Search results

Det här tycker jag är en bra idé. Min erfarenhet är att spelarna pressar ganska ofta, vilket innebär att eländena skulle kunna komma i spel ganska ofta, men då inte bara av ren otur utan för att spelaren valde att pressa.

Det där är något som jag, om jag varit mer ambitiös, också skulle ha försökt hitta en snyggare lösning på. Att rollpersonerna är bekanta med Backe funkar absolut, men jag tror att mer personliga kopplingar till händelserna hade gjort det hela bättre. Då tänker jag inte enbart på Vaxkabinettet...

Om du har en stor spelgrupp bör du göra gluparen och Becker farligare. Min spelgrupp med sex stycken spelare upplevde att striderna kändes helt ofarliga.

För mig är skador dels något som sätter en tidsgräns på strider (och de får gärna vara relativt korta), dels något som skapar en känsla av (livs)fara. Det är kul med snabb återhämtning så att äventyrandet kan fortsätta. Långvariga skador kan å ena sidan kännas tråkigt, å andra sidan bidra till...

Och i den här tråden finns miniäventyret Skugga över Västerklint skrivet av @Lemur : https://www.rollspel.nu/threads/utmaning-ettbladsscenarion-2-0.77893/page-4#post-1088049

Här finns ett äventyr skrivet av @Bifur : https://www.drivethrurpg.com/m/product/390750 Edit: Missade att du redan införskaffat det @Dressa .

"Blah blah. Blah blah blah. Blah!"

Jag har läst en del i den andra tråden och tänkt att jag skulle försöka skriva något insiktsfullt där men den lilla insikt jag har får väl landa här istället. Jag har insett att min inställning till världar i rollspel till stor del baseras på lathet. För att en spelvärld ska vara intressant för...

Medhåll. Romanernas Trakorien en verkligt stämningsfull och spännande miljö men den känns samtidigt skitsvår att återge i spel. Jag får väl trösta mig med att spela Granströmskt i Svärdets sång istället. Den världen har inte samma komplexitet men ändå en skön stämning.

Det låter som ett klokt val. Ereb Altor är i och för sig absurt på sitt sätt men Chronopia tar det absurda till helt andra nivåer. Det tilltalar en del spelare men irriterar minst lika många.

Kul med en Atlantis-inspirerad spelmiljö. Är den skriven med något visst regelsystem i åtanke?

Samma här, för det är mycket roligare att vara peppad på något än lätt ointresserad, men ligans DoD och nya Ereb Altor känns inte spännande för mig. Inte så att de verkar dåliga på något sätt, och Egerkrans bilder är superfina, men det hela känns för vanligt. Vanliga regler. En vanlig...

Ikväll har min lokala spelgrupp avslutat vår minikampanj i Askhem. På åtta spelmöten har vi tagit oss igenom Skugga över Västerklint, Vaxkabinettet och Dö vid denna källa. På det stora hela har det varit lyckat. Reglerna är funktionella och spelvärlden är stämningsfull. Om jag helt kort ska...

Jag tycker att det låter som att du missuppfattat spelstilen. Det handlar inte om att bombardera spelledaren med frågor till dess att rätt fråga ger rätt svar. Det handlar om att tolka spelvärlden och använda den till sin fördel. Jag är för trött för svara ordentligt nu. Ska försöka komma ihåg...

Ja, jag skulle säga att du spelat smart om du i en knepig situation lyckats skaffa fram relevant information och klarat av att tolka informationen så bra att du kunnat fatta ett beslut som fått önskvärd effekt. Vad innebär spela smart för dig?

Att kunna är en sak. Att ha skäl att göra det är en annan. Om vi nu pratar spel med spelledaren som en opartisk domare har spelledaren ingen agenda. Ingen anledning att varken hjälpa eller stjälpa rollpersonerna. Spelledarens roll är att, så opartiskt och rimligt som möjligt, presentera och...

Det beror på vad som står i reglerna och äventyret. Saker som innebär ögonblicklig död är helt klart mindre vanliga men de förekommer. Tanken är att det ska vara spelarens val eller otur som leder till skador och död, inte spelledarens godtycke.

Nja, skälet är snarare att spelledaren inte kan avgöra eftersom situationen är så kaotisk och oförutsägbar, och då tar vi tärningarna till hjälp. I många andra potentiellt dödliga situationer är det helt okej att spelledaren bedömer vilka konsekvenser som är rimliga.

För egen del har jag upplevt att "övertyga spelledaren"-fenomenet varit klart vanligare när jag spelat traditionella rollspel med mer omfattande regelsystem. Övertyga spelledaren om att en viss färdighet kan användas i en viss situation. Övertyga spelledaren om hur två talanger borde samverka...

Men det är spelledaren som avgör. En idé som spelledaren låter lyckas är smart. En idé som spelledaren låter misslyckas är osmart.