Search results

Menar du att den typen av mekaniker är något särskilt för BRP? Själv förknippar jag dem mest med Ligans spel så kanske är det en allmän trend, men inte en som fått genomslag inom OSR där man föredrar att hålla allt regellätt.

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att Warhammer med @Rymdhamster med flera är samma spelstil som jag kör med min lokala grupp. I den gruppen varierar det även något, men på det hela taget är skillnaderna inte enorma. Kanske är alltihop bara vanligt rollspel?

I princip allt "karaktärsmaterial" jag kan komma på i OSR-spel är frivillig. Så då väger OSR enligt ditt synsätt lätt när det kommer till "intern psykologisk realism". Samtidigt uppfattar jag inte "karaktärsmaterial" med en spelmekanisk effekt som särskilt vanligt i eller starkt förknippat med...

Menar du att det behövs för att skapa djup? (I fallet med DiS låter Origin dig välja mellan två olika små specialförmågor. Resten är enbart färg.)

Intressant tanke ... Men finns det inte en massa BRP-spel som struntar i den aspekten? Och saker i olika OSR spel som ger en liknande illusion av djup? Jag kikade just i Death in Space och där får rollpersonen förutom ren speldata Origin, Background, Trait, Drive, Character Details och Past...

Den bästa delen av OSR. "Old school" verkar tyvärr mest bädda för missuppfattningar. Historiskt korrekt? Nej. Bakåtsträvande? Nej. Stridsfokuserat? Nej.

Jag är inte helt med på hur du menar här. Menar du att BRP - regelsystemet alltså - bäddar för intern psykologisk realism?

Jag är tveksam till att alls använda karaktärsgestaltning som en variabel för att ringa in OSR. Spelstilen ger dig fria tyglar så bara gör det du och din spelgrupp trivs med. Jämför vi inte på något sätt äpplen och päron här? OSR är en spelstil som kopplar till en viss typ av regelsystem. BRP...

Sant. Jag var snål när jag skrev "inget stöd". Låt säga "tämligen begränsat stöd", och då tänker jag i jämförelse med sådant som Eons svulstiga bakgrundstabeller.

Jag skulle säga att rollpersonen spelar roll. Min erfarenhet är att nästan alla spelare i någon mån fäster sig vid sin rollperson. Det kan räcka med att hen har ett högt värde i en egenskap, en ovanlig besvärjelse eller ett coolt namn för att rollpersonen ska kännas "livsduglig". Om rollpersonen...

För mig är benämningen BRP starkt förknippad med T100 vilket innebär att WFRP känns mer som BRP än till exempel DoD Expert och Ligans DoD. Jag antar att det placerar mig i lag @Rymdhamster.

Jag slänger in en länk till Principia Apocrypha som jag tycker är alldeles utmärkt för att förstå OSR.

Där tänker jag att man får göra som man vill. OSR ger inget stöd för karaktärsrollspel, men det är heller inte förbjudet.

Nej, vissa färdigheter är en smula problematiska. Jag brukar i första hand gå på vad spelaren beskriver att rollpersonen gör. Om det spelaren beskriver inte ger utdelning kan färdigheten få komma i spel, och ett lyckat färdighetsslag ger då någon slags ledtråd.

OSR dök nyss upp i en annan tråd där det inte hörde hemma, men det är kul att prata om OSR så här kommer en ny tråd. På WRNU älskar vi dessutom att diskutera definitioner, och vad passar då bättre än att försöka bena ut vad något så vagt och i viss mån vilseledande som OSR är och inte är. Så...

Jag har svårt att hänga med i diskussions vändningar. Vilket spel syftar du på?

Dags att ringa Ghostbusters! 👻

Dessa alternativa rollformulär, gjorda av den hemlighetsfulle Elfgrim, kommer inom en snar framtid att finnas i utskriftsvänliga versioner på DriveThruRPG.

Låt mig presentera Don Crockett, framgångsrik spökjägare i 80-takets Fresno. Idag spelar vi alltså West End Games klassiska Ghostbusters-rollspel.

Jag tycker att planering är egentligt spel om det sker hyfsat in character och gärna en smula suboptimalt just eftersom rollfigurerna är som de är: kaxiga, egoistiska, oförberedda et cetera. Därmed inte sagt att jag är för långdragen planering. En halvtimme är okej, kanske trekvart om det är...