Search results

Dag 7: Dags att göra en detektiv från PbtA-spelet DETECT OR DIE. Efter att ha gjort klart rollpersonen vet jag ändå inte så mycket om den, men det är förväntat - spelet går ju ut på att lista ut orsaken till den delade rollpersonens minnesförlust! Detta spel skulle jag vilja testa någon gång med...

I de lägena tycker jag också att kontakter kan göra rollpersonen intressant! Typ om man har en historia till labbteknikern, eller känner en antikvarie, etc, etc. Det gillade jag verkligen när jag testade Blades in the Dark.

Många av mina absoluta favoritkaraktärer är hellyckliga helyllemänniskor. De landar ofta bäst efter att jag blivit mätt på annat som är mörkare.

Tror du spelledaren hade förvalt resultatet, eller bestämde sig efter frågan? Jag gillar också sådana förutbestämda frågor, och överlag den inspirationen det kan ge i stunden. Själv hade jag nog inledningsvis inte låtit Archibald ljuga förrän rullen och frågan, just för att jag inte tänkt på den...

I sådana fall kanske det är enklare att bara skriva Apocalyse World, om det är det som avses? Snarare än PbtA som är superbrett. Jag vågar tro att DW nog är ett av de mest välkända spelen i den kategorin, så det exemplifierar mycket av stilen.

Jag är ärrad från Eon 2, där mitt första spelmöte började med att alla spelare valde olika härkomster och jag då tolkade det som att de började där. Sedan spenderade de spelmötet med att försöka hitta varandra…! :) Flera andra som jag pratat med har lustigt nog haft exakt samma upplevelse!

Finns det alltså en risk att alla rollpersoner kommer från olika länder? Eller är tanken att grupper just ska vara internationella samlingar av äventyrare?

Beror helt på vilket PbtA-spel vi pratar om! I de jag spelat minns jag inga sådana råd, utan tvärtom finns det ofta Moves specifikt för att snoka närmare. (Homebrew World, Detect or Die, Dungeon World)

Håller med om att det stannar upp, men samtidigt finns det en tjusning i att rulla plast och se vad siffrorna säger. :) Förutsatt att regelsystemet är ett sådant där man skall rulla, förstås. Ibland får jag påminna mig själv om att ”visst ja, den här lättlurade dåren borde de också få rulla emot...

Jag gjorde en rollperson till spelet When Sky and Sea Were Not Named, som jag nyligen upptäckte. Det gick snabbt (~30 min) och var inspirerande, om än ganska stridsfokuserat. Men jag är sugen på att resa i bronsålders-luftballong!

Relaterat till det har jag ett liknande problem. Mina spelare vill gärna försöka "Genomskåda" diverse SLP, när de från min sida är helt improviserade och jag inte har tänkt på varken deras sinnesstämning, motivationer eller hur ärliga de är. Vad jag gjort då och då är att först fråga spelaren...

Ingenstans pratar vi väl om förmågan att garanterat kunna läsa någons innersta tankar varje gång? På samma sätt kan jag inte varje gång få pannkakorna perfekta när jag lagar mat, eller varje gång övertyga andra om att se filmen jag vill, eller orka springa hela löpvarvet, eller trösta en ledsen...

Jag kan 100% garantera dig att människor har läst och listat ut mina lögner tidigare. Det är också fakta. :)

Fast det går ju emot just gamla FBI och CIA-anställda som förklarar hur de just ”läser avsikter”?

Hmm, jag har läst igenom äventyret två-tre gånger nu och en klar majoritet av alla platser och möten är antingen ”tomma” (ingen person att interagera med, eller bara lite kort beskrivning), eller något aktivt farligt. Att fly räknar jag under samma rubrik som att slåss. Visst att inte alla...

Min bedömning: Pirat och Rövare ser att köpmannen verkar pratsugen, och att det verkar vara just en köpman på sättet denne vaktar sin ansenliga plånbok. Magikern får en uppriktig känsla från köpmannen och får information om varför köpmannen verkar så intresserad av uppdraget, det är för att den...

Räknas då detektivhistorier som fantasy? För hade jag spelat något Bo Baldersson-inspirerat spel känns det som en solklar färdighet. Berättaren går jämt och kommenterar på de misstänktas kroppspråk och förmodade tankebanor.

Jag utgår mycket från det inkluderade äventyret, som sätter ton. I The Iron Coral är de allra flesta rummen tomma eller innehåller något som främst är sugen på att ha ihjäl en. Så för dina utvärderingspunkter, som jag känner är bra, faller det väl helt enkelt platt i min egna bedömning, helt...

Sant! Jag kan tycka att sånt där roligt övervinnande och utforskande kan vara kul i spelet Troika!, som jag ofta drar fram. Det är okej att dö och rotera rollperson för att det är snabbt och kul att rulla fram en nu. Antar att jag tycker Into the Odd har alltför gråa nya arketyper jämfört med...

Jag har just läst igenom min upplaga av Into the Odd, ett regellätt om att vara skattletare i en typisk hård, hemsk och dödlig rollspelmiljö. Första tanken är att det påminner om dataspelet Lethal Company som är populärt nu - skattletande i läskiga miljöer med massa bizzarra fiender som dödar...