Search results

Jag tror USPen då, ur Lancelots perspektiv, var att Khelataar var ett Seriöst ROLLspel!!! Till skillnad från Äspels oSeRIöSa rollSPEL.

Det påminner mig om när min lokala leksaksaffär i Jakobsberg reade ut gamla Sinkadus för 10 kr/st och Drakar och demoner-serien för 15 kr/st. Måste varit i början på 90-talet.

För typ 15 år sedan i Stockholm såg jag Äventyrsspel-grejer hela tiden på Myrornas o dyl. Idag aldrig.

Vid den här tiden hade även många tidningsredaktioner fattat att ”nördämnen” sålde. Så det gjordes massa massa mer ”nördigt” innehåll än tidgare Kring millennieskiftet, när de första filmerna kom, var läget helt annorlunda. Då ansågs nördgrejer fortfarande vara subkultur i hög utsträckning.

Bilbo-filmerna. Jag jobbade på Aftonbladet då, och det skrevs en jäkla massa om de filmerna från 2012 och framåt. Stor hype. Grejer om filmerna gick svinbra på webben. Fanns mycket att skriva om också, med alla turer om antal filmer, förseningar, etc.

Och som @Mekanurg också nämnde i ett inlägg gick en radioteater där i krokarna . Samt att Bo Hansons platta släpptes 1970 tror jag.

Ja, samt att Tolkien är lite mer en allmän referens numera och kan dyka upp i alla möjliga sammanhang i en tidning

Staplarna styrker ju också att någon form av (mindre) genomslag kom 1971. Då troligen SVT-grejen @Mekanurg nämnde. 2013… det måste väl vara relaterat till Bilbo-filmerna va? Skrevs ju en del om alla turer kring dem.

Geni

Före Hitler så var de egyptiska faronerna go to-referensen när man vill ha en riktig onding. Så en farao kansle?

Sen tar du snittvärdet för alla egenskaper och får fram hur Intressant din rollperson är (för andra i överklassen). Hur sannolikt det är att hen blir bjuden till fester, får intressanta erbjudanden, och överlag hur populär och omtalad hen är. Värdet kan modifieras av höga fördighetsvärden, samt...

Jag tycker även ”Börd” bör vara en grundegenskap. Dvs ett mått på hur fin familj du kommer ifrån.

En av de saker som karaktäriserar överklass är att de sätter ett stort värde i att känna människor. Att odla relationer, bygga kontaktnät, kunna fixa grejer genom att prata med någon, ha intressanta gäster på en fest, att kunna förse sina barn med hyresrätter genom sina vänner etc

Hittade de här relationsdiagramen online och kom att tänka på den här tråden.

Legolas var en travhäst för folk i min omgivning.

Om jag konkretiserar min spaning så här: Om jag 1989 nämnde Gandalf i en konversation med random mugglare så kunde jag inte utgå från att hen tog referensen. Idag kan jag vara nästan 100% säker på att personen vet vem Gandalf är.

När jag läste Sagan om ringen för första gången i högstadiet i slutet av 80-talet, kände jag ingen vuxen (eller jämnårig för den delen) som läst dem. Med undantag av min svenskalärare Marianne Eskner. Och Danmarks drottning, men henne kände jag i ärlighetens namn inte. Mitt intryck var att...

Gillar verkligen tanken på att det inte är vad magin gör, utan hur man gör den som avgör om den är god/ond. En amulett som skapar zombies? Kör på! En talisman som botar sjukdomar? Bränn häxan!

”Spelledaren som entertainer” är nog den uppfattning som skapat mest slitningar och bitterhet i mina spelgrupper genom åren. Det legitimiserar tex att spelare knappt förbereder eller anstränger sig. Kommer till ett spelmöte, sätter sig ner och väntar på att showen ska börja. För egen del har...

Håller med. Mitt inlägg handlade mer om att man lätt blir blind för långsamma, men stora, förändringar som skett under ens livstid. Jag har lätt för att tänka ”90-talet? Det var väl typ som nu fast med långsamt internet?”