Search results

Step Four: Adding Terrain Upp till 80 VPs kan du få som runner för att du får pillagers att använda sig av terräng i en strid. Hinder finns av ett antal sorter och är lite annorlunda, för du får poäng för att lägga till dem istället för att behöva betala för dem från din budget. Detta för att...

Step Three: Selecting Foes (fortsättning) De fiender som finns beskrivna följer ett rätt intressant mönster. Eftersom Roll of Valor ersätter statblocks och liknande och balanseringen kräver att fiender följer Combat Flow Chart om du inte betalar poäng för Self-Willed så kan det verka som att...

Jag spelar det parallellt med läsandet och det är förvånansvärt tight än. Dock är unskippable cutscenes något som borde vara straffbart...

Chapter 4: Encounters Om du vill spela Rune måste du först mentalt förbereda dig på en sak: det här spelet har inte en spelledare i klassisk bemärkelse. Ni kommer turas om att vara runners istället. När det är din tur att vara runner så väljer du en annan spelare som blir proxy för din hjälte...

Chapter 3: Improving Your Hero Vi vet inget om hur vi får VPs än, men i det här kapitlet får vi lära oss hur de spenderas. Oavsett om du är pillager eller runner så får du VPs och dessa kan sedan investeras i din hjälte. Du förlorar dem inte för det, utan håller även koll på hur många totala VPs...

Precis! Det är egentligen bara grunden som har något gemensamt med Ars Magica. De är två helt olika spel i övrigt.

Chapter 2: Combat and Other Rules Det är inget snack om att bråk är i fokus här. 'Combat' med stora bokstäver och 'and Other Rules' som lite eftertanke. Stridssystemet bjuder på några rätt roliga överraskningar, även om en känner igen sig i det mesta. En sak som är värd att påpeka är att...

Chapter 1: A Hero is Made Alla skapar hjältar. Ni kan egentligen skita i vem som kommer spelleda, överhuvudtaget, till en början. Om någon får en balltuff idé till ett encounter så är det bara att kasta boken på den personen efter ni skapat hjältar och låta dem rocka loss. Inget nytt under Oden...

Det känns inte helt självklart att göra rollspel baserade på digitala spel. Några försök har gjorts, från World of Aden (baserat på SSIs Entomorph och Thunderscape), vidare till MMORPGs som World of Warcraft och EverQuest, och framåt. Oftast har det handlat om att göra rollspel som settingböcker...

Det här känns som något som spel kan hantera på ett mekaniskt plan. I Blades in the Dark har du exempelvis Positioning och Effect som reder ut den här situationen. Om du säger att du vill göra något och SL säger att det är skitfarligt när du bara trodde det var lugna gatan, då kan du som spelare...

Det jag måste fråga mig är "för vem?" Om det förstör känslan för dig, som spelledare, eller förstör för den "otåliga" spelaren, så kan det vara värt att anpassa spelledandet lite mer till gruppen och kanske korta ned beskrivningarna så de är färdiga när du når någon form av "actionable" punkt...

Kan ju frystorka de som dött eller "vitrifiera" dem vid superlåga temperaturer och slänga upp dem i pråliga förgyllda glasmontrar. Sådär kusligt livsliknande så det ser ut som att de sover och kan vakna när som helst. "Vitrifierades för olovlig hantering av sprängämnen". "Vitrifierades för "...

Fyller 40 i år och har således varit reggad här halva mitt liv. Och fortfarande har alla (andra) fel.

Jag har ofta passat på spel för att de är svenska. Arvet från Äspel kändes, i synnerhet kring det tidiga 2000-talet, som det gjorde att allt svenskproducerat mest var nya versioner av samma sak som alltid.

Bäst rollspelsläsning: Tenra Bansho Zero. Grymt pepp på detta! Kommer försöka göra heldagsspel i framtiden.

Bedöms det av gruppen, av en SL, eller dylikt?

Gissar att trådar av detta slaget dykt upp med jämna mellanrum sedan forumets början, tidigt 1800. Det jag söker efter är spel som ger action hellre än realism. Häftiga saker att spela vidare på. Dödlighet, intressanta skador, intressant representation av avstånd; vad som helst. Tänker själv på...

Jag hatar The Avengers (samtliga) med passion. Första filmen såg jag på bio, och hade lämnat bion om det inte varit oartigt mot mitt sällskap. CGI-nonsens och trams.

Tänker på att “krubb” är en resurs i Mutant År Noll. Mat som en rätt konkret grej Gillar att använda mat för att markera kontraster. Flerrättersmiddagarna med snillrika sockerskulpturer och exotiskt kött flamberat i dyr sprit. Och sedan kokkitteln med evighetsgryta på “det som fanns” och bröd...

Har det inte alltid varit lite så? Ser det som del av rollspels halvbesatthet av fantastik. Att det liksom inte “räcker” med verkligheten utan att det måste finnas magi eller setting.