Search results

Pratade också rollspeligt om hur den förr av de två brukar vara det centrala. Men refererar kanske för mycket till tidigare trådar.

Beror lite på om man har personcentrerad världssyn (enskilda personers handlingar ändrar historiens gång) eller processcentrerad världssyn (de personer som agerar i linje med större processer blir ihågkomna som viktiga i historien).

Så, på ett plan ställer du underhållning mot uppenbarelse. Den förra en verklighetsflykt och det senare en verklighetsspegel (som lyftes tidigare i tråden)? … och du vill skilja på det som författare/kreatörer lagt in (arbete, forskning) från hur den som läser ställs inför att utforska...

Vet inte, de ser utforskande ut och skulle nog etablera acceptans för att det är något som utforskas. Särskilt om det upplevs som att det backas upp av relevant bakgrundsinformation. Kanske om de (frågeställningarna) bara upplevs som en fond och inte något som kommer fram eller får en att...

Läser det så här … att det är skillnaden mellan efterforskning för att skapa en solid grund och de frågor som man ställer sig/ställs inför när det spelas upp/används. Om man eftersträvar och vill se det senare skulle man uttrycka sig som att det inte ”utforskas”.

Olika tidsperioder har ju olika bildtekniker, så ju tidigare desto mer kopparstick och ju senare desto mer tryckraster. Sen även hur man nästan uteslutande använder text istället för bilder. Känns lite märkligt för ens moderna öga. https://historiehemmet.se/presenttips/historiska-tidningar/

Klassisk exempel på något som kan bli fel, men som ofta ses som något positivt. Så sammanhanget är givetvis det tongivande.

Det är nog också en fråga, finns det positiva överraskningar när man blir lurad?

Vad är jobbigast: Att misslyckas eller inte kunna lyckas? Att bli lurad att man kunde trots att man inte kan överkomma eller att inte kunna överkomma ett hinder? Att det inte finns ett tydligt avslut eller att det finns ett påtvingat avslut?

Hmm Dungeon Folk … skulle vara snyggt namn på vilket spel som helst.

Något som kan vara snyggt är när hemligheten (alltså om det är det omöjliga) är något som uppenbaras för spelarna men som omöjligen kan uppenbaras för rollpersonerna i spel. Kanske för att sambandet är för obskyrt, för meta eller är en händelse som man som spelare vet kommer ske senare i...

Tillför väl inte så mycket, men ... Det "omöjliga" och "ohävbara" blir som mest effektfullt om det förekommer sällan, är ett undantag. Bäst om det är uppenbart och berättat eller "foreshadowed" (planterat) i förväg, även när man inte kan undvika det.

OSR … är det att spela D&D så får man nog räkna bort mig. Är det att lyfta spelarskicklighet så kan jag känna att jag förstår (och kan tänka mig delta).

Skulle vilja att OSR var föreställningen om vad D&D var, utifrån avsaknaden av fullständig information och en känsla för en estetisk som inte egentligen förekom. Lite som föreställningen om de vita marmorstatyernas estetik och republikens bröd och skådespel. … eller är det detta OSR är?

Brukar resonera som så att allting ska ha minst två namn, helst tre. Så som det benämns av de som är nära, har en nära relation till det. Så som det benämns av dem som har distans till det eller vet om det men inte har en relation. … och ett för dem som inte förstår det.

När du ändå tittar på detta kan du även snegla lite på estlandssvenskan, finns ledtrådar även här till val i det förra.

Unhumans/Inhumans

Det kommer som ett brev på posten. Men knappast trådens huvudfokus.

… tekniken, mediet formen är aldrig konsten. Så en AI-genereradI bild, ett collage, en akvarell kan ses som utkomsten av konstnären när det sker. Allt är inte konst bara för att det gjorts.