Search results

Det kan nog stämma. Men, tja, nu är han ju publicerad på MIT Press, och det är väl en legitimering från det akademiska etablissemanget så god som någon. Boken framstår iaf i mina akademiker-men-inte-historiker-ögon som väldigt proffsig, men det hade förstås varit intressant att se någon annan...

Jorå

Insåg att jag inte skrev något kritiskt om boken, vilket väl är kutym att göra i recensioner av akademiska verk. Får fundera på saken och återkomma :gremtongue:

Som jag har nämnt här och där så har jag läst Jon Petersons The elusive shift. Nu är jag klar, och jag tänkte sammanfatta mina tankar. Jon Peterson är historiker och är sen tidigare skyldig till mastodontverket Playing at the world, som gick igenom rollspelshobbyns förhistoria och dess rötter i...

Bloggskribentens

Jag skrev om något liknande för ett tag sen, men då handlade det snarare om mer specifika regler som talade om för spelarna hur de skulle gestalta sina karaktärer i specifika situationer.

Den här tråden får mig osökt att tänka på Jon Petersons The elusive shift, där just den här grejen diskuteras. Jag citerar:

Nej, jag gör bestämt och kompromisslöst anspråk på att detta är en idé sprungen likt Atena ur Kevin Crawfords huvud.

Detta är också något som Robin Laws och Ken Hite upprepade gånger inskärpt i sin podcast, så det får nog betraktas som officiell designfilosofi.

Ja, typ som i Stars Without Number där man börjar kampanjen med att generera settingen (en sektor av galaxen) med hjälp av en uppsättning slumptabeller.

Ja, med risk för att säga något som alla redan vet så är ju det här jättestort inom OSR: slumptabeller för random encounters, procedurellt genererade spelvärldar och äventyr, osv osv osv.

Jo, bra poäng. Jag tenderar kanske att glömma bort den dimensionen lite, eftersom det är rätt väsensfrämmande för mig själv; "steget mellan de två världarna" är typ vad jag tycker är coolt med rollspel. Men det är ju absolut något som många besväras av.

Ok, jag kanske är förvirrad, men jag trodde du åberopade AW som ett exempel på ett system där misslyckat inte existerade. Ingen är väl förpliktigad att försöka övertyga någon om något. Men, för att återknyta till gårdagens konversation: det är i såna här situationer jag önskar att diskussionen...

I AW misslyckas man väl på <7? Eller, det finns iaf inget i reglerna som hindrar SL från att beskriva ett resultat på <7 som ett misslyckande. Jo, det gör jag också förstås, men det är skillnad på "trivialt" och "ointressant", väl? Typ, om en rollperson vill, jag vet inte, ragga på någon...

Det här måste jag nog säga att jag inte heller riktigt köper. Om man är det minsta lilla intresserad av problemlösaraspekten i rollspel så handlar ju det om att försöka välja de mest effektiva medlen för att uppnå sina mål -- de mest effektiva handlingarna för att uppfylla sina avsikter. Att då...

Jag tror att jag själv nästan uteslutande använder tärningsslag som ett sätt att avlasta beslutsfattande från mig själv. Typ, om jag inte själv direkt kan avgöra ifall en handling rimligen borde lyckas eller inte, utifrån den etablerade fiktionen, så ber jag om ett slag. Och då är det ju kanske...

Undead Other names. Twice-born, stiffs. Favored magical aspect. Dark. Though many a grieving parent, spouse, and friend have hoped for undeath as a second chance to see their loved ones, when it actually happens, they are usually disappointed. The Undead are not like us, and though they retain...

Det köper jag.

Med risk för att upprepa mig, men jag tror verkligen att det grundläggande problemet här är att värderingen, eller upplevelsen av värdering, inte innebor i explicit värderande ord som "rätt" och "fel", "bättre" och "sämre". Redan att särskilja sig från andra genom att uttrycka andra preferenser...

Jag tror iofs Ento har delvis rätt. Det finns ett spår av värdering i varje klassificering, om inte annat för att vi är flockdjur som är väldigt bra på att dela upp oss i vän och fiende utifrån godtyckliga distinktioner. Jag tror dock inte lösningen är att göra oss av med alla klassificeringar.