Search results

En synnerligen klok man det där.

Antar att du menar så där otäckt avslappnat och fryntligt som du brukar. Usch!

Det tror jag inte egentligen, men sett ur ett OSR-perspektiv är 80-talet när det började gå brant utför med rollspelen.

Inte... skriva... spydig... kommentar... Inte... skriva... Inte... Inte...

Eftersom KSR = indie, eller kanske snarare Wilper = indie, planerar jag att titta in fredag eftermiddag för att spela Cyber M/77. Som inbiten trad- och OSR-spelare lämnar jag således min vanliga, trygga miljö. Var gärna snälla med mig.

Ptja, kanske association till film eller teater. Jag vet faktiskt inte vad som ligger bakom. De få gånger jag spelat indiespel har jag inte alls reagerat på begreppet scen om det förekommit, så det är just scen i kombination med trad som ger mig dåliga vibbar.

Det slår mig att jag har svårt för begreppet "scen" i tradspel. I sammanhanget klingar scen alldeles för förutbestämt/regisserat/rälsat för min smak.

Saga känns hyfsat snällt men kan lätt göras mörkare. Svält, häxjakter, böldpest, giriga adelsmän, regn, lera...

Saga känns passande. Det innehåller inte direkt smuts, story eller indie men du har det basala i form av grundegenskaper, färdigheter, träffområden (om du vill) och magi. Dessutom rymmer den feta men alls inte dyra regelboken väldigt mycket medeltidsaktigt världsmaterial.

För mig är ett linjärt scenario inte detsamma som rälsning. Det förstnämnda ser jag som en struktur för scenariot. "Först ställs RP inför problem A, sedan B och slutligen C." Rälsning är istället när RP blir del av ett förutbestämt händelseförlopp. "På vägen mellan A och B tas RP tillfånga av...

Just den ja. Det har sina fördelar att vara på ett uppdrag från gud.

I helgen förintade jag en hord monster med min heliga eld och stängde sedan, tillsammans med mina kamrater, en dimensionsportal och förhindrade därmed världens undergång.

Pratade vi förbi varandra? Borde vi kanske ha varit mer noggranna med att skilja på drama (som i spännande händelser) och dramaturgi (som i berättelsens strukturella uppbyggnad)? Jag håller i alla fall med om det du skriver i citatet ovan. Den väg jag valt i mitt spelledande är helt enkelt att...

Fast jag är helt ointresserad av hur dramatiken ter sig i backspegeln. Det är helt och fullt hur det känns i stunden som räknas. Och visst, ett öppet scenario kan innehålla en del dötid och lämna en del lösa trådar, men tvärt emot dig upplever jag att historierna där blir bättre. Personligare...

I forntiden, när jag själv skrev mer eller mindre hårt rälsade äventyr, brukade jag tänka så och använda passande filmer eller tv-serier som mall för äventyrsbygget. Vad jag insett i modern tid är dock att spelet kan bli minst lika dynamiskt och dramatisk i en sandlåda eller fisktank. Det gäller...

Jag har kommit fram till att räls inte är min kopp te, varken som spelledare eller spelare. Som spelledare tycker jag att det är jobbigt att hålla rollfigurerna på rälsen, och tråkigt att känna till händelseförloppet i förväg. Som spelare tycker jag att räls är frustrerande eftersom spelet då...

Jag ställde min fråga utifrån OP: Och utifrån det inlägg erikt svarade på: Hur som är jag nyfiken på ur vilket perspektiv erikt svarade.

Skriver du det där utifrån ett perspektiv som spelare eller spelledare? Tråden handlar ju om hur mycket en spelare behöver veta i förväg, vilket jag tycker skiljer sig väsentligt från vad spelledaren behöver veta.

Jag kör oavsett setting med en kortfattad sammanfattning av definierande drag. Det passar mig som gillar att ha mycket manöverutrymme, och mina spelare som inte har tid/intresse/kapacitet att läsa in 10+ sidor om riken, härskare, religioner, transportmedel, valutor etc.

Jag skulle chocka mitt spelgäng svårt om jag gav dom mer än 6-10 punkter på vardera 2-3 meningar som fångar det viktigaste. Detaljerna fyller jag sedan på med vid behov.