Search results

Spelare: Beror helt på ifall jag äger spelet eller inte. Gör jag det läser jag åtminstone in mig på reglerna och de bitar av världen som är relevanta i större tradspel. I små regellätta spel läser jag allt. Spelledare: Allt. Bryr mig inte om ifall spelet är stort och/eller regeltungt.

Vissa regioner i Eon lider av magistormar kopplade till de olika magiska aspekter som är osedvanligt starka där. Asköknen Tarkas hemsöks av stormar kopplade till eld, hetta och kaos, vilka kan orsaka allt från rättframma brännskador till mer surrealistiska effekter. Belu-dalen har istället...

Det är intressant att du menar det, för när jag spelar OSR-spel brukar jag ganska snabbt – precis som i andra spel – bry mig om vad som händer med rollpersoner, hantlangare och spelvärld. Guld är sättet på vilket rollpersonen avancerar mekaniskt, men det man faktiskt bryr sig om brukar bli något...

För Kutulus räkning antar jag att rollpersonerna är européer på 1920-talet, och att färdigheten också har en lite större bredd än vad som egentligen hade varit realistiskt. I själva verket finns det ju gott om personer som är oerhört väl inlästa på sitt eget fält men inte har någon större koll...

Det beror väl också lite på vilka utmaningar man möter. Det är svårt att kombinera premisserna ”utmaningarna rollpersonerna möter är oförlåtande och medger inga misstag”, ”rollpersonerna förutsätts kunna överleva en längre kampanj” och ”rollpersonerna bör med viss frekvens agera irrationellt i...

Hela Den goda människan i Sechuan handlar ju om altruismens omöjlighet i ett system som inte är gott. Jag skulle absolut kalla Sheh Tehs generositet för en nackdel, och få personer skulle väl mena att den pjäsen handlar om någon sorts målinriktad nyttomaximering.

Hade varit intressant att fundera på vilka samhällen dessa skulle ge upphov till. Har jordbruk någonsin behövt utvecklas i de länder som åtnjuter återkommande regn av grodor och fiskar? Vilka slitstarka kläder kan man inte göra av barken från träden i syradimmans träsk, bara man vågar sig in för...

Dessutom oironisk användning av gråtskrattemoji.

Säkert bara sköna killar som sköjar lite.

De lade upp en video (här) där de medelst ett klipp från Game of Thrones porträtterade sig själva som en tapper skara som kämpade mot en mobb som sade saker som "Var är alla transor?!" och "Varför hatar ni fetton?!". Över den egna sidan lät de också mycket kort klistra in en bild på Hitler –...

Ja, det finns absolut mycket potential där.

Piratrollspel torde väl vara bäst på inkludering av fysiska funktionsnedsättningar? Aldrig brist på karaktärer med träben, ögonlappar, skörbjuggsruttna tänder, etc.

Det jag tycker är skillnaden där är nog ifall poängekonomin kommer under eller efter spelmötet, så att säga. Jag tycker också rätt illa om att man ska behöva spendera poäng för att aktivera något positivt – det blir ett sorts fjärmande för det som hade varit naturligt i fiktionen om det man är...

Själv tycker jag att den sortens poängekonomier där man får betalt för att aktivera dåliga saker och sedan får betala för att aktivera bra saker tar mig ur inlevelsen. Jag förstår varför man vill ha det – det är ett praktiskt sätt att balansera för- och nackdelar, men jag tycker inte det är så...

Menar du då typ mekaniska nackdelar, som "Dålig hörsel" och så? För jag tänker att sådana nackdelar ofta är de som förvärvas i spel, och väl kanske också är kul att ha som ett sätt att representera det breda spektrumet av mänsklig funktionalitet. Ibland är de ju mer intressanta eftersom de...

"Nackdelar" kan ju vara många olika saker, och i den här sortens diskussion är det lätt hänt att flera saker klumpas ihop. Är det till exempel skillnad på nackdelar som frivilligt läggs till när rollpersonen skapas, och sådana som förvärvas genom otur i spel? Sådana som är berättelsedrivande...

Sådana är väl visserligen också flera helt verkliga konversationer?

De träigaste dialogerna jag stött på har nog varit på lajv snarare än inom bordsrollspel. Jag misstänker att det har att göra med att det på lajv oftare rör sig om rent kallprat, medan dialoger i rollspel har en tydlig roll i scenen och inte är bundna till realtidens tyranni.

Skillnaden där är väl att du improviserar ett samtal utifrån någon du varit hela livet, med en motpart du känt i månader eller år. Ett improviserat samtal mellan två personligheter som respektive part kanske bebott en halvtimme var är något annat.

Det är den så vitt jag vet icke-forumitiske sagoberättaren Pierre, och bortanför honom hans fru Sara, som är med och skriver Eon 5.