Search results

Antar att det förklarar varför Preussen inte finns längre...

Japp! :) https://www.rollspel.nu/threads/utmaning-spel-med-legot%C3%A4rning.55366/

Det var mest en förklaring till varför jag tycker att spelkort inte passar lika bra som tärningar. Givetvis spelar allt roll. Hade D&D använt spelkort hade sannolikt DoD gjort det, och hela min kulturella spelvärld hade sett annorlunda ut. Men nu var det inte så. Sedan är det även estetiskt för...

Ja, det är såklart en personlig smaksak. Men jag tror nog att vi kan enas om att en bild säger mer än tre prickar. Vad man sedan lägger i bilden (eller prickarna) är såklart svårt att säga något om på ett individuellt plan, men tills motsatsen är bevisad tänker jag nog hävda att "Hjärter dam"...

Vad är det du tror att jag inte förstår? Det är ju exakt detta jag pratar om. Givetvis förstår vi. Att "allt är bra som det är" har jag varken sagt eller ens antytt. Ord i min mun betackar jag mig för.

Nja, jag vågar nog säga att spelkort äger ett större visuellt och kulturellt symbolvärde än vad en tärning gör. Knekt, dam, kung, joker etc är ju betydligt mer beskrivande än 1, 3 och 7. Även klöver och hjärter, spader och ruter är värdeladdade som ord. Siffror är neutrala, bortsett från 1, 3...

Men det är väl precis lika uppenbart vad tärningar bidrar med (typ slump) som att man kan spela utan tärningar? Man kan bygga systemet på player skill och val eller använda annan slumpmekanism, eller nått annat (hej Jengatorn). Det här är ju en vidöppen dörr. Det finns väl ingen här som aldrig...

Snubblar på så många ordvitsar här, men gör nog klokast i att låta det vila.

Det har smugit in sig lite nya områden på kartan...

Fast, addera setting och en bunt spelare till vilket regelsystem som helst så får du en upplevelse du inte hade kunnat förutse. Jag har spelat några indiespel som var väldigt "tajta" och knappt lämnade utrymme för spelgruppen och det var inte min tekopp. Jag anser att även det mest...

Jag brukar uppmuntra mina spelare att skapa RP som har motstridiga intressen. Med sig själva då alltså. En enkel formel är: 1. Vad vill du uppnå? 2. Varför kan du inte uppnå det? Typ: 1. Jag vill bli befodrad. 2. Jag tycker chefen är ett as och jag berättar det för alla på jobbet. En annan...

Jag tror att det var psykologisk realism som ställde till det för mig. Vi pratar alltså om en lite mer nyanserad schablonbild än Karag Barabaren, men fortfarande en stereotyp utan mänskligt utrymme? Ja, sådant är ju trist. Gör folk så alltså?

Fast, är inte lösningen att inte beskriva karaktären så artificiellt då? Man behöver ju inte reducera den till en simpel stereotyp för det. Det måste ju finnas andra vägar att gå? :)

Jag tror inte att jag förstår. Om spelaren är genuint nöjd och intresserad av att utforska RP:n är väl allt frid och fröjd? Väl i spel kommer den ju utmanas och allt kommer inte vara så tydligt när man ställs inför svåra val. Vad är det som känns "konstruerat"?

Alltså, de vanliga turistfällorna är för en gångs skull rätt coola! Karlsbron och gamla stan är ju ett måste för rollspelsnördar! Och borgen såklart. Massor av folk så var lite smart/tidig.

Har @JonasM lust att dela med sig av sina tabeller?

Bossen, eller annan jeppe, kan även ha en AGENDA: 1T10 Kunskap Makt Kontroll Förstörelse Begär Proviant Bensin Beskydd Kärlek Trygghet

En grej som slog mig är att jag har det omvända perspektivet. Jag försöker inte aktivt bryta mönster men ibland kommer ett spel, struktur eller en mekanik med den typen av insikter. Som när vi spelade Play by Mail (typ) och karaktärers inre känsloliv plötsligt blev väldigt viktigt och tydligt...

Jag har blandat ihop alla trådar men mitt svar kom i ett annat inlägg: i små steg och med små medel.

Också ren användarvänlighet. Funktion ska med i det perspektivet. Förändring är inget självändamål även om det (ofta) är intressant.