Search results

Jag tänker att det i någon mån hänger ihop med det brechtianska. I Die Straßenszene beskriver Brecht som modell för skådespeleriet personen som återberättar en bilolycka. Hans olika åtbörder när han gestaltar de involverade personerna är alla gjorda för att visa något väsentligt för deras roll i...

Ska du inte bara köra Bleeding Cowboys rätt av?

Men om man har en båt man tar ut ibland, som inte har någon koppling till ens näringsfång eller utgör huvuddelen av en livsstil, är det inte just en söndagsskeppare man är? Varför ska man försöka framställa sig själv som mer autentisk än vad som faktiskt är fallet?

Jag gillar det också. Jag tänker mig dock att det kräver en intressant balansgång i fråga om tidsramar. Om man har för många akuta problem som måste lösas nu går det inte att ha någon "downtime", samtidigt som man såklart vill att det ska märkas skillnad om man behöver lägga en månad på att...

Jag tycker konsekvenser behöver hanteras med måtta. I vissa kampanjer har jag upplevt att det blivit så mycket "snowballing" av allt man gör att det till sist blir ett omöjligt härke, där allt som inte går perfekt leder till att saker eskalerar åt helvete – rollpersonerna tvingas ständigt fly...

Nej, men jag tänker väl att många självidentifierat introverta här i tråden verkar mena att ”oj, nu måste jag prata med folk jag inte känner” mest är jobbigt och inte kul.

När jag bedömer folk jag vill bjuda in till fester tänker jag ofta på faktorn ”kommer den här personen tycka det är kul att umgås med folk hen inte känner sedan tidigare”. Är det extroversion, eller bara social kompetens?

Snyggt! En minimal anmärkning, bara – ”Apollon” är en grekisk form, ”Bacchus” en romersk. Om den anonyme författaren vill vara konsekvent borde hen skriva antingen ”Bacchus och Apollo” eller ”Dionysus och Apollon”.

Jag tror väl generellt sett att bilder upplevs som mer betydelsebärande än siffror och material – ingen störs till exempel av att spelkorten är tryckta på en anakronistisk form av kartong.

Tänk, liksom: ens kärva ronin ska utdela ett banehugg under de fallande körsbärsblommorna, och så kommer den här knickedicken med sin sängkammarblick. Vem är han? Har han rymt från Dejima? Vet shogunen om det här?

Jag tror det här kanske är en fråga som handlar om hur tydligt visuella grejer färgar in en betydelse för en, och inget man kan generalisera. För att ta ett exempel: igår spelade jag i en historisk japansk miljö. I de flesta kortlekar ser de klädda korten ut som någon sorts operettversion av...

Nyrik gravplundrares värdshuskväll. Hämndlystna vandöda. Återlämna guldet! Övergiven färdkamrat, vansinnig i gravvalv med väktarstaty. Belöning: skyddsande. Under sarkofagen: trappor nedåt…

Jag tänkte något helt annat när jag såg titeln. Internet har förstört min hjärna.

Det bygger väl dock på att man har något av ett nätverk, eller åtminstone en kunskap om var man kan skaffa ett sådant? Det är något jag ofta upplever fattas – bara detta att vi här är folk som inte spelar med varandra men diskuterar olika spel är ju en anomali för de flesta rollspelare, och...

OK, då var det där jag missuppfattade! Det ligger väldigt långt bort från de lajv jag har arrangerat, det var nog därför jag upplevde det som en non sequitur. :)

Då undrar jag vad som gör det relevant att lyfta programmerarens lön i första rummet – såtillvida lajvarrangerandet inte består av idel programmerande. Det var ju det min poäng var i grunden, att någons inkomst i jobbet inte säger något om det värde hen tillför rollspelsskrivande eller...

Ja, men inkomst mäter ju inte *generellt* värde. Som timvikarie tjänar jag pissigt, men jag törs ändå påstå att jag tillför mer värde till ett rollspelsprojekt än många höginkomsttagare.

Det blir ju intressant om skaparens inkomst ska räknas in som en faktor i någots ”värde”. Bör ett lajv, ett rollspel eller liknande värderas annorlunda om personen bakom det har hög eller låg privatinkomst, då detta innebär att dennes tid är värd mer eller mindre? För mig framstår det som en...

Nej, du har nog rätt i att det åtminstone inte är något linjärt samband. Man har nog nytta av att sälja något, liksom av att vara omtalad i positiva ordalag och ha många fans, men det är inte helt och hållet så att stor inkomst leder till hög status.

Bland andra rollspelsmakare, åtminstone? Sedan kan man ju göra det av andra anledningar, typ att man inte är bra på något annat.