Spion! :gremlaugh:
Det är givetvis något som borde vara med. Hmm... Tror jag Lönnmördare är inte heller långt ifrån samma område och borde kunna läggas ihop med den. Gäller bara hitta på ett bra samlingsnamn för ljusskygga individer som kan smälta in var som helst, när som helst. Hmm...
Jag blir fullständigt förtjust i Hjälparbetare och Vagabond, så de kommer jag direkt ta till mig. Stort tack!
Två tror jag passar rätt bra in i andra arketyper: Slagskämpen kan antingen vara soldat eller brottsling, medan idrottaren passar in i underhållaren.
Detektiv och journalist däremot...
Jag har en värld som utspelar sig i en nära framtid där jag håller på att snickra ut reglerna för karaktärsskapande. Jag hade tänkt använda mig av rätt breda arketyper som man sen får utveckla vidare som spelare.
Nu är frågan vilka arketyper som jag eventuellt missar. Hittills har jag tio...
Leviathan är mitt nästa rollspelsprojekt som jag talat om tidigare här på forumet. För att sammanfatta det kort: det utspelar sig på 2080-talet då människan lever nere i havet. Monster har invaderat världen och tvingat ned människan i havet. För att överleva måste de lära sig leva nere i havet...
Kan ingenting om Summerland, men det låter ju bra.
Ser vi till avslutningen och hur man stoppar Gestalten så förstår jag att det måste fortsätta. Men vore det inte ballt om man dödade Gestalten kunde dödas med våld om man så ville? Då kan man spela på att rollpersonen känner sig fri - tills...
Okej, lite spontana tankar och intryck som dök upp då jag läste.
Spontant skulle jag vilja dra in lite av de andra rollpersonernas undermedvetna i drömmen - även om det inte är i deras undermedvetna. Jag tänker mig att gestalterna här borde ha lättare att "läcka" ut. Det är givetvis inte lika...
Det är inte ofta som jag faktiskt håller med Vitulv, så då jag gör det tänkte jag faktiskt skriva det. Allt ovan som skrivs är så som jag upplever det också.
Med det sagt, så finns det gott om motiverade skäl från personer tidigare i tråden (t.ex. från krank och länken till Magnus blogg...
Vi spelade en gång varje vecka under sommaren och spelpassen var väl runt 5 timmar.
Det är dock värt att lägga märke till att gruppen inte hade några personliga intriger mot varandra (förrän Fenalik satte sina klor i en av karaktärerna i slutet) och att de var rätt storyfokuserade. Inte mycket...
Nej. Vår spelgrupp klarade av det på en sommar utan större problem. Det flöt på bra och kändes aldrig som stressat eller rälsat. Så det beror nog väldigt, väldigt mycket på spelgruppen. Det finns dock möjligheter att utveckla varje delarna i längd då det finns material för det.
Det är helt klart överkurs tycker jag. Det är visserligen en fin krydda, men när köpäventyren håller en hög klass (iaf. de som rekommenderats) räcker det med att använda dem rakt av.
Sedan när du vill gå vidare och skapa egna berättelser, ja det är då nästa steg blir relevant. Imo. Liksom...
I Call of Cthulhu är dem redan färdiga i äventyret och bara att använda (eller kopiera snarare). Jag tror det var mer fråga om hur de används. Inte en långt utläggning om handouts i allmänhet. :gremwink:
För att svara på frågan, när jag spelledde Horrror on the Orient Express så såg jag till...
Ingen aning vad du snackar om, men isbjörn fick mig att tänka på Beyond the Mountains of Madness. Det brukar ju också tillhöra triaden av de hyllade Call of Cthulhu-äventyren.
Jag har alltid fokuserat på att spelarna ska kunna skapa sina rollpersoner på ett sätt som får dem varierade och färgstarka. Först i Visioner och fantasier finns där saker som verkligen förenar karaktärerna i en grupp och skapar en relation som håller dem samman. Jag tror det är något som lättar...
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.