Jag tror att OSR kommer vandra samma väg som Forge-spelen på så vis att de smälter ihop med övriga rollspel till den grad att det inte längre går att skilja OSR från icke-OSR, men att väl valda idéer består och kan spåras i framtidens rollspelsdesign.
Förstått
Kanske inte bara magin, men nog tycker jag att det finns en poäng i att DnD-fantasy inte helt överlappar med folklig vaniljfantasy.
Ja, det är en spaning jag köper. Eller, rättare sagt, jag tror att första och andra vågen kommer fortsätta finnas och göra sin grej på det gamla sättet, men också att en del av tänket har blivit ett slags allmängods. Och det finns ju också en slags hybridspel, som kanske Svärdets sång?
Jag tror att OSR-spelen har en inbyggd motståndskraft mot detta då D&D alltid kommer finnas kvar som motpol. Indiespelen kunde "bli klara" på ett helt annat sätt. Men det är en ren gissning.
Ska inte älta det här ämnet men jag kom bara tänka på när Frodo och gänget fastnar i en gammal gånggrift och hotas av en kummelgast (barrow-wight). De blir räddade av Tom Bombadill och hittar en massa skatter! Kanske inte rakt av gå-ner-i-grottan-och-levla-narrativ men visst kan man hitta mycket inspiration från Tolkien, speciellt i stämning och världsbygge.
MODERERING
Jag vet inte om detta kommer att vara hjälpsamt eller bara skapa mer förvirring men det finns några i mitt tycke centrala tankesätt inom OSR. Det ska vara spelardrivet och platsbaserat. Fokus ska ligga på kreativ problemlösning och spelarskicklighet ska går före tärningsslag. Spelledaren ska vara en neutral domare som tolkar reglerna och spelvärlden, inte en medspelare, motspelare eller regissör. Med dessa tankesätt som utgångspunkt skulle jag till exempel kunna spelleda Fria Ligans Alien på ett OSR:igt sätt, om jag förberedde en passande äventyrsplats. Att det inte är fantasy, en dungeon eller exakt rätt regler är knappast viktigt.
Brutit mot och brutit mot - det känns som att du läser in lite väl mycket i vad jag såg som poängen med Zeedox inlägg. På det stora hela tror jag du har rätt i att är man bekant med fantasy sen tidigare så är settingen väldigt bekant men vissa av de koncept och tropes som används är specifikt D&D-fantasy snarare än generisk fantasy och därmed så är de inte intuitiva för folk som inte är bekanta med specifikt D&D. Vancian magi är ett exempel på det. Som du säger så är det inte svårt att förklara men det måste likväl förklaras för det är inte intuitivt bara för att man är bekant med fantasy. Det är allt.
Notera att strid är dödligt i OSR-spel, och ger lite xp. Skatter ger mycket xp. Så det är i mångt och mycket ett spel som handlar om att få tag på guldet samtidigt som man minimerar strider och andra risker. Det finns inga gamla och riskbenägna rollfigurer i OSR.
Vi vet vad vi pratar om eftersom vi använder fler ord. "OSR" är ett väldigt vitt begrepp, precis som "rollspel", "fantasy", "expressionism", "samba" eller "sötsaker". OSR är en rörelse, en spelstil, en etikett man sätter på vissa publicerade spel, en riktning, och olika personer har olika bild av det. Men som synes i den här tråden finns det ett antal begrepp och tendenser som är gemensamt. Det är helt enkelt så terminologi funkar utanför vetenskaplig diskurs, och det är inget problem för kommunikationen. Vi behöver inga skarpa gränser, utan det funkar bra med någon sorts generell kärna och luddiga områden av OSR, OSR:igt och OSR-inspirerat.
Vet att du har stängt av likesen så vill bara säga: bra sagt! Kan lägga till att jag kan fatta om man blir förvirrad, för det finns så mycket i begreppet. Jag antar att det bästa sättet att lära sig är att spela, och hitta det som är kul för en själv.
Jag vill hävda att det inte finns något sådant som "generisk fantasy", och det inte finns några koncept som är intuitiva bara för att man är bekant med fantasy. I synnerhet hur magi fungerar är en sådan sak som varierar extremt mycket, och i princip alltid måste förklaras om folk skall förstå det.
Vad OSR inte är:
Jag skulle vilja hävda att terminologi kan vara nog så abstrakt och mångfacetterad även inom vetenskapen. Åtminstone inom den utbildningsvetenskapliga sfär där jag spenderat min tid. Mitt syfte med den här tråden var, precis som du nämner, att med flera ord försöka bredda min bild av OSR som fenomen. Jag har nog varit otydlig om du uppfattat det som att jag bara var intresserad av enkla svar.
Som parentes på denna omnämning: Conan är för mig som bara sett filmen väldigt långt ifrån OSR - han är superstark jämfört med andra och lyckas med det mesta - mer FATE än något annat, i mitt huvud! A Connecticut Yankee in King Arthur's Court och Dungeon Meshi är det närmaste för mig, kanske följt av… Jönssonligan?!
Indiespelen tillkom säkert av flera anledningar men jag är ganska säker på att en av dem var att så att säga lösa problemet med att rollspelsregler traditionellt gjorde ungefär samma sak oavsett vad spelet var avsett för. Grottröj, vampyrintriger, kriminella cyberpunkare med mera... systemdesignen var (med enstaka undantag) ganska snarlik fram tills att indiespelen införde ett nytt paradigm med regler anpassade till spelet.
