Search results

Jag tycker fortfarande inte att det är supertydligt. Mitt gäng spelar ju trad utan fokus på att vinna. Det är mer att uppleva intressanta situationer det handlar om. Att generera intressanta situationer känns dock klart indie, eller om fokus ligger mer på relationer/drama.

Och för andra, som mig, blev 91:an den första version av DoD där känslan var borta.

Jag skulle vilja höra er prata om vad som är roligt och mindre roligt med att rollspela i olika miljöer: fantasy, sci-fi, nutid, efter katastrofen etc.

Min bedömning är att överlappet är väldigt litet. Avståndet är förstås en orsak men Nordsken riktar sig också till en mer bland publik både när det gäller ålder och intressen.

Och en informationstråd ytterligare någon vecka innan så att folk vet vad dom ska köpa för grejer.

Jag är teknologiskt obegåvad, men det vore kul att försöka delta i alla fall.

På den punkten överraskade Nordsken. Tyckte mig se flera rollspelsarrangemang i schemat som jag kände igen från GothCon.

Jag har ju skrivit om Blod & bly tidigare i den här tråden så jag kan väl lika gärna fortsätta med det. För en tid sedan uppdaterade jag reglerna. Sedan har jag gjort ett nytt rollformulär. Jag behärskar inga flådiga layoutprogram utan använder Excel. Det har förstås sina begränsningar men jag...

Kan tillägga att jag gärna skulle ha en bra regelmekanik för att koppa mängden erfarenhetspoäng till kreativ problemlösning i öppna äventyr. Hittills har jag dock inte hittat eller lyckats konstruera något som känns bättre än att spelledaren får göra en bedömning.

På den punkten tycker jag att OSR är genialt. Erfarenhet för skatter passar så väl ihop med fritt utforskande och problemlösande.

Jag har ingen stark preferens och den metod jag använder mest är en slags hybrid: "Varsågod, du får 8 erfarenhetspoäng. Sätt ut dom på färdigheter som varit relevanta under äventyret, eller andra färdigheter där du har tillgång till en lärare."

Du får väl styra över lite från Nordnordosts feta Pateron-inkomster.

På samma sätt som att avståndet mellan Kiruna och Malmö skulle se i det närmaste obefintligt ut från ISS är allt en fråga om perspektiv. :wink:

Jag försöker mest undvika att låta som någon slags stor OSR-guru för det är jag inte även om jag spelat en del OSR, läst en del OSR-relaterat material, lyssnat på en del poddar och diskuterat OSR med blandat folk under de senaste 6-7 åren. :smile:

På den här punkten känner jag att jag levt i en bubbla. Jag hängde inte på forum och gick inte på konvent för 10-15 år sedan. Därför lägger jag inget negativt i trad. Det var bara så jag spelade förr, och ibland fungerade det mindre bra. Sedan snubblade jag in på OSR och plockade med mig delar...

Ptja, det finns förstås inget som direkt hindrar rälsande fast jag tycker att "öppna, platsbaserade äventyr" är ett tydligt budskap inom OSR-rörelsen. De OSR-äventyr jag läst förstärker det intrycket, åtminstone om man läser mellan raderna. Det finns ingen plot och inga förutbestämda scener...

Om vi pratar utforska med en mer culture gaming-aktig vinkling är jag med på noterna. Alltså att miljöerna ska ha ett visst djup. Annars för utforskande raskt mina tankar till OSR, men då i meningen skattletande i en värld som är mer av en kuliss.

+1 på den, fast jag har lyckats skola om mina spelare till sandlådespel vilket numera funkar bra (fast ibland får vi grus i maskineriet, och jag som SL kämpar ständigt med att inte falla in i gamla vanor).

Det här med definitioner är inte lätt. Det har det aldrig varit här på forumet, och lär aldrig bli. Om jag läser tråden rätt ovan skulle vi dock kunna enas om att räls (oavsett hur strikt den är) inte förekommer i varken indie eller OSR. Det innebär att vi kan koppla räls till trad. Därmed inte...

Jag vill vända på det och säga att trad kanske var mer som OSR till att börja med. Skillnaderna mellan OSR och trad tycker jag är stora, sett då till hur jag spelade trad på 90- och 00-talet, och som jag uppfattar huvudspåret inom trad med just skrivna äventyr (men noterat att olika spelgrupper...