Search results

Det är rätt många saker jag gillar, som dock inte alltid är kompatibla. Representera fenomen med rollpersoner. Om det är många som sitter i fängelse i den här världen, gör en arketyp som är "ex-convict" eller opererats med en Fortress-style "intestinator". Låt spelare hitta på den här typen av...

Det här tycker jag är extremt intressant, för det finns ju tillfällen (exempelvis alla aliens i 2300AD) där hemligheter är rent spelbara och intressanta. Där det finns ett uttalat syfte med att spelledaren vet saker som spelarna inte vet--att få chansen att utforska dem genom en kampanj. Men det...

Om vi utgår från att den prepp vi pratar om även dikterar vad som sker i spel så tycker jag svaret är nej. Men om vi kokar ned "prepp" till att vara allt som görs inför spel, inklusive att handla Cola och dammsuga golvet, så blir ju "prepp" ett meningslöst uttryck. Det jag framförallt åsyftar...

Har aldrig läst några av böckerna, men hade roligt som spelare i Mage. Min tolkning av det då var att det är vad du får om du korsar World of Darkness med lite Sandman och Barker. Antagligen med drösvis av överflödig metaplot och splatbooksjuka. (Och WoD:s favoritord "furthermore".)

@Genesis fick mig att tänka på en grej jag är ett stort fan av: när någon tillåts "äga" en del av spelet. Nästan lite oavsett vad det handlar om. I Amber äger jag som spelare min rollperson. Förutom när jag interagerar med andra rollpersoner så kan egentligen inte så mycket hända utan min...

En av mina favoritserier är The West Wing. Till stor del för att det är ett kostymdrama, där vi måste fatta massor med dagliga beslut om saker där vi egentligen sällan ser konsekvenserna. Skall vi skicka ett SEAL Team för att försöka knäcka terroristen i Långtbortistan? Generalen säger ja...

Det är också abstrakt. "Vi anfaller er" är inte samma sak som "slå initiativ!" :D

Här har jag saker att säga! Det finns flera saker som jag tycker fungerar väldigt bra för att skapa intrigspel. Informationsasymmetri. Helt enkelt Hajen som visste för mycket, men som rollspel. Om du inte vet vad andra vet (att jag vet) så kommer du hela tiden läsa in saker som inte finns och...

Grejen är att jag inte är säker på att det överhuvudtaget går. :) Bland de roligare "reveals" vi haft senaste åren var när vi körde LotFP och de seglade med en smågalen kapten över havet. Hans mål var att sänka skeppet när de kom fram, för han hade svurit på att skatten han hittat på den där ön...

Kommer ta ned det hela till en praktisk nivå, för det finns ett par praktiska verktyg som jag använder nästan jämt. Såna här anteckningslappar är helt underbara: Ny SLP? Ta fram en lapp och skriv några stödord. Ny ledtråd/pryl/hamster? Ta en lapp. Funkar för alla och kan vara både permanenta...

För mig övergår det väldigt lätt i en sorts prestationsångest. Tänk om jag glömmer något som blir viktigt senare? Det går lite mot hela grundprincipen av att göra saker runt ett bord, se vad som händer, och bygga vidare på något tillsammans. Särskilt som få metaplottar är ens hälften så roliga...

"Stråtrövare" verkar vara vad översättning röstar för kring "highwaymen" på engelska. Så ja. :) Rovriddare är annars en personlig favorit. Säger även något om att de inte måste vara fattiglappar.

Någonstans kring AD&D 2E och kanske även tidigare är det ju flera spel som snarare handlar om att "låsa in" folk i ett "officiellt" sätt att spela. Spela den officiella kampanjen med den officiella metaplot:en användandes de officiella reglerna. Spelen är sina kampanjer av närmast kommersiella...

Här blir det väl en preferensfråga såklart. Men om spelet är förutsättningen för äventyren eller kampanjen, hur kan det då vara spelet som är "felkontstruerat"? Utgångspunkten borde ju vara tvärtom, om vi bara ser till produkternas respektive relation till varandra.

Den vill jag dementera, genom att påpeka att det ganska ofta är olika personer som skriver Spelet och Kampanjen. :)

Grejen är att, även om de så är helt fantastiska, så passar de oftast rätt dåligt in i hobbyn som aktivitet (tycker jag).

Precis! Typ en person som leder spelet. Vi kan kalla personen spelledare exempelvis. ;)

Faktiskt, Call of Cthulhu är ett coolt ramverk för rollpersoner som trevar lite för långt och får ta konsekvenserna. Kampanjerna är oftast rena mysterielösargrejer eller pulpaction och, även om det finns några riktigt läsvärda kampanjer, så har jag studsat från de flesta av dem direkt som...

Är inte riktigt vad jag åsyftar heller. Ibland kan det absolut vara önskvärt. Snarare syftar jag på att seriositetsnivån sjunker nästan per automatik, oavsett premiss, om du spelar med mycket improvisation i en grupp som inte är van vid det. Att improvisera blir lite synonymt med att "tramsa"...

Nu får du dock bestämma dig kan jag tycka. :) Mitt argument brukar vara att vi behöver se till vad reglerna säger, och då är det absolut som du säger. Inte bekant med Eon, men Traveller är ju definitivt ett "sandlådigt" spel. Men sen kommer äventyren och kampanjerna och ställer till det. Ser vi...