Search results

En stor del av köpfritt-utmaningen (för mig) är att spela, skriva, och läsa mer - samla mindre. Så vilka är alla dessa spel som jag vill spela nästa år? Blades in the Dark Först ut under nya året. Påbörjas 22:a januari. Har gått hyfsat all-in för att fokusera på stämning och det blir extra...

Då kan ju en aspekt snarare vara ha med färdiga rollpersoner så det inte tar så lång tid, om döden är en central del av spelet? Det fina med det är ju också att det inte behöver ta flera timmar att komma igång, samt att spelare inte behöver sitta där och fundera i en halvtimme för att sedan...

Den här typen av grej tycker jag blir lite för specifik. I AFMBE är det exempelvis rätt centralt att ni dör lätt - därför är det även en risk i scenariot. Särskilt när de missnöjda anställda börjar reta sig på sin chef... (Coffee Break igen... kan sluta tjata om det nu.)

2021 Spelledde Endast Ravnica faktiskt. Har spellett ovanligt lite. Delvis för att jag blev lite mätt på att vara dagisfröken efter hur den kampanjen avslutades. Men massor med spelledande på gång inför 2022! 2021 Spelade Burning Empires. D&D Ravenloft. Vindsjäl och vad nu @ceruleanfive s...

Helst inte. :) Jag gillar ju Coffee Break of the Living Dead bland annat för att det inte spelar någon roll hur det slutar. Scenariot är bra på att introducera intraparty conflict som motor för intressant rollspelande, med enkla medel.

Ett av den senaste vågens supplement till Lamentations of the Flame Princess har det lite otympliga namnet The Staffortonshire Trading Company Works of John Williams och är i princip en kartbok med byggnadskartor inspirerade av 1600-talsoriginal. Sånthär: Bild stulen från denna videogenomgång.

Erbjud dig att spelleda/arrangera ett coolt spel! Att få den där sociala livlinan nu när restriktioner återkommer är värt en hel del. :)

Enkelt: låt dem hitta på sitt egna uppdrag utefter en given premiss istället.

Det här perspektivet gillar jag. Senaste årets läsning och recenserade gav mig två tydliga exempel på när det här passar mig som bäst: Apocalypse World och Star Wars d6. Båda uppmanar till spel redan efter några sidor och är skrivna så att det känns fartfyllt och intressant. Sitt inte här och...

Vill först och främst ge det skittråkiga svaret "det beror på spelet", men också lista saker jag personligen uppskattar: Visa för en spelledare hur ett scenario i spelet är tänkt att se ut, som mall för att skriva egna. Ge goda skäl att använda spelets mest centrala regler. Inte alla regler...

Sedan de sista för året: Trollbabe • Stormbringer • The Expanse Har blivit totalt 20 recensioner i år, om min slarviga räkning stämmer. Mer osäkert hur det blir nästa år. Men det var roligt så länge det varade!

Tycker det här är en skitbra poäng. Att trycka in varumärkesnamnen i språkbruket blir också krystat kommersiellt.

Båtsman, menar du? Eller är det superhjälteformen av Batra?

Jag tycker du mest upprepar samma påstående, när det i slutänden bara handlar om smak och inget mer. Att direktöversätta töntig engelska blir töntigt på svenska också. Inget nytt under solen.

Nej precis. Det låter supertöntigt i alla varianter, på båda språk. ;)

Jo, men du direktöversätter ju. Engelska har ju inte alla språkliga finesser som svenska har, med ihopskrivning och liknande. Engelskan använder istället många fler ord. Tornglödsklingan. Svärdet från glödtornet. Du måste betona andra saker för att det skall funka. (Och de här exemplen drog jag...

Direktöversättning blir nästan aldrig bra. Men till saken hör ju att det inte låter mindre töntigt på originalspråk för den som är engelskspråkig och inte insatt i hobbyn. Fantasy är litterärt ganska töntigt överhuvudtaget. The [Adjective] [Noun] of the [Adjective] [Noun]. The Black Sword of the...

Dock uppstår ibland dynamik av det andra slaget. Som när en bekants barn kallade Han Solo för Hans-Olof, vilket var ett rimligare svenskt namn. ;)

Jag önskar vi hade mer av den, personligen. :) Tycker det snabbt blir fånigt när allt skall vara på svengelska. Ett gediget översättningsarbete översätter känslan och andemeningen, inte bara orden.

Vilket väl är lite "full circle", om en utgår från att produktifieringen av fantasi är en grej? Folk spelade som de kände för förr, idag är det mer identitet knuten till spelstilar och spel förväntas ibland vara mycket tydligare med allting. Jag tycker det är awesome att folk spelar drama med...