Finns nog en drös trådar om detta, men om vi bara skulle försöka hitta nya ämnen skulle forumet dö snabbt! :)
Jag brukar alltid vilja spela adelsmän eller folk med status. Gärna lagom arroganta. Men jag gillar slump i RP-skapandet just för att kunna hitta nya infallsvinklar. Egentligen gillar...
Ja, allt det här är ju subjektivt. Men jag har iaf varit med om att man lite skrattande har sagt saker i stil med "haha, hur många finsmeder finns det i den här lilla byn egentligen?" och det behöver inte vara någon större grej. Antal bagare är mer en metafor. Nånstans rasar ju ens inre fantasi...
Det finns väl ingen som använder moduler på det viset? Det känns som att du klamrar dig fast vid en tes med hjälp av rätt extrema argument :) Poängen med Kandra, och typ allt settingmaterial, är att det ger en massa kött på benen som man kan använda för att improvisera vid behov. Jag är ex 100%...
Sannolikt, eftersom det är enklare att få variation och trovärdighet när man preppar framför när man improviserar. Det är ju knappast speciellt konstigt.
Precis som @JohanL säger. Vet inte hur många gånger jag varit med om att SL säger att "han heter...eh...eh...Tr...Trumpe...nej, Trygve!" eller dylikt och man förstår genast att personen i fråga inte har någon som helst bäring på setting/story.
"Heter han också Trygve?"
Ett annat svar på frågan är ju de spel som kommer med solospel, som Twilight 2000. Man skulle ju kunna "spela upp" ett skeende i närheten och sedan händer det samtidigt.
Nu är ju kärnfamilj en sentida uppfinning*, men jag upplever att det är hyfsat vanligt att man tillhör samma klan/släkt/etc. Vilket ju också är ett sätt att få världen att kännas verklig, eftersom man då förhoppningsvis minskar risken att "en nekromantiker, en halvalv och en pingvin går in på...
Det finns några lösningar på detta. Det enklaste tycker jag är att när man spelar historiska spel, eftersom framtiden är utstakad. Western är ett bra exempel, inte minst för att även äventyren brukar ha en tidslinje, iaf de äldre. På så sätt hände saker oavsett vad RP gjorde. Detta var alltså...
Den med ankor på. Mer seriöst; sådant min fantasi inte kan frammana av sig självt utan behöver hjälp med. Subjektivt såklart, men i KH har vi jobbat mycket med kulturella inslag som kanske inte är uppenbara och som man förhoppningsvis tänker "oj, coolt!" när man ser.
Jag tycker det är rätt stor skillnad på "orörd" och "inte lyckats sälja in", eftersom det senare är det stora problemet och den svåra uppgiften. Men med förtydliganden så håller jag med. Iaf tills nästa gång du påstår samma sak ;)
Edit: men då har ju alltså Avatar gjort det nu, med råge!
Inte helt va? :) Kan på rak arm räkna upp flera anime/manga-spel. Däremot kanske inget som slagit brett, även om Avatar hämtade rätt mycket inspiration från anime.
Nischat!
Orm på kroken är ett fiskeäventyr till Kopparhavets hjältar. Det är visserligen inte ett renodlat fiskespel men det är inte svårt att göra det till ett bärande tema om man vill :)
Jag tror att Kickstarter-revolutionen ändå hade gjorts så vi landat där vi är idag. Men jag hade nog inte fått lägga vantarna på Ereb Altor-licensen. Min "karriär" som spelförfattare började med Järnringen och jag har svårt att se att den hade inträffat utan Mutant: UA.
För mig var inte läsningen inkörsport utan andra kompisar. Jag fattade inte mycket första gången jag spelade och hade aldrig hört talas om Drakar och Demoner innan dess.
Jag gissar att varumärken är minst lika goda inkörsportar. Star Wars, Avatar, The One Ring, Bladerunner etc.
Hade rätt mycket; fotboll, kampsport, skejta, leka, hitta på bus/bråk etc :) Läste såklart en del med, men vi var rätt aktiva. Rollspel blev viktigt typ i 7:an även om vi började tidigare än så.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.