Search results

Metabaronerna är nu skickade till ett nytt hem. Ingen som vill slå till på lite Jovian Chronicles? HOL? Tusan, jag inser ju mitt misstag. Självklart borde jag långformsrecensera hur fenomenalt genialt spelet är FÖRST och sen kapitalisera på det genom att sälja av grejerna. Börjar förstå varför...

Och därför: vad skulle vi kunna använda för att möta dessa förväntningar på olika sätt. Så den som vill/inte vill ha det som erbjuds kan vara informerad utan att behöva vara del av hela nördsfären. Om jag står i spelbutiken och plockar ned Ten Candles från rollspelshyllan, och min enda...

Sant! Allt dör preferensdöden på wrnu. ;) Målet var egentligen att fundera kring kommunikativa verktyg. För de behövs. Hobbyn som helhet är ju nästan helt synonym med D&D. Hur pratar vi om rollspel med olika grader av förväntningar på olika skalor, utan att det möts av kategorisering? X-kort...

Generella! Specifika saker dör alltid preferensdöden på wrnu.

Nä. Men jag orkar inte förklara exemplet i detalj. Brukar aldrig behövas. Text är som vanligt trubbig kommunikation. Hur som helst är absolut genre ett verktyg för att kunna delge förväntningar. Men “skräck” kan ju vara allt från kannibalfilm till college slashers till Lovecraft.

Grejen är att twisten inte behöver vara någon twist. Där är jag väl medveten om att ha annan smak än majoriteten här (till synes). Det kan vara nästan vad som helst där förväntningarna inte matchar innehållet - och den stora frågan hur vi kan kommunicera kring det. Ett brädspel som anger att...

Gun, with Occasional Music av Jonathan Lethem. Känguru med trenchcoat!

Jag blandar inte frukt överhuvudtaget. Hela min poäng är dock att den använder troper ("badass marines") för att ganska så aktivt fucka med förväntningar. Huruvida det är genre eller ej känns som en bisak, åtminstone vs de generaliseringar som ofta görs kring liknande fuckande i rollspel. Om du...

Grejen med rollspel är ju att de ofta är rätt menlösa att återberätta. Att ta ställning till individuella twists i efterhand blir ju en intellektuell övning, som egentligen saknar relevans. Jag tycker ju det här är problematiskt. Min erfarenhet är snarare att gruppdynamiken är central...

Det här var alltså exakt vad det utvecklades till, men den här spelaren ville nå fram till målet direkt istället för att behöva följa med på resan. Med andra ord: vetskap om det tematiska målet gjorde att resan blev ointressant för den här spelaren. Eftersom hen förstod att det skulle komma en...

Men många är ändå snabba att göra väldigt grova generaliseringar. I.e., det är aldrig okej eller alltid okej. Även utan sammanhang. Dessa generaliseringar är dock inte förutsättningslösa, som jag nämnt tidigare, utan handlar ytterst om spelstil. Så om vi kan försöka precisera spelstil på något...

Det här känns ju ändå som det mest relevanta, och jag anar ändå från trådens tema att det är mer okej än andra former av twists. Mitt problem med väldigt involverade ingångar (som C.A.T.S) är att det lätt kan ses som en sorts kontrakt. Om vi inte får något av det som vi kände utlovades blir vi...

Här förväntas ju en kampanj, exempelvis. Skulle du reagera likadant i en one-shot, eller minikampanj? Hur många spelmöten vi förväntas spela är ju också flytande. Vissa grupper räknar med att det alltid är open-ended.

Urk… Jag hoppades på att detta försök kunde vara mindre värdeladdat och mer konkret. Ingens preferenser behöver ifrågasättas om det inte handlar om ett specifikt fall. Förväntningar innebär ju en miljard olika saker. Om ni förutsätter att rollspel har karaktärsprogression, exempelvis, eller...

Men din utgångspunkt är inte förutsättningslös utan förutsätter en auktoritär spelledare. Jag förstår helt att folk inte vill ha en Smart Spelledare som kommer på en Cool Twist och ser oförskämt nöjd ut efteråt. Men det är inte vad jag tycker det handlar om heller. Oavsett om det är ett...

Jag gillar den här idén. Problemet är ju att det (med utgångspunkt från exemplen) riskerar att behöva vara väldigt specifikt. Lite som att du måste trampa på minan innan du vet var den ligger. Det bästa hade ju varit någon variant av komplexitetsrutan som en del brädspel använder sig av men...

Detta låter dock, för mig, som något helt annat än det jag frågar om? Frågan är alltså dels vad för förväntningar som kan tänkas råda, och sedan hur dessa kan kommuniceras. Även om vi bortser från aktiva "fuck" så kan ju spel göra folk besvikna av helt andra anledningar. En av mina grupper...

Så svaret på frågan, "hur fuckar jag med förväntningar?" är ett fetstilat inte? Det låter ärligt talat skittråkigt. :D

Kanske inte om spelledaren slaktar oss. Men det låter för mig mer som någons egotripp än rollspel där alla runt bordet är deltagare. (Vilket iofs också verkar vara en vanlig bild av "friform".) Men för att då återgå till ursprungsfrågan - vad kan spel ge för verktyg för det? Som inte bara är...

Aliens porträtteras som en ganska hård militärfilm, med badass marines. Dessa får sedan vrålspö. Filmen fuckar förväntningarna hos tittaren två-tre gånger. Först genom att ingen tror på Ripley (trots att tittaren som sett första filmen vet att hon har rätt). Sen genom att alla badass marines gör...