Search results

Jag cyklar alltid, såvida jag inte ska långt ut i förorterna. Jag springer två gånger i veckan. Inte så mycket teknik eller så, bara springa. En dröm jag har haft ett tag är att springa Göteborgsvarvet (2.1 mil) precis som pappa. Tänker göra verklighet av den drömmen nu.

Få in lite impro Det går att öva på att bolla med varandra. Här är lite olika situationer som du kan pröva att kasta bollen till dina spelare, även med en förberedd handling, utan att behöva gå ut i full-blown improv: 1) Spelare frågar "Finns det en matta i rummet?" Du passar tillbaka "Ja...

Det är som sex. Man kan smiska varandra hur mycket som helst och det kan kännas helt rätt, så länge man är empatisk och lyssnar på den andre, bakom leken. Tillit och jämlikhet igen. Vi bara leker att vi är elaka, och genom att göra det så ger vi till varandra. Kanske hade den situationen du...

Jag tycker det verkar som att du fattat galoppen! Men kom ihåg att man kan "ge" trubbel också. "Stjäla min leksak, minsann? JAG SKA DÖDA DIG!" leder också till en spännande utveckling. Det viktiga är att den underliggande attityden är att man vill ge något till den andre och se vad denne gör...

Jag tycker att det var väldigt vettiga frågor! Absolut, impro är en spelstil som kan praktiseras i de flesta spel. Som jag ser det så är det inte boken som är spelet, utan det som händer mellan spelarna. Boken är bara med och formar detta utbyte. Ju mer det som står i boken passar ihop med det...

Ja! Jag tycker det låter som en bra idé, utifrån det du berättat om din spelstil. Det här långsamma, tankfulla, planerande... Men samberättande? Hurdå? Vad har spelarna för inflytande egentligen? Ifall de får hitta på konspirationens länkar snarare än att upptäcka dem så ser jag ett spel som...

Askul att du gillade den! Skitbra distinktion, verkligen. Jaaaaa!

Jag menar samma sak som dig, Poppe. Karaktären styr, istället för att spelaren styr. Jag ser det som ett råd både till den dramatiskt korrekte spelaren, och den som är van vid att man måste tvinga rollpersonen till vissa saker för att äventyret ens ska funka. ---- Sedan finns det en djupare...

Som spelledare slipper man massor av förberedelsearbete, framförallt de sega delarna.Det finns en frihet i impron som gör att man alltid kan fokusera på det man vill göra istället för det som behövs för att röra handlingen framåt.Spelledarens initativ och energi läggs till spelarnas dito...

Jag fattar hur du menar. Ja, och när jag tipsar dig om att testa så är det just för att du ska få en riktig förståelse, som du kan gå vidare från sedan, inte för att du ska bli såld på det. :gremsmile:

Inte gnällig, och inte konstigt heller. När jag berättar om mina erfarenheter så blir det ju också så att jag pushar för en agenda som du kanske inte vill ha i din tråd. Det är ju därför jag var så försiktig i början och ursäktade mig i mina inlägg, och samma sak med Poppe tänker jag mig. Vi...

Yeah. Det är bägge. Det måste finnas ett intresse från början.

NilsH, jag håller med. ...men i min diskussion så utgår jag från att man kan ändra på hur spelet går till för att väcka det här intresset bland spelarna som sitter och är rastlösa eller uttråkade. Jag är själv en sådan spelare. Jag sitter och bygger tärningstorn och suckar (i smyg) om jag...

Om det inte finns ett rätt och ett fel, om man inte behöver prestera för att ha kul, så kommer spelarna lika gärna spela rollpersonerna in i trubbel som att spela dem till framgång. De kommer spela det som är kul. De kommer, som vi har snackat om, att följa dem. Det är att vara sann till sin...

Du får pröva. Sen analysera det. Det handlar om en sorts närvaro, jag tror inte att det är möjligt att nå en förståelse för det med enbart resonerande.

Är det sant? Fan! Jag trodde jag hade hittat ett alternativ till termen "indie"... Trollbabe är jag intresserad av, men jag har en föreställning om att jag skulle spela det med bara en annan spelare, och det är inte aktuellt riktigt. Kanske man skulle köpa det till reserv när en av oss fyra får...

Det du säger om att känna sig bekväm först tycker jag är självklart. Allting handlar om att nå en sorts erfarenhet eller trygghet i det man gör. Jag menar, du måste ju inte mecka något med din spelstil eller försvara den, men att du ändå fortsätter diskussionen tolkar jag som att du har både en...

DeBracys lista är suverän. Alla punkter där är viktiga.Återigen: Apocalypse World! Nu är jag sådär tjatig igen, men seriöst: Det som är så stort med det här spelet är att det visar dig hur du driver improviserat spel med flöde, på ett lätt sätt: Acceptera och bygg alltid vidare.Jag sitter och...

Det finns ett givet och enkelt svar även på detta: Det måste hända intressanta saker som rör narrativet framåt hela tiden. Då är rollspel intressant även om man inte deltar med sin rollperson. Det finns massor av indiespel som saknar rollpersonsgrupper, som spelas på det här sättet hela tiden...

I min erfarenhet så är det enda som behövs att de spelare som inte har karaktärer närvarande i en scen fortfarande är intresserade och engagerade i spelet. Då kan man klippa precis hur man vill.