Search results

Vill bara inflika att jag inte kallar pudelpoäng för dålig speldesign för att det har med min smak att göra, utan för att det är en regel som enligt mig inte gör det den säger sig vilja göra. Om regeln skulle sagt, "OK! Jag är SL! Er uppgift är att beskriva coola manövrer för mig så att jag...

Gick tillbaka och läste min gamla tråd och inser att det var den här tråden jag ville skriva då, men inte riktigt kunde. Så tack! :)

Jag tänkte precis knyta an det till orginaltråden med att skriva: Det fallegivande gör är att de beskriver "om SL är mätt så blir spelet roligare (i.e SL kan fokusera på spel istället för mat)", men jag är inte säker på att det påståendet är generellt sant, så jag håller med dig :)

Det där handlar mer om lagmoral. Tror inte det kan överföras till rollspel sp lätt :)

Ok, jag känner inte igen den kritiken, men det kan mycket väl stämma. Att förstärka beteenden (positivt eller negativt) tror jag är svårt att komma undan. Döda monstret utan att dö själv -> XP! är ju ett närmast övertydligt exempel på det. Och jag ser inget problematiskt med det.

Problemet är att man säger "jag vill att mitt spel ska uppmuntra en massa fräcka stunts, så varje gång någon gör ett tillräckligt fräckt stunt så får de ett pudelpoäng, om jag tycker att det är fräckt nog". Det är problematiskt. Det är dålig speldesign. Det kan så klart funka ändå, men då är...

Ja, och jag vill att du ska skriva det. Efter att Blå himmel är färdigt!

Exakt. Ville med exempelet visa varför jag inte uppskattar godtyckliga belöningar.

Jätteintressant post! Men bara ett klargörande, pudelpoäng handlar väl endast om att som SL (eller annan bedömare) ger en godtycklig belöning för något som inte är kodifierat? Alltså att det är lite luddig speldesign. Ingen skulle ju köpa en regel som sa "du kan öka din förflyttning med +3 om SL...

I The Fog of War/Krigsdimma är det enda sättet att få "efarenhetspoäng" på om spelaren skriver ett brev hem från fronten. Jag vill minnas att jag har stulit det från något av Jonas Ferrys klur, men är lite osäker. Det följer spelets designmål väl eftersom du gör det som din RP och det är ett...

Ja, fast jag ser det inte som ett problem, eftersom jag tycker att gråskalor är mycket intressantare än det svart/vita.

Precis. Det är ju bara den astronomiska (pun intended) Star Wars-skalan som ställer till det.

Håller med. Det jag syftade på tidigare är att om man bara kolla på Sith-koden så finns det knappast något objektivt ondskefullt där, medan Imperiet och Kejsaren utan tvekan är bad guys. Alltså, monumentalt bad guys! Så, är alla Sith fascistiska kräk? Asajj Ventress har helt klart försonande...

Det beror på. Vill du ha ett system som emulerar filmerna eller ett spel som utspelar sig i sw-galaxen? Och isf, vad är du intresserad av att utforska i spel?

Det är samma för mig. Jag kan inte läsa fula böcker, och i gengäld kan jag tycka lite för mycket om snygga* böcker. Men helst ska de båda samverka. *Jag går inte igång nämnvärt på snygga bilder och glattigt papper men uppskattar verkligen god typografi.

Mina spel blir ju aldrig klara, men här är det ofullständiga utdrag jag hittar nu: Hemligheter Du har genomskådat lögnen. Du vet att Kaos finns därute. Du har sett något eller upplevt något fruktansvärt, något förbjudet. Du har sett Kaos. Men ingen tror dig. Du lever ensam med din hemlighet...

Jag har exakt samma i Daemon, vilket ju i princip är CoC fast fantasy (WFRP) och däe väljer man hemlighet. För mig är det val som gäller och det viktiga med att ha med det är att alla RP börjar på samma plan. Lite Lone Gunmen i X-Files. De har en orsak till att utforska mysterier.

Ja, det säger ju sig självt att det är svårare (och möjligtvis intressantare, beroende på vad som är ditt gift) att rollspela någon som ligger längre ifrån dig själv, och enklare ju närmre vi hamnar dina egna preferenser. Jag spelade en fascistiskt rasist i en hel WFRP-kampanj och efter ett...

Det är ju inte da_bohz som skiver på Masque... :) Du har ju förresten redan lyckats övertyga mig om tabellers förträfflighet, men jag ser dem inte som en ersättning till settingtext, utan som ett komplement.

Måste någon annan bry sig? Om det är givande för Girighet så räcker väl det? Och varför ska karaktärens liv ha varit tråkigt? Och det handlar inte om vad du anser att man behöver/inte behöver göra, utan vad man vill göra. Du gör en massa antagande om rollspel som kanske stämmer för dig, men...