Search results

Okej, så om det inte handlar om att hitta rätt spel, utan att väcka nyfikenheten på rollspel som aktivitet så är ju @EvilSpooks förslag det bästa hittills, fast skippa tärningarna. Eller börja berätta sammanfattningar av berättelserna ni spelat, förutsatt att det är balla berättelser och inte...

Rollspel utan fantastik finns ju en hel del nuförtiden, även om man generellt behöver söka sig utanför tradspelen: Psychodrame, A Taste for Murder, Se och göra i Aliatra, Förefter, It's Complicated, Gastkammaren, Coffee together, Nerver av stål, Pack horse library, Vagabonder dans les étoiles...

Däremot är det sant att vissa kulturer väntar med att döpa barnet. I gamla Kina gav man traditionellt barnet ett namn 100 dagar efter födseln, efter vad jag förstått. Det är ju inte orimligt att tänka sig att det kan ha med barnadödligheten att göra. Emotionellt är det såklart en annan fråga.

Det är väl framförallt att bära ett barn i sin livmoder? Från SAOB: 9) [specialanv. af 7; närmast utvecklad ur fullständigare uttr. (jfr a)] gå med (ett foster); gå hafvande resp. dräktig med (ngn); numera bl. undantagsvis om kvinna, vanl. (bygdemålsfärgadt) om ko; ofta abs., om hondjur stundom...

Det finns ju spel där spelarens egen rollperson alltid ska vara med i scenen man sätter. Då utökar man ju stafettpinnen till rollpersonerna och ger även dem liknande spotlighttid. Det är jag mindre förtjust i, och kan känna blir styltigt och ligger ivägen för ett naturligt berättande. Jag gillar...

Eftersom det inte platsar i den andra tråden men är en intressant grej att spinna vidare på: Jag använder ju nästan alltid stafettpinnemekanik i mina spel, när det gäller scensättning. Anledningen från början var för att jag hade mycket erfarenheter av spel där vem som helst får sätta scenen...

Den yttersta domen gör som vanligt detta på ett bra sätt. Du har två huvudsakliga områden som är viktiga för rollpersoner: Sanningar och Tillävagångssätt. Sanningarna är saker som är centrala för rollpersonens identitet, som typ "Troende muslim" eller "Melaras lärljunge". De har diverse...

Som sagt, jag ser efterledet -nörd som ganska separat från det självständiga ordet nörd numera. En nåntingnörd är inte nödvändigtvis en nörd. Fotbollsnördar är sällan nördar. Precis som skådespel och (vissa) rollspel inte är spel. Skandaler med efterledet -gate har inget med portar att göra...

Men det betyder väl … "någon som är insnöad på något"? Typ ganska likt efterledet "entusiast", tänker jag? Jag upplever det inte som urvattnat.

Ja, jag har ibland problem med detta. Jag säger "Jag ser mig inte som en nörd" och folk säger "Kom igen, du spelar rollspel, typ jättemycket. Du är absolut en nörd. Sluta försöka låtsas vara bättre än oss.". Men om jag då säger "Okej, jag är en nörd" så tror folk att jag därmed gillar dataspel...

Detta platsar nog bättre i den här tråden (inte din post, men mitt svar): Jag har nog ofta lättare för fantastik just när det känns allegoriskt, att man har valt att använda sig av det av en anledning, för att göra en poäng. Typ Kafkas Förvandlingen. Grejen är inte att skildra en realistisk...

För att förtydliga: Jag är mindre intresserad av frågan ”Vad brukar du konsumera i kategori X”, och mer intresserad av ”På vilket sätt skiljer sig din smak i olika medier, och vad tror du det beror på?”.

En annan grej som kopplar ihop just de traditionella spelstilarna med nörderi är ju att de kräver en stor mängd förberedelse. En av deltagarna måste läsa på en massa material och nörda ner sig i det, bry sig om en massa detaljer även om mycket av det aldrig används. För många människor (till...

Så är det absolut.

Jag har hört fler säga det, men har aldrig riktigt känt det själv. Jag vill ju hellre spela ett rollspel om ukrainska flyktingar än ett allegoriskt spel om flyktingar från ett fantasyrike, eftersom det skulle beröra mig mindre. Däremot kan det finnas en poäng i att slippa känna att man behöver...

Så @Mogger och @Sömniga Isaac nämnde i en annan tråd att de inte är så stora konsumenter av fantasy utanför rollspel. Jag känner att mina egna preferenser varierar en hel del mellan medium, vilket kändes som ett kul ämne att utforska. Så för mig: Rollspel I rollspel vill jag ha drama. Jag vill...

Ja, det också! Inte relevant för alla former av rollspel, men för de populära spelstilarna (vilket inte är så konstigt, eftersom de populära spelstilarna utvecklats i en fantastikkontext). Inget av det där är ju jätterelevant för att rollspela ett familjedrama, liksom. Så jag köper att det finns...

Jag är en misslyckad kultledare som var med i samma organisation som dig, men en av oss gick ur … Vafan, Clarence, det skulle ju bli värsta grejen! Men när du hoppade av var det ju bara två kvar inklusive mig, och det är ju inte mycket till kult. Jag är också desertör från ryska armén. Flydde in...

Som person som älskar rollspel men inte är så förtjust i fantastik så upplever jag ju det här på nära håll. Det finns en extremt tydlig koppling, vilket kanske syns starkast i kulturforumet, där fantastik är en självklarhet. Kolla bara på tråden med "rollspelsrelaterad humor" och se hur mycket...

Jag har alltid sagt utrum, och tycker att det är ballare. Neutrum är ”inget av dem” (varken maskulinum eller femininum), så utrum är ”någon av dem”. Men jag har hört reale också.