Search results

Jag struntar nog i att förklara vad rollspel är i Blå Himmel. Den publik jag vänder mig till vet redan om det. Däremot kommer jag lägga ner ganska mycket krut på att förklara vad för slags rollspel Blå Himmel är, och vad man kan förvänta sig. Sen blir det en massa fluff, rollpersonsmallar...

Börja spela. Kika sedan på spelarnas och deras rollpersoner. Kolla vad de triggar på, vilka NPCer de går igång på och vilka bakgrundshistoriegrejer de har. Använd det som återkoppling och inspiration till din kampanj.

Jag var rädd för det. Tveksamt. Rollspel är lite för socialt. Många av de där "seriösare" genrerna (skräck, till exempel) är läskigt stämningsberoende, och det räcker med en Bongo Bernadotte vid fel tillfälle så är gapgarvet där och kastar ut skräckstämningen genom fönstret som en mexikansk...

Det där är ju min fråga. Det är ju liksom hela poängen med tråden. :gremgrin: Arbetshypotesen för närvarande (som benats ut tack vare den här tråden) är att det finns en viss mängd skojfriskt kringsnack kring rollspel, ety rollspel är en social verksamhet och humor är roligt. En hel del av...

Okej, jag förstår vad du vill säga, men jag tror inte att det heller är problemet. Det blir inte buskis för att vi försöker emulera eller göra en pastisch på Battlestar Galactica i Sverige. Det blir buskis ändå.

Jag tror inte att viljan är den särskiljande faktorn, eftersom jag också vill. Kan du komma på någon annan skillnad?

Räven i Djupsjö När månskenet speglas i brunnens vatten Den vita döden Två ting äro hvita Nordflammans uppror Midvinternatt Stån upp, du trogna folk Trolsk är gryningen

Det är inte bara EN spelgrupp.

Som sagt, det är inte miljöerna eller fantasierna som är problemet, utan att utförandet i dem alltid blir fars och buskis.

Star Wars-äventyr under The Old Republic. Rollpersonerna är tre stycken Sith på jakt efter en holocron av Darth Dingus, och jagas av ungefär alla från Jedi-orden.

Rollpersonerna befinner sig ombord på ett passagerarskepp som kör in i en dimbank och sedan plötsligt bordas av en tysk ubåt från kriget - typ sjuttio år för sent. Tyskarna går omkring och letar efter en spion som ska befinna sig ombord och som absolut inte får komma till England. Bisarra...

Vi börjar med att sno en utvärdering av Operation Market Garden, som senare blev filmtitel: En bror för mycket Det här är ett arvsdrama som antingen kan bli fars eller mord. Eller båda. Plotten är dock att alla trodde att arvet var ordnat när farsgubben dog (kanske genom en rollpersons hand)...

Det tog en hel tråd att identifiera orsaken.

Det är en kollaborativ dödsspiral och inträffar i stort sett varenda gång jag spelar med folk som gillar Jan Berglins serier. Det är nåt med den humorn som gör att det spårar ut. Det går inte att peka ut någon enskild spelare, utan det är en process som gradvis växer fram och alla spelare som...

Problemet är inte så mycket miljön, som utförandet i den. Jag vill verkligen köra äventyr i Sverige. Allt från beredskapstidsdrama till polisaction till övernaturlig mystik till konspirationer (diskbänksrealism är jag inte så förtjust i dock - jag lever i en, och det får räcka). Men det blir...

Som sagt var, de har kontroll över texten. Det har inte rollspelare - det är spontant, i nuet, oredigerat. Skräckförfattare kan tvätta bort pilsnerbuskisen innan trycket när den letar sig in i manuset. Rollspelare får inte ens chansen - den är där i samma ögonblick som någon av spelarna kläcker...

Jag har en teori. Skräck är så läskigt känsligt. Fel referens någon gång kan dräpa allt. En författare har fördelen att han är ensam, han kan revidera sin text om och om igen tills texten sitter. Rollspel har inte den lyxen. Det räcker med en Björn Ranelid-kommentar så är Aftonbladet-känslan...

Jovisst finns det seriös svensk media. Men inte ens när de är förebilden för rollspelet så blir det bra, utan det blir bara Åsa-Nisse, Norén-parodi eller i bästa fall Guillou-satir i rollspelet. Och det är det som är problemet - inte att det inte finns Samlade Svenska Kulter, utan att det i...

Vad är det som gör att det inte blir slapstick eller Norén-ångest eller Norén-ångest-parodi av det? Eller är det det, och det är det som är poängen med ditt spel?

Asså, det är inte själva rollspelsböckerna som är problemet, eller ens svenska rollspelare. Det är nutida Sverige som rollspelsmiljö. Nästan varenda gång så blir det antingen Lars Norén-Fucking Åmål-parodi eller Åsa-Nisse. I bästa fall blir det politisk nutidssatir. Det spelar inte så står...