Abboten kan sända rollpersonernas medvetanden till det förflutna och till möjliga framtider, den ena mer förvriden än den andra. Kanske vill han visa dem något sedelärande (jämför Dickens En julsaga) eller så är det hela någon slags utmaning. Kanske kan rollpersonerna samla ihop ledtrådar som...
Idag har jag fortsatt att ändra till direkt tilltal i Världsrymdens vagabonder. Bitvis är det inga problem, bitvis tycker jag att det är skitsvårt, men det går framåt i alla fall. Ett par pass till och sedan en genomläsning så borde det vara klart. Då är min plan att fortsätta skissa på regler...
Efter lite betänketid skulle jag säga att de stora fällorna med religion och gudar i rollspel för min del är om spelet:
Blir för episkt.
Gör rollfigurerna till statister.
Styr för hårt hur rollfigurerna ska spelas.
Är märkbart moraliserande.
Det beror helt på hur det görs skulle jag säga. Det kan säkert bli jättebra med intressanta kontraster mellan till exempel högteknologi/vetenskap och religion (Coriolis skulle kunna vara ett sådant spel men jag har lite för dålig koll för att kunna säga säkert), men också totalt vedervärdigt och...
Spelpass #16 och #17
Tzaahi skriver till mäster Yngtze
Var hälsad, mäster Yngtze. Må livet bestå. Din forna adept Tzaahi, av Kssenyas klan, söker ett möte med er. Jag är smärtsamt medveten om varför jag bannlystes, och att jag ansågs ovärdig. Men med Karomyas försorg har jag fått ynnesten att...
Jag tänker såhär...
Religion kan göra spelvärlden mustigare, hjälpa till att ge rollfigurer karaktär samt fungera som en källa till äventyr. Om det sedan finns gudar som interagerar med spelvärlden öppnar det för till exempel magi och gudomliga ingripanden vilket gör spelvärlden mer fantastisk...
Jag har aldrig upplevt att rollspel gett direkt jobbiga följdfrågor. Däremot är det en hel del som frågat hur rollspel går till eftersom dom inte vetat. Många har också trott att rollspel = lajv, och har varit redigt förvånade när jag förklarat att vi sitter vid ett bord och spelar klädda i...
Jag tänker för min del inte på nostalgispel som en homogen grupp där spelen endast har en enda egenskap. Verkligheten är mer komplex än så. Svärdets sång är till exempel i mina ögon både nostalgi (genom sina bilder) och nyskapande (genom sin mix av ligans regelmotor och inslag av OSR).
Jag tänker mig en stor fästning, byggd av isblock sågade ur havs- eller sjöis. Lite som snöborgarna jag byggde när jag var barn men större och... öhm, coolare.
Jag tänker mig också droger som gör dig härdig mot kyla men som också har bieffekter. Kanske blir du blek och tärd eller allt mer...
Jag kan sakna vissa pensionerade forumiter, som till exempel Sapient. På sistone har jag även saknat Zonks entusiastiska inlägg. Sedan upplever jag att det förr var fler trådar med bollande av idéer till konkreta projekt, eller trådar med gemensamt skapande. Sådant kan jag också sakna.
Jag kan inte påstå att jag är superinsatt, men jag håller inte med om att nostalgin är en stark drivkraft inom OSR. Kanske från början men inte i vart fall inte nu. Att vissa inom rörelsen tycker att bakåtkompabilitet är viktigt, eller att allt som ges ut inte är nyskapande, är inte desamma som...
Jag upplever inte att det blir några direkta problem, vem som gör vad framgår av sammanhanget, men det är klart att det kan bli konstigt om man ska läsa det "på riktigt". :smile:
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.