Search results

Jag var länge inne på att döpa det som blev Vindsjäl efter spelvärlden Agweon istället. Mest för att jag inte kom på något annat. Det slutade med att jag satte mig ned och försökte komma på något som fångade känslan jag var ute efter – sen döpte jag en grej i spelvärlden efter det, för att...

Tack så mycket! Jag är också oerhört glad för all kreativitet. Av de 14 äventyr som finns släppta nu står ju jag bara för hälften. Sen har vi ytterligare lika många till (inklusive de i Tadonro vol II) som är i princip färdiga för släpp. Känns riktigt skoj!

Sista chansen nu! Bra tre timmar kvar.

Tvärtom: det kan göra spelet roligare på vissa sätt, på bekostnad av inlevelse i rollpersonen.

Stämmer 100% in på mig med.

Officiella äventyr har alltid varit en försvinnande liten bråkdel av vad vi har spelat i alla grupper jag har varit med i.

Orälsat? (Förlåt på förhand.) Allt det där är ju inriktat på att lägga fokus på att utforska något än på att spela något förbestämt.

Ja, hyfsat iaf.

Briljant! Jag anade att det var ett metaskämt, men var osäker ända fram till slutet.

För att svara allvarligt på något som uppenbarligen inte är allvarlligt menat: för att det ger en annan form av upplevelse, som också är spännande på sitt sätt. :) Ja, det här är en stor grej för mig också! Jag kan ha tydligare förstapersonsminnen (från rollpersonens perspektiv) av vissa...

Jag brukar föredra att ha en konceptuell motivation – typ ”Få respekt”, ”Bli omtyckt”, ”Göra världen lite bättre”, etc. Och sen utifrån det gör jag ett konkret mål – typ ”Få X att bekräfta min kompetens”, ”Bli förlåten av Y”, ”Samla ihop tillräckligt mycket pengar för att de ska kunna bygga...

Jag spelar för att uppleva något annorlunda än min vardag, och för att få lite kreativt utlopp. Största anledningen till att jag gillar just rollspel är för den i mitt tycke intressanta balansen mellan kontroll och brist på kontroll jag får. Mer kontroll än i filmer och böcker där jag bara är...

Det här gillar jag skarpt! Det blir mycket lättare att förstå och gestalta sin rollperson tydligt när det finns stark kontraster gentemot de andra rollpersonerna. I värsta fall kan man ge sig in i spelandet med vad man tror är en tydlig rollperson, men i kontexten med de andra rollpersonerna...

Jag skulle vilja lägga till “Ha en tydlig motivation och ett konkret mål.” Annars blir det svårt att göra val utifrån rollpersonen, och då är det lätt att man blir passiv och viljelös.

Som mobbaren känner man enorm dos osäkerhet och självtvivel också, skulle jag säga. Det är svårt att få karaktärsinlevelse i platta rollpersoner.

Yup. Det är även en bidragande faktor till att jag föredrar att spela hyfsat snälla rollpersoner om det är karaktärsinlevelse jag är ute efter.

Svår fråga, men intressant! Det känns lite som att ratta på radion och plötsligt blir ljudet superkrispigt, eller kanske som att utföra en rörelse som har utförts så många gånger att allt bara går helt av sig självt. Det som händer för mig är att jag slutar tänka “Vad tänker min rollperson om...

Absolut. För mig är det dock mer att det känns som att AW inte vill att jag ska tänka på vad karaktären vill, utan att jag istället ska fokusera på reglerna och hur de styr storyn vidare på “rätt” sätt. För mig känns det som att AW hindrar mig från vanligt jävla rollspel.

Aha, intressant! Då har vi helt olika bild. Jag tycker att hela AW handlar främst om storygrejer. Genom playbooks och moves spelar man mer trop-paket än människor, känner jag. ”Det här är vad den här arketypen borde göra i den här situationen i den här typen av story”, typ. Innan jag började...

Motsatsen, tror jag. Istället för mekanik, ingen mekanik. Låt folk friforma bara.