Search results

Nostalgi underlättas nog inte sällan av att man inte minns hur det faktiskt var... ;)

Det är ju lite som det fungerar i Savage Worlds också. Jag gillar motsatta slag men om det är en designprio att få ner antalet tärningsslag så är ju det här en bra lösning. Vill man slippa extra räknande kan man ju helt enkelt säga att ett anfallsslag måste slå lika med/under sitt eget...

Vad Classic Fantasy gör - ganska elegant - är ju att helt enkelt hantera "klasserna" som Cults & Brotherhoods enligt Mythras och använda samma mekanik som för att levla i sådana.

Håller med. Öht är jag lite ambivalent till den här sortens handlingsekonomi, men det är ju i grunden en funktionell modell - men ja, bättre om alla har lika många handlingar, eller åtminstone att mängden handlingar inte beror på exakt samma saker som ens turordning och grundvärden i de flesta...

Det finns ju också lite av en förstudie till fr a Bröderna Lejonhjärta i den tidigare novellen 'Junker Nils av Eka', där äventyret mer explicit utspelas i ett sjukt barns feberdrömmar. (Där blir han dock faktiskt frisk på slutet om jag minns rätt.)

Devereaux har också en bra artikelserie om just hur upplevelsen att vara i krig har skiftat genom olika historiska perioder och sammanhang. https://acoup.blog/category/collections/universal-warrior/

Det är ju omöjligt att tolka ironi utan emojis längre...

Figuren har vad jag vet ingen förlaga i någon tidigare story - än mindre någon historisk sådan - utan är påhittad för Disneyfilmen. Jag antar att prins Johns rådgivare Waldemar Fitzurse i Ivanhoe är en vag motsvarighet, men han figurerar ju inte i några andra Robin Hood-berättelser vad jag vet.

Gary Chalks kartor är än idag min bild av hur fantasykartor "ska" se ut.

I de medeltida ballader där kungen namnges heter han Edward, vilket alla engelska kungar (tre stycken på raken) hette mellan 1272 och 1377. Att förlägga Robin Hood-legenderna till 1190-talet verkar mycket riktigt vara ett senare påfund, tidigast nån gång på 15/1600-talet om jag minns rätt. (Står...

Min favorittagning på det här är "The King's Fool", första säsongsfinalen i Robin of Sherwood, som gör en rätt briljant subvertering av den klassiska "Richard kommer hem och allt blir bra". Richard Cour-de-Lion (spelad av John Rhys-Davies dessutom) dyker upp enligt scenariot, benådar Robin Hood...

Ja och nej. I BBC-miniserien Ivanhoe från 1997 - som är klart sevärd, om än lite väl 90-tals-grimdark här och var - är John förvisso en osympatisk antagonist (och mer mordisk än i boken/TV-filmen) och Richard en karismatisk allierad för storyns huvudpersoner, men i slutet framgår det också att...

Japp. Det fanns med åtminstone från 5E (mitten på 90-talet eller så).

Det finns en del grejor i implementeringen av Mythras' stridssystem som jag inte gillar, men det var verkligen en ögonöppnare när jag först läste det. Ett BRP-spel med ett roligt stridssystem, liksom! Specialeffekterna i synnerhet är tacksamma för att göra strider mer roliga och varierade.

Realtid minns jag definitivt var en grej, det användes också i flera tryckta äventyr. Typ, om spelarna inte kommer på svaret på sfinxens gåta på 2 minuter (realtid) så anfaller den.

Handböckerna kom väl dessutom ut vid en tid där Äspel definitivt hade slutat ta sig tid att speltesta saker (i den mån det nu hade skett tidigare).

Om någon är intresserad kan man läsa en del om hur treuddsstrid gick till här. https://en.wikipedia.org/wiki/Retiarius En av poängerna var tydligen att treudden inte var ett dödligt vapen men ofta inflikade ytliga sår som blödde mycket = tacksamt för matcher som kan hålla på länge.

Inte en wiki som sådan, men jag har några referens-googledocs för mig själv och spelarna: ett med samlade ledtrådar och info och ett med SLP. Det är förstås ett tidsödande curlande av spelarna men jag behöver ändå ha det här materialet uppspaltat för att hålla rätt på det själv... :)

Sen ska man ju inte sticka under stol med att GW i alla år handskats väldigt oansvarigt med fascismen i fr a 40K. Det är inte bara så enkelt som att folk "inte fattat att det är satir". Edit: se den här, för all del långa och allt annat än opartiska, artikeln för ett mer ingående resonemang...

Jag lärde mig också reale i grundskolan på 80-talet. Tempusformerna har också blivit konstiga (eller mindre konstiga beroende på hur man räknar) nuförtiden... :)