Planetos”. Med World of Ice and Fire och andra böcker som inte är kopplade direkt till rollspel, så ger det dock settingen en enormt stor bredd men också minst lika mycket djup. Har spelarna bara sett GoT via HBO eller kanske läst A Song of Ice and Fire, så är det trots allt bara en liten del av vad som finns i världen och hur den är uppbyggd. Detta gillar jag som SL! Det finns hur mycket som helst att hämta inspiration från som SL och detta trots att spelarna eller deras RP förmodligen inte kommer komma i kontakt med speciellt stora delar av settingens meta plot.

På så vis är ”Planetos” ganska likt ”World of Darkness” för mig som SL. Det är helt för mig det ”perfekta” världsbygget att vara SL i. Men jag kan samtidigt absolut förstå att andra tycker det finns bättre världsbyggen, men att ”Planetos” är ett gediget och komplext världsbygge, det tror jag de flesta insatta ändå håller med om. På samma sätt ser jag att Mundana till EON är ett bra och komplext världsbygge, även om jag numera föredrar andra världar när det gäller rollspel.

Svarte Faraonen said:

I någon mån är det såklart så – särskilt nu, när jag är i en övergångsfas mellan två mediciner och därmed mår som en häst på en Findusfabrik. Men jag tycker ändå en del vettiga insikter kommit, och mår i vart fall inte sämre.

Click to expand...

Kan sympatisera med dig. Har varit sjukskriven länge nu på grund av en skada på balansnerven med depression och andra mentala belastningar som följd. Detta gör att jag själv med ojämna mellanrum känner mig helt värdelös. Så även om jag inte vet exakt hur du mår så kan jag trots allt känna stark empati med dig. Hoppas du snart mår bättre och att livet och världen ser ljusare ut för dig.

Genesis said:

Vad är det som är svårt? @Quadrante gör väl detta i Skodon

Click to expand...

En av anledningarna som Skodon finns är för att bevisa (för mig själv) att värld och kulturspelande kan existera med en minimal ram. En form som kan expandera organiskt .... vet inte om det är detta ni pratar om.

Spelar jag en länger kampanj anser jag världsbygge vara en av grundstenarna för det ska lyckas.
För ett kortare äventyr så har jag inte lika stort behov av världsbygge. Det kommer ändå inte att märkas.

Jag har inte läst hela tråden så det har kanske redan sagts men jag tror att de stora världsbyggarspelens tid är förbi. Allt annat går mot lägre trösklar och snabbare kickar så vore konstigt om rollspelen inte följde efter. Det är väl därför som spel baserat på stora IPn blir så populära, då kan man ha ett världsbygge utan tröskel då spelarna redan känner till världen.

Det går göra stora världsbyggen med minimal text. Mer principer och strukturer än wiki/encyklopediska texter.