Å andra sidan finns novellerna om Conan, som väl får betraktas som ganska inflytelserika fantasyverk. Och han inte är främmande för att ge sig in i någon sorts grotta för att stjäla en skatt.
Ja både Conan och Fafr var båda stora inspirationer för Arneson&Gygax. Arnesons berättelse om ursprunget till vad som blev hans första spelmöte i Dungeons of Castle Blackmoor, som vad vi idag känner till som ground zero för traditionellt bordsrollspel(och i förlängningen D&D), var just genom att läsa Conan och kolla på gamla monsterfilmer och experimentera med figurspelsreglerna från Chainmail.
Tolkiens influenser verkar mest varit mer yta än innehåll. Tolkiens varelser fanns redan med i Chainmail så man använde dom i Blackmoor/D&D. På samma sätt som att D&D har hydror, minotaurer, harpyor etc gör det inte D&D som ett primärt helleniskt präglat spel så är det inte tänkt i första hand att emulera Tolkien bara för att det finns alver, dvärgar orcher etc. Dom var populära så därför lades dom till i Blackmoor/D&D för spelare.
Speciellt Gygax försökte distansera sig från Tolkien. Sedan kan man ifrågasätta en hel del Gygax hävdade men han verkar genuint hållit Howards verk och Leibers noveller om Lankhmar långt högre än Tolkien. Han medgav att han tyckte Bilbo var ok medan han ansåg LotR seg och trist. Det finns anekdoter om att Gygax gjorde magiker på låg level väldigt veka i D&D för han inte såg poängen varför någon ens skulle spela dom. Man ska ju spela Conan eller Fafr verkar varit sättet han resonerade på. Jag vill minnas att det var Rob Kuntz som nämnde det.
Och det märks på vad man ägnar sig åt i tidiga D&D: skattjakt.
