Nekromanti Är intresset numera dött?

[Krille]

Re: Rötter

Som sagt, jag tycker ett deras DoD borde heta "Uti Nordländska Sagor" eller något, för det ger mig mer känslan av det än den känsla jag får när jag läser och fixar med boxen från 1987, eller Expert, eller 91 som är det jag valt att spela.

För min del är det precis tvärtom. Förutom att reglerna suger som vanligt så är Riotminds version den som är närmast DoD2/3 och Expert vad gäller känsla. DoD 1 och DoD'91 ligger längre ifrån och Chronopia ligger längst ifrån.

 

[Rising]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Jag ville bara peka på viss inkonsekvens hos din sida.

Du säger dels att du inte gillade Metallica längre när de slutade låta som du ville - men tycker samtidigt att det skulle vara tråkigt om DoD bara handlade om det som det ursprungligen gjorde.

Vi nostalgiker tycker nämligen att DoD genomgick en alltför stor förändring (i stil med Metallica) när de blandade in städer och ett sofistikerat fågelperspektiv över länders politik och ekonomi. Det var helt enkelt inte "DoD" längre. I riktiga DoD så fanns det nämligen ingenting sånt. Inte minsta antydning. När DoD började med den sortens intriger så upphörde det att vara det som vi nostalgiker kallar det "riktiga" DoD.

Du vill alltså ha en del sorters nymodigheter som jag aldrig kunnat förlika mig med - men tvärvägrar samtidigt inför vissa andra förändringar.

Skillnaden mellan troll och orcher är exempelvis en mycket, mycket liten förändring. Från början var det inget annat än en namnändring (precis som Dante redogjort för) och inte ens i Jorges så är skillnaden särskilt stor. Skogstrollen är lite mer Moria-orcher än klassiska DoD-orcher, och Gråtrollen sprider sjukdomar. Annars är det mesta sig likt. Det är en mycket liten skillnad om man tittar på hur enkelt det är att modda.

Skillnaden mellan riktiga, ursprungliga DoD-äventyr och de nymodiga stadsäventyr du vill ha, det är däremot en jättestor förändring, som är mer eller mindre omöjlig att modda.

---

Det är inte konstigt att olika personer har olika smak. Tvärtom är det självklart. Men ett problem med dina önskemål är att de är så motsägelsefulla. Jag skulle exempelvis inte veta hur jag skulle skriva ett äventyr om jag ville tilltala dig.

Dels vill du inte att spelet ska upprepa sig själv och leda till leda - vilket får mig att tänka "jamen då kanske vi kan stoppa in ett samhälle med drakoniter? - det är ju någonting nytt" men samtidigt så gissar jag att du skulle tycka att reptilmänniskor inte hörde hemma i DoD på samma sätt som du inte gillar Trudvangs troll.

Du vill dels ha klassisk stämning, så då tänker jag "jamen då kanske ett grottkräl skulle kunna vara något" men samtidigt är ju det något som har gjorts tusenfalt gånger tidigare, så jag gissar samtidigt att du skulle tycka att det vore tråkigt och slentrianmässigt.

Du måste alltså precisera dig närmare. Säg inte att du vill tillbaka till det klassiska DoD - för det klassiska DoD är det som fanns innan de började med sånt du gillar. Vad du vill tillbaka till påminner mer om något som kan jämföras med Metallica efter att Cliff dog. Vi nostalgiker som gillade DoD innan denna förändring måste ju ändå anses vara de sanna klassikerna.

Det är möjligt att DoD skulle behöva den sortens halvnya stämning du pratar om - men för mig som nostalgiker har sånt alltid varit lika främmande för det "riktiga" DoD som expansionen Samuraj.

Jag personligen (som gillar den gamla, ursprungliga äventyrsinriktningen) älskade äventyren Vildhjarta och Snösaga just för att de var som en återgång till orginalet - fast storslagnare och bättre - och jag skrev även den typen av äventyr själv, med äventyr och utforskning av okända platser, mystiska ruiner och möten med sagolika varelser. Jag kände aldrig att det blev långtråkigt, som du säger att det skulle bli. Men självklart förstår jag att smaken är olika.

Men... det är alltså lite missledande när du säger att Trudvang inte känns som "DoD", när du i själva verket talar om en typ av äventyr som radikalt ändrade orginalets stämning och inriktning till något helt annat (som knappt hade något med orginal-DoD att göra).

 

[Rickard]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Jag gillar Metallicas fyra första plattor, fram till det att Cliff dog, sedan började det bli annorlunda - det var inte Metallica längre - lyssnar jag på plattorna efter 1988 då?

Mycket bra exempel. Den här diskussionen är ändå numera rätt menlös, för de som svarar dig försöker övertyga dig om att du borde tycka annorlunda, vilket är rätt fel tankesätt. Jag har insett det nu, även om jag själv inte direkt försökte snacka om världen utan om regelsystemet, för jag tyckte att det var det som du från början klagade på.

Själv tycker jag, utifrån mina preferenser, att DoD-systemet är dåligt. DDT är mindre dåligt än DoD -91 och jag kan helt acceptera att du tycker tvärtom. Vill du veta varför mina preferenser (jag har ju bara frågat efter dina) dömer alla DoD-system så är det bara att fråga. Själv vill jag inte sitta och rabbla ur mig något om den andre inte är intresserad.

/Han som nu ska svara på ett mail av en googlare som vill läsa hans EDoD-regler

 

[Krille]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

För mig ingår balla tuffa städer i fantasy... Vi har t.ex. Gondor, vilket bara är ett måste. Bara orden "Den vita staden" gör ju att man fascineras, och dess tinnar och torn som så vackert beskrivs, man vill bara dit!

...vilket påminner mig om ännu en sak som pekar på att det DoD du vill ha är det DoD som du har gjort Äventyrsspels DoD till genom lång tidsinvestering, snarare än Äventyrsspels DoD. Det finns mig veterligen ingen stad i DoD som beskrivs på samma sätt som Gondor. Krilloan är för insnöat i detaljbeskrivningar, Kandra för pyttigt och Chronopia för superlativiserat. Men ingenstans hittar du "den vita staden" eller någon lika poetisk benämning i DoD. Det finns städer, visst, men det finns städer i Trudvang också.

 

[Rising]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Det finns mig veterligen ingen stad i DoD som beskrivs på samma sätt som Gondor. Krilloan är för insnöat i detaljbeskrivningar, Kandra för pyttigt och Chronopia för superlativiserat. Men ingenstans hittar du "den vita staden" eller någon lika poetisk benämning i DoD. Det finns städer, visst, men det finns städer i Trudvang också.

Är det inte rentutav så att Trudvang har städer som påminner mer om Gondor i den bemärkelsen? Hur är Valtorenne/Valkalainen egentligen? I Jorges benämns den som mytomspunnen och jag tror till och med att ord såsom "stjärnornas stad" och liknande används.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Så: det finns inte lika mycket stadsäventyr i det utgivna DoD som man tror. Finns det några så beror det på att du har skrivit dem själv. Och det finns städer i Trudvang. De är utritade på kartan och de finns omnämnda, beskrivna och kartlagda i äventyren. Och det finns omväxling i Trudvang.

Det är egentligen inte hur många köpäventyr som finns, som är skälet bakom mina ord, dock får jag nog lov att säga att det finns mer information om städerna i de äldre DoD än just i Trudvang.
Som du sagt, i Trudvang nämns de kanske väldigt, väldigt kort - antingen en prick på en karta eller i introt på ett äventyr, ungefär: "Du är i staden Nisse Hult som styrs av sköldjarlen Umbre Sköldarme. De hårda vindarna slår över hustaken och just nu öser regnet ned med en kraft man endast kan skåda i dessa hamnstäder så nära kusten".
Nu kan jag dock inte på rak arm säga huruvida mycket fakta jag sett i äldre versioner, men som sagt finns Kandra-serien samt Krilloan-boxen. (Dock har jag själv ingen av dessa, men jag har spelat en del av Kandraserien som spelare, förr).

Det är förmodligen enklare än så. Du har investerat sexton år i DoD'91, och den investeringen har byggt upp en bild av hur DoD ska vara. Det vill säga, det är inte Äventyrsspel som har byggt DoD åt dig. Det är du som har gjort det, och din DoD skiljer sig lika mycket från Äventyrsspels DoD som Riotminds DoD.

Jag har spelat fler versioner än 91, har väl spelat från tredje utgåvan och framåt, i alla fall prövat dem npgra gånger. Möjligt att det är mitt DoD som jag ser, men fortfarande känner jag en länk till de äldre versionerna, då jag läser igenom de böckerna känner jag mig hemma i spelet, inte som en främling som aldrig spelat spelet förut, så som det känns ganska ofta under en del av de långa styckena som pryder Trudvangversionens regelböcker.

 

[solvebring]

Re: Rötter

För min del är det precis tvärtom. Förutom att reglerna suger som vanligt så är Riotminds version den som är närmast DoD2/3 och Expert vad gäller känsla. DoD 1 och DoD'91 ligger längre ifrån och Chronopia ligger längst ifrån.

Det är det underliga, du och Rising resonerar på det viset, jag har dock lättare att dra band emellan Expert och t.ex. 91 än att försöka få ihop dem med Trudvang eller Chronopia.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Du säger dels att du inte gillade Metallica längre när de slutade låta som du ville - men tycker samtidigt att det skulle vara tråkigt om DoD bara handlade om det som det ursprungligen gjorde.

Exempel igen:
Metallica hade ett sound - snabb 80tals thrashmetal, men var platta var ju ett verk för sig. Så måste man ju göra som musiker, självklart, var låt skall vara en annan låt - annars tröttnar folk.
Jag pallar dock inte AC/DC alls, för jag anser att alla låtar är samma sak.

Alltså, jag vill att DoD skall behålla sitt sound, fast med lite olika låtar självklart, och så har det ju varit fram till Chronopia, då böt man sound, från t.ex. tysk speedmetal (Helloween fram till 1989), till typisk nyeuropeisk power metal (typ Edguy och nuvarande Helloween etc.) Så kom Riotminds, de gjorde covers på de första speedlåtarna, tex. 2:a utgåvan, men med newmetalsound.

Är du med, det blir enklast så för mig, att jämföra det med musik när vi redan är där lite granna. Hittar bar ting som kan förklara känsla, sound etc i det sammanhanget dess utom.
Låtarna skall skilja sig - det skall ju utvecklas, men soundet skall vara det samma, soundet var i sig ganska likt fram till Chronopia. Låtarna blev det något annorlunda och fler, men sedan kom Chronopia- och Trudvang-plattorna, och då började det peka mot att vara ett helt annat band.

 

[Krille]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Som du sagt, i Trudvang nämns de kanske väldigt, väldigt kort - antingen en prick på en karta eller i introt på ett äventyr, ungefär: "Du är i staden Nisse Hult som styrs av sköldjarlen Umbre Sköldarme. De hårda vindarna slår över hustaken och just nu öser regnet ned med en kraft man endast kan skåda i dessa hamnstäder så nära kusten".

Det är just sådana där uttalanden som gör mig så konfys. Det är ju nämligen så som städer mestadels behandlas i tidiga DoD, med just Kandra och Krilloan som notervärda undantag. Spelar man inte i just Kandra eller Krilloan - och jag har fått för mig att de flesta inte spelar just där - så är man utlämnad till vad som står i äventyren eller vad man hittar på själv. Och eftersom äventyren oftast tar upp staden som "Du är i staden Nisse Hult som styrs av kvibillern Auram da Gruse. De hårda vindarna slår över hustaken och just nu öser regnet ned med en kraft man endast kan skåda i dessa hamnstäder så nära kusten" så blir det inte så mycket i alla fall.

I Trudvang får istället de städer som inte är prickar på kartan i Jorges ta upp hela kapitel i Snösaga och Eldsjäl, eftersom stora delar av plotten utspelar sig i dem. Så där hittar vi en karta, en klase spelledarpersoner och en massa kringinformation, snarare än två rader stämningstext och en gubbe i hörnet på värdshuset.

Återigen, du jämför inte Äventyrsspels DoD med Riotminds DoD. Du jämför ditt DoD med Riotminds DoD, och det tycker jag faktiskt är lite orättvist.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Vi nostalgiker tycker nämligen att DoD genomgick en alltför stor förändring (i stil med Metallica) när de blandade in städer och ett sofistikerat fågelperspektiv över länders politik och ekonomi. Det var helt enkelt inte "DoD" längre. I riktiga DoD så fanns det nämligen ingenting sånt. Inte minsta antydning. När DoD började med den sortens intriger så upphörde det att vara det som vi nostalgiker kallar det "riktiga" DoD.

Men det är ju det jag sagt till Krille och Nightowl...
Det handlar egentligen inte om vad vi tycker om vi skall gå djupare, det handlar inte om DoD, det handlar generellt sett om var generations/eller individs upplevelse.
För dig är 2 utgåvan äkta prylar, för mig får det gärna vara 85-91, för det är äkta prylar för mig, för kidsen idag är Trudvang det äkta DoD.

Det är just det jag försökt säga sedan Nightowl pekade åt det hållet. Och det betyder att du tycker samma sak som jag - fast om en annan utgåva... Min DoD-värld började vändas upp och ned med Chronopia och Riotminds DoD, din DoD-värld vändes upp och ned när folk började tjoa och tjimma över Ereb.

Same shit, different books.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Återigen, du jämför inte Äventyrsspels DoD med Riotminds DoD. Du jämför ditt DoD med Riotminds DoD, och det tycker jag faktiskt är lite orättvist.

Jag har alltid sett DoD som DoD genom mina upplevelser i det, så därför har jag faktiskt aldrig tänkt så.
Ja, jag är nog orättvis, och en drömmare...
Tyvärr...

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Hehehe...
Ja, det där får vi allt diskutera some time.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Det finns mig veterligen ingen stad i DoD som beskrivs på samma sätt som Gondor.

Nej, denna kommentar var, alltså, inte direkt bokstavlig i DoD-mening, utan mer generell för min kärlek till fantasy-städer, till mitt intresse för den sortens spel, och att jag alltså därför uppskattar sådant så mycket.

 

[Rising]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Same shit, different books.

Exakt. Så det kan inte vara därför intresset tycks ligga lågt nu för tiden. Vad Trudvang gjorde var inte något väsenskilt från vad dina favoritmoduler gjorde på sin tid.

 

[Krille]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Är du med, det blir enklast så för mig, att jämföra det med musik när vi redan är där lite granna.

Det är liksom det som är grejen. Vi gamla getter som varit med hela vägen har sett soundbytet fem eller sex gånger nu.

Jag kommer osökt att tänka på ett av mina favvoband, The Mission, som först lät som en Sisters of Mercy-kopia (inte att undra på; det var en klase Sisters-avhoppare) på God's Own Medicine och First Chapter (DoD1, översättningen av Basic Roleplaying/Fantasy World), sedan fick ett eget sound i och med Children (DoD2/3) när man började kliva bort från Sisters, utvecklade det soundet med Carved in Sand och Grains of Sand (Expert), drog iväg mot indiehållet med Masque (DoD'91), fullbordade transformationen helt med Neverland och Blue (Chronopia), och så småningom upplöstes och byggdes ihop igen inför Aura, med nya musiker men samma gamla hederliga sound och fjomptexter som vi älskade under åttitalet (Trudvang), även om man ibland kan komma att sakna Simon Hinkler (Anders Blixt) ibland.

 

[solvebring]

Försöker få rätsida på sitt snack...

Det är inte konstigt att olika personer har olika smak. Tvärtom är det självklart. Men ett problem med dina önskemål är att de är så motsägelsefulla. Jag skulle exempelvis inte veta hur jag skulle skriva ett äventyr om jag ville tilltala dig.

Tja, Enhörningshornet är den bästa spelarupplevelsen jag haft, sedan gillar jag Svart duell också, det är ett äventyr med glimten i ögat.
Ett äventyr åt mig:
Mystik, klur, lite häftig fight, gärna både skog och berg + lite stadskatakomber... Det är kul.

Dels vill du inte att spelet ska upprepa sig själv och leda till leda - vilket får mig att tänka "jamen då kanske vi kan stoppa in ett samhälle med drakoniter? - det är ju någonting nytt" men samtidigt så gissar jag att du skulle tycka att reptilmänniskor inte hörde hemma i DoD på samma sätt som du inte gillar Trudvangs troll.

Reptilmän, well jo, att sticka till varelser är väl lugnt, att ta bort med - men orcher är ju mina personliga favoriter!
Har gjort många egna raser förr, tagit bort också för den delen, men för mig hör de fula uschliga orcherna till i grundstapeln för varelser.

Och upprepa och upprepa... Kan man bara göra skog och berg, skog och berg, skog och berg i all eviga tid, då blir det till leda om det alltid är det. Och vad jag kan se, vad jag vet hittills är väl DoD T det???
Men väldigt mycket och alltid är skillnad. Själv gör jag väl väldigt, väldigt många mystiska skogen-äventyr, men likväl så kan jag se åt städerna, för om de finns så måste det ju hända saker där också. Plus att det är väl ganska sugigt att lira tjuv eller lönnis och aldrig få spela något i en stad?
Fattar du, jag vill ha alltihop, inte en grej ständigt, sure 90% skogsäventyr, men då vill jag nog ha de där 10% stads också.

Du vill dels ha klassisk stämning, så då tänker jag "jamen då kanske ett grottkräl skulle kunna vara något" men samtidigt är ju det något som har gjorts tusenfalt gånger tidigare, så jag gissar samtidigt att du skulle tycka att det vore tråkigt och slentrianmässigt.

Grottkräl - I LOVE IT!!!
Det får mian spelare göra ofta, jag är nog väldigt klassisk SL. De får väl typ alltid springa runt i skogen , vandra i verg och klättra i grottor - men som sagt, lite i staden någon rollspelskväll ibland också.

Instickare:
Sorry Rising, mitt fel är att jag ofta formulerar mig så hårt och rättfram, som en ångvält, att man lätt missförstår mig, jag låter för hård så att man kan tro att jag helt och hållet säger NO!
Ber om ursäkt för detta, det händer jämt. Hoppas du börjar få bättre grepp på vad jag menar med till leda... Man måste ha lite blandning, men självklart älskar jag skog, berg och lera!
...och orcher förståss!

Du måste alltså precisera dig närmare. Säg inte att du vill tillbaka till det klassiska DoD - för det klassiska DoD är det som fanns innan de började med sånt du gillar. Vad du vill tillbaka till påminner mer om något som kan jämföras med Metallica efter att Cliff dog. Vi nostalgiker som gillade DoD innan denna förändring måste ju ändå anses vara de sanna klassikerna.

Jag försöker ju... men det går inte så bra. Läs alla mina meddelanden till dig och Krille så kanske du förstår en dag vad jag babblar om.



P.S. Alla dina färdiga äventyr och moduler är hjärtligt välkomna till Eldkvast.se - se Kontaktsidan. D.S.

 

[solvebring]

Re: Vad är egentligen high fantasy?

Well Krille, jag tror jag börjar fatta den vyn nu.
Skönt att detta börjar gå mot ett enat - "så är det nog", för det känns som om jag skriver ihjäl mig snart.

Och saknaden efter Anders Blixt and the "big boys". Ja, hos mig är den saknaden enorm.
Jag önskar att Blixt, Granström och Regebro återigen kunde sitta och pita ned saker till DoD...

 

[Krille]

Re: Försöker få rätsida på sitt snack...

Kan man bara göra skog och berg, skog och berg, skog och berg i all eviga tid, då blir det till leda om det alltid är det. Och vad jag kan se, vad jag vet hittills är väl DoD T det???

Nej.

Som sagts tidigare, kampanjen Vildhjarta-Eldsjäl-Snösaga är faktiskt precis det som du sammanfattar med "Mystik, klur, lite häftig fight, gärna både skog och berg + lite stadskatakomber..." (dessutom får du ett stort slott att smyga omkring i) och avslutar med "Det är kul."

Det vill säga, det som jag (och Rising) säger är exakt samma sak som förut, fast med fornnördiska namn.

 

[solvebring]

Re: Försöker få rätsida på sitt snack...

Hehehe okej okej...

Nåväl, som jag säger åter och åter igen, ja Vildhjarta är asbra, Eldsjäl har jag inte kollat i en enda gång, och Snösaga verkar grymt svårt att kunna spelleda och ha greppet om allt, så det är jag lite "njaaa" över.

 

[Organ]

Re: Vad är egentligen high fantasy? (ot)

Jag kommer osökt att tänka på ett av mina favvoband, The Mission, som först lät som en Sisters of Mercy-kopia (inte att undra på; det var en klase Sisters-avhoppare) på God's Own Medicine och First Chapter (DoD1, översättningen av Basic Roleplaying/Fantasy World), sedan fick ett eget sound i och med Children (DoD2/3) när man började kliva bort från Sisters, utvecklade det soundet med Carved in Sand och Grains of Sand (Expert), drog iväg mot indiehållet med Masque (DoD'91), fullbordade transformationen helt med Neverland och Blue (Chronopia), och så småningom upplöstes och byggdes ihop igen inför Aura, med nya musiker men samma gamla hederliga sound och fjomptexter som vi älskade under åttitalet (Trudvang), även om man ibland kan komma att sakna Simon Hinkler (Anders Blixt) ibland.

Jag har aldrig sett DoDs utveckling beskrivas så klart och tydligt. Jag förstår PRECIS var du står i frågan. Tack Krille!

/Anders (som tycker att Carved in Sand var det sista riktigt bra grabbarna gjorde)