Search results

Precis, och BW är ju ett toppenspel att bara låta allt flöda ut ur karaktären. BITs kan ju skrivas utifrån mig som spelare, men så fort man "känner" karaktären, så tycker jag det är klockrenast att bara låta det flöda ur karaktären. Allt. Handlingar. Dialog. BITs. Scriptning i Fight! och RnC...

Angående att "visa" karaktärerna är det svårt. Jag brukar inte göra det. Jag brukar hålla allt dolt tills det kommer fram. Men jag gillar det egentligen inte. Egentligen vill jag visa allt och få ett "damnit!!!" när de läser ett trait, osv. Det skapar också en nivå där Fight! blir djupare, mer...

Yeapp! BW är sjukt likt AW där, kör samma "ur" och "från" karaktären tänk. I det hänseendet är BW väldigt klassiskt... BW är ju inget hippiespel liksom! :gremsmile:

Du som SL.

Det är illa som fan, men det är en anledning att spendera Artha om det är viktigt! Du kan ju mjuka upp traitet också så det inte riktigt är sååå illa.

Jag kör intention som den regeltekniska termen. Så, om min präst vill hjälpa folkmassorna pressa upp portarna, är det vad min bön handlar om och det ger +1D för just det. Och om folkmassorna ångrar sig är bönen förlorad. Vi har aldrig använt faith i en Fight! faktiskt, utan endast inför, och då...

Det finns trådar från 4e till tidiga The Forge, så mycket troligt...

För egen del är det inte själva scenen där de två älskande möts som är det som kokar av mest passion, utan scenen där någon av dem handlar i en extremt laddad situation utifrån sina känslor. Det är då som känslorna visas som tydligast enligt mig. Det är då jag förstår vad karaktären känner. Inte...

Det finns väl inget som är bäst. Båda sätten har sina för och nackdelar. Frågan är ju vad du är ute efter i ditt spel? Det är där du borde sätta fokus. Försök närma dig det utifrån lite frågor som du ställer dig själv, en tänkt spelare och systemet. Tex: Om en spelare vill gömma sig och hoppa...

Hå! Välkommen hem igen, eller vart nu hem är när man varit borta så länge!

http://www.theunstore.com/

Tips, försök skapa tre separata slumplistor, det kommer skapa mer variation och göra det enklare för dig. Så när du trycker på "Fynd!" så slumpar den fram: 1. I en liten trälåda hittar du... 2. ...en liten träslev... 3. ...sliten och trasig. eller 1. I en bortglömd klädnad slängd på golvet...

Fast jag kan gå från spelbordet och vara helt lycklig för att min karaktär blev tillfångatagen, torterad och till slut dödad. Är jag en dålig spelare just därför?

+1

Som sagt, Vassal och Skype. Det är ett självklart val. :gremsmile:

Nässe, du borde spana in Vassal, www.vassalengine.org

Sådär, nu har jag lite tid att formulera mig och ska försöka göra ett första försök att göra mig lite förstådd. Precis som Måns använder jag inte system i den mening som Lumpley principen använder det, jag uttryckte mig klumpigt utan vad jag säger är likvärdigt med regler. Den skillnaden jag...

Återkommer, middag med lite för mycket vin för att jag ska få ro att uttrycka något vettigt i frågan. Men i morgon eller så, men Måns säger ungefär vad jag tänkt säga, och alla trådar om IIEE med tänder är ungefär vad jag tänkt säga. Och jag ber också om ursäkt på förhand om något av vad jag...

Folk har ju olika prioriteringar. Kan vara bra att ta med sig när du designar, vissa tycker det är viktigt att reglerna minimeras eller görs så snabba och så frånkopplade fiktionen som möjligt (som Han som föredrar att man tex slår och sen berättar vad man gör och hur en del utav en strid går...

Några tankar: - Att bara utgå från mängd tärningar innebär att det det är statiskt. Det är oftast trist. Vi ser att vi håller på att åka på däng. Vi ser att vi är på rätt väg och det är idel grönt i skålen. Det är förbestämt. Hitta något sätt att låta tärningarna i skålen utgöra grunden för...