Search results

Just i Eon 4 så satsade jag alltid på att vara kompetent med dolk med mina krigiska rollpersoner. Som en sekundärvapen. Då reglerna rätt väl hanterar hur man kommer runt tung rustning med glip-träffar (och där är dolken grym!). Sten-sax-påse. :)

Ja, systemet RAW täcker upp väl de situationer som uppkommer när man slår dödsslag. Jag ser inte att det finns några behov av att modda det. Spelare får som vanligt avvakta/byta kort, då det är en del av det taktiska spelet under fajten.

Nej, inte ens Eon 1. :-)

Jepp. Här kommer fingertoppskänslan som SL in i spel. I PbtA så bör inte för många slag slås, eftersom varje slag kan generera komplikationer. Slås många slag "bara för att" (som man ofta gör i tex BRP) kan det bli en lavin av möjliga (obs - möjliga, en SL kan välja att inte göra ett Move om hen...

Word! Jag vet inte om SL hade bestämt att Lord Archibald var ond från start. Det fina med PbtA är att i och med att jag valde att läsa av honom i spel så visade jag implicit för SL att jag inte visste var jag hade honom, och slaget öppnade upp för en möjlig konsekvens, vilken SL kan spinna på...

Njae. Snarare är GM Moves formaliserade ned i en punktlista, där punkterna typ är de verktyg spelledare ändå alltid använder. Oavsett spel. Skillnaden är att AW valde att koka ned, raffinera och presentera detta konkret. Rollspel i allmänhet före detta hade ofta SL-kapitel med liknande SL-tips...

Som ett möjligt stickspår - jag gillar PbtA:s lösning skarpt. Förstår dock att det kräver att man accepterar visst meta-spel. Där är "övertalning" en sätt att genom piska och/eller morot få någon att göra något. Och "Read a person" ger möjlighet att utläsa SLP:ers verkliga...

Sure, PbtA-spelen bygger på att ha drama/narrativ först, för en emotionell upplevelse, medan OSR oftast har en mer cerebral upplevelse. Lite som att vissa gillar lakrits, andra inte.

Vilket knyter an fint till denna tråds topic - designfrustrationer. De spelen ligger i så fall rätt långt ifrån "sann" PbtA, vilket är som att slå in en skruv med en hammare. DW är det enda av de tre du nämner som jag har direkt erfarenhet av, och det är verkligen ett Frankenstein-monster.

Det är lite av formalia, men i PbtA så bör SL berätta för spelaren före slaget slås vad konsekvensen troligen blir (detta är lite lösare i stridssituationer eller fysiska utmaningar), för spelaren är den i slutet som väljer om slaget/draget faktiskt utförs. Detta är främst en kontrollmekanism...

Om vi snackar PbtA så är det vanligen tydligt utskrivet att SL är pro-rollpersonerna ("be a fan" i AW), men SL:s roll är att skapa narrativ friktion, spänning, utmaningar och dilemman för spelarnas rollpersoner. Är det att vara en motspelare? SL:s drag som finns listade är alla till för detta...

Fast just i PbtA så slår du vanligtvis aldrig för att leta i rum, utan hittar det som finns där. Just för att inte stoppa flödet eller krysta fram konstigheter. (Jag har märkt att de som har sämst upplevelse av PbtA-spel spelar med SL:s som tvingar en till att slå tärning för ofta och felaktigt.)

Eon pushar över 5000 sidor (sedan 1996). Jag var med i närapå alla produkter fram till Eon 4, i olika grader. Till det kommer Neotech (typ 1000 sidor), Viking (200-300 sidor), Noir (400 sidor) + mängder av artiklar och konventsmaterial. Exakt antal blir omöjligt att ta fram.

Jepp, vårt lag kom tvåa på 14 poäng.

I senaste utgåvan så finns tre olika spelbara åldrar, typ före, under, respektive efterr Mörkret. Så det som du säger stämmer för den första utgåvan, men är mycket luddigare i senare utgåvor. Givet vilken era man spelar under skiljer sig spelupplevelsen mycket. (Personligen tycker jag nog att...

Det låter som om du har många avstämningar att göra framöver med licensägaren. Att jobba med licenser innebär man blir en kugge i en stor varumärkesmaskin, och det kommer ofta med många krav och begränsningar. Du får ju tex inte förstöra upparbetade saninngar i varumärkets essens utan att få...

Som Eons Mundana mao. Spelades likt ett parti Civilization, men med hårdare fail/splinte-krav. =)

Äh, stridssystemet är habilt. Vad är det du inte gillar med det?

På ytan kanske, men oftast i film-noir (som jag antar du menar här?) är huvudpersonen inte Random Joe utan utvald pga av någon koppling eller egenskap, utöver yrket. Och i rollspelet Noir var det än viktigare att RPn har en koppling till den berättelse där denne ingår, och är sålunda inte...

Jag kan mest ge en anekdotisk PoV. Jag spelade det mesta som kom från den amerikanska indiesvängen typ 2004-2006, tillsammans med främst Gunnar Söderberg ("MrG") och Jonas Ferry. Jag tog med mig idéerna in till utvecklingen av Noir. Så element som att det viktigaste är vad en rollperson vill...