Search results

Eller, det skulle jag visst inte alls – en förväxling uppstod där rollen faktiskt redan hade besatts. Oh well!

Det beskriver väl framför allt sent 80- och tidigt 90-tal? Därefter sker förnyelsen långsammare, och jag tror också att personer som kommer in som rollspelsskribenter är lite äldre – kanhända eftersom det redan finns befintliga författare, och gymnasieelever har svårare att mäta sig med dessa...

Nu blev det visst av att jag ska vara spelare på scen i Den äckliga gubben på vinden, så ser ni det ser ni mig där!

Alverna är, särskilt i tidiga versioner, starkt ElfQuest-inspirerade. Misslorna kommer från Trollvinter där de tydligt präglades av The Dark Crystal. I senare material har till exempel leucrocottan i det kommande bestiariet inspirerats av alzabon i Book of the New Sun.

Inom till exempel historia finns det ju också en närmast oändlig mängd områden som man aldrig har en chans att kunna allt om. Även om ens rollperson är en professor har hen en chans att vara helt okunnig om områden som ligger långt utanför hens huvudsakliga område.

Något jag tycker saknas i ”slå för att undvika konsekvenser” är proaktiva färdighetsslag. Om jag vill sätta upp en fördel som min rollperson kan dra nytta av senare är det något som inte nödvändigtvis innebär en risk där och då – snarare blir frågan ”får du en fördel senare, eller får du det...

Är inte mycket av tänket ”konsekvenser = eskalering” en produkt av spelstilar där logistik och tidsåtgång abstraheras som något som är tråkigt och inte värt att hålla koll på? Spelar jag gammel-D&D eller något annat spel med väldigt konkret hantering av sådant produceras ju konsekvenserna...

Cocatrix är en intressant term – ändelsen får ju en att tänka att det ska vara en femininform av coq, men det tycks likafullt vara ett ord med maskulint genus.

Den avskruvade svärdsknappen har även letat sig in i Eon 4:s stridsbok:

I Les Landes i sydvästra Frankrike, där marken är flack och sank, förekom också fåraherdar på styltor:

Nej, för att slåss mot björnar behöver man karate. (Illustrerar för övrigt väl de två fel man ofta gör med djurstrider i rollspel – å ena sidan är de mycket farligare än de ofta framställs, men det vägs upp av att de ofta flyr om man faktiskt skadar dem.)

Kan det vara kopplat till de herdeyxor som än idag förekommer i Centraleuropa och på Balkan? Heter fokos på ungerska, baltag på rumänska, rabanica eller ciupaga på polska, med mera. De är långa nog att använda som käpp och kan ha lite olika utformning på huvudet.

En mindre tilltalande del av knallarnas och den boråsiska textilindustrins historia är att de importerade bomullstyger som användes och även såldes av knallarna framför allt kom från slavbomull från Sydstaterna. Detta gav också Borås Tidning den föga ärorika positionen som den enda svenska...

Jag tänker att huvudräkning och matematisk bildning är rätt skilda från varandra. 72/9 räknar jag kvickt, men jag besitter ingen större kunskap inom ämnet – jag bara räknar snabbt. Och jag känner folk som är bra mycket bättre på matte än jag som inte är just bäst på att räkna snabbt i huvudet.

”Bödelsdräng” som term för spelledare?

I din frankofili borde du väl försvenska det till ”gidd”?

Ett udda besöksmål kan vara The Viktor Wynd Museum, där man kan beskåda allt från sataniska tempel och snidade dödskallar till porrböcker från femtiotalet och en John Major gjord i choklad. När man sett sig mätt kan man också ta en cocktail i baren ovanför museet.

Att Johannes Duns Scotus skulle ha trott att toppiga hattar hjälpte intelligensen är ett faktum jag förhåller mig skeptisk till – det känns som en mytbildning som inte alls ligger i linje med den subtile doktorns övriga resonemang, som framför allt handlar om gudomlig voluntarism och andra...

Jag gav mig på att rita lite medeltids-aktiga illustrationer till några av de underliga varelser som beskrivs med mer kortfattade spelvärlden i Eon 5:s kommande bestiarium. Shulgan är en bisarr varelse – en hund vars hela väsen tycks uppbyggt av växter. Den hittas endast kring det biotropiskt...

Det kan man ju ha i sin köttskog och vinsjö. Det här är också intressant som djupt tvivelaktig historia – den psykotiskt ondskefulla konkubinen Daji är väl knappast historiskt trovärdig (i vart fall inte att hon skulle vara en ond rävande), men kulten kring henne verkar vara historiskt belagd...