Search results

Nu har jag sett den där DoD filmen. Snäppet bättre än willow serien. Men mer lik den, än Peter Jacksons mästerverk. Jag blev inte sugen på att spela dungeons o dragons. 2 av 5 wizardswands

När jag ledde Tjurmannen hamnade jag i värsta diskussionen gällande fiskebyar i Bohuslän. Och om tennstopet i Stockholm…

Asballa Helst sköldpaddor, varaner och kameleonter Klätterklor Vidvinkel syn +1 på finna dolda ting Kameleont förmåga + på gömma sig

Jag fick mitt torsdags men hämtade igår.

Skulle de inte kunna ses i speglar. Så när man borstar tänderna på kvällen dyker det upp någon bakom en som mimar HJÄLP

Shaguliterna är elitistiska as bara snäppet oskönare än Arn Dunkelbring och Melialina. Nä fram med mysfarbröderna från Yndar. Eller möjligtvis Didra daMagi och hennes Kargomiter.

Vi hann köpa ett trettiomanna tält och övertyga en bartender i den maffiakontrolerade zonen att vi ska starta en sjukstuga/läkarmotttagning

Jag har inga krav på er andra hur ni fantiserar ihop det i era hjärnor. Jag tror att vi tänker oss olika i min spelgrupp. Men mina ankor är aldrig kalle anka

Nä, om jag spelar warhammer är mina orcher gröna. Men ankor ser sällan ut som kalle för mig. Alltså allt är ju oftast likt det spel man spelar. Fast tecknat. Däremot inte så här. Det känns inte som min kopp te.

Jag ser allt som typ tecknat

Shagul vid iskanten, Siastra i Norra utmarkshärket, Häxmästaren mitt i Aidne bergen och Vicotnic i någon dammig oas på Dammvidderna. Nu i vuxen ålder förstår man ju att de är de mobbade magiutövarna. De som inte fått vara med på partyn i Krilloan, HOXOH eller Kandra. Är fienden alltid en magiker...

Den har jag läst. Den är jättefin. Jag har läst vägen oxå. Det är väl det som är problemet jag har läst för mkt grejer. Som gör att man tröttnar på samma stereotyper.

Nargur verkar vara ett alltigenom vidrigt ställe. Inte ens orcherna vill hänga kvar. Och de flyr åt kopparhavet till så man får ju anta att Kereval är hopplöst.

Det får gärna vara supervidrigt och skitjobbigt. Och huvudpersonen får vada i blod på jobbet. Men hen ska inte vara alkis, bitter, otrogen, missbrukare. Utan vara lycklig hemma och miserabel på jobbet. Station 11 är mysigt och funkar.

Insett att om man läser om kriminella är de inte lika ledsna hemma. De har dock inte så mycket hämtningar och lämningar på dagis.

Det är ett krav😉

Sant, marvel är ju lite deppigare.

Problemet är väl att det jag är ute efter inte finns. Jag vill att hjälten eller hjältinnan ska vara lycklig hemma och lösa brott på jobbet som spindelmannen eller stålmannen. Fast utan superkrafter.

Poliserna verkar gladare på 40-talet. Har vi ingen svensk Jack Reacher. Det är samma som jag vill läsa lite post apokalyps men där vanliga människor är i huvudrollen.

Man får väl skriva en själv. Om en helmysig polis som hämtar på dagis och ibland måste handla på cirkel k när man blir sen. Och går på mysiga föräldramöten för att sedan släpas ner i underjorden av en tjacksjuk pedofilring som kidnappar och mördar