Search results

Ja, jag försöker inte jämföra här. Det jag menade var att ibland kan jag tycka att flera slag liksom bygger upp ett narrativ. Det händer lite, fram och tillbaka innan det avslutas. Eller så börjar man med en jävla smäll där man rullar superhög skada och blir lyrisk! :) Jag gillar det. Jag har...

Låter som en bunt rollpersoner... :)

Ja, reagerade också på det. Och Bobas "plan" för hur de skulle slå tillbaka på tåget var kanske inte heller så briljant. "Se till att träffa, medan fienden missar" var typ anfallsplanen. Men själva förberedelserna bestod av att hoppa mellan svävarcyklar :)

Ja, precis så. Det blir ju lite mer klimatiskt med när man får in den där sista träffen, eller när man rullar den där critten eller vad det är. Det sker där och då! TA DET! DIN JÄVEL! Jag tänker också sällan strider som dueller. Det går fort, det kanske inte är så mycket cirklande och utfall...

Jag har inget emot "ett (tärnings)slag, ett hugg". Vi spelat nog så, men det krävs ju ett relativt snabbt och flexibelt system där några missar/etc inte upplevs som tråkigt. Om det är mer realistiskt eller inte vågar jag inte svara på. Men det är kanske mer diegetiskt för att knyta an till...

Vad är det här för trams? Du har inte sett serien men kan ändå fälla din dom över våra åsikter som "negativ konsensus" och "like-makt". Dålig stil!

Jag tror verkligen inte att alla berättelser är berättade. Men just de troper jag tog upp har berättats åtskilliga gånger. Det är ju därför de är troper... :)

Eller, jag personligen hade ju löst det med att "annan kanske orelaterad fara kryper närmre eller annat problem uppstår" men jag vet inte hur väl det passar kranks problem.

Inte egentligen. Det är svårt att höja insatsen. Det skulle ju bero på kontext, men egentligen har ju rollspel redan en inbyggd risk/reward-mekanik.

Jag har inte spelat Year Zero, men tanken är väl, som @krank har helt rätt i, att det ska vara ett speligt inslag, att det är en risk/reward-mekanik. Hur gör man det diegetiskt? Jag tycker inte risk/reward, som jag var inne på tidigare, är speciellt kopplat till verkligheten, såvida man inte...

Ja, jag tänker på pappa Jango och hela klongrejen. Den är riktigt dålig. Överkompensation för hans död kanske? Som jag dock tyckte var utmärkt!

Han var cool i episod V och VI. Men det var ju mest estetiskt. En värdig motståndare med fräck rustning. i I-III är han inte alls cool längre.

IRL finns det väl mängder med olika sätt för att "göra om göra rätt"? Problemet med att pressa handlar väl mer om att det innebär ökad risk. IRL brukar extra fokus och noggrannhet snarare innebära mindre risk. Jag brukar, i mina egna klur, istället använda Adrenalin. Det är kroppens alldeles...

Beror på perspektiv såklart. Ser man Book of Boba som en av många pusselbitar som bildar Star Wars-sagan eller är Book of Boba ett kontemporärt verk som bygger på sunkiga troper. Båda dessa påstående kan vara sanna samtidigt. Handen på hjärtat hade det inte varit svårt att göra det bra. Det är...

Jag hade verkligen uppskattat om serien tagit vara på settingens rika lore. Det gör man inte alls.

Visst, finns förmildrande omständigheter men seriens skaparare har mest råkat få med dom på köpet. De försöker ju inte själva problematisera ett dugg.

Fast Boba Fett är ju inte maorier... Man får inte carte blanche bara för att man använder skådisar som tillhör ursprungsfolk. Hur man än vrider och vänder på det så kommer Boba dit som representant för majoritetssamhället och lär vildarna hur man ska göra. Eftersom de absolut inte fattar det själva.

Nä :)

Men hoppa mellan två rörliga objekt kan de såklart inte. Dumma sandfolk! Ja, hutterna var väl den bästa, med deras wookie!

Boba har ju varit uselt castad i alla nya filmer och det lider såklart serien också av. Boba skulle vara en smal elak jävel med skarpa drag och spetsig näsa. Och att han har slarvat bort Slave I gör ju att han tappar 1000p. Så ja, när han har pyjamas på sig och leker med snälla tuscens så är det...