Re: Genomgång av presenterad forskning
Hej alla, nu funkar min onlineaccess till min kära artikeldatabas igen och jag kan fortsätta källkolla.
I en senare post av Grisodlarn kändes det som om jag blev lite fientligt behandlad (inget sagt rakt ut såklart, mest lite antydningar och sånt) för att jag faktiskt gjorde mig besväret att kolla upp de källor som nämndes. Kanske får jag skylla mig själv för jag var på dåligt humör när jag skrev och det lyste såklart igenom. Jag ska försöka behärska mig den här gången. Jag gillar data och evidens och försöker så gott jag kan förhålla mig neutral till sånt, även när data visar saker jag kanske inte “gillar”, eller hur man nu ska uttrycka det. Därför vill jag börja med att påminna om att två av artiklarna i den berömda listan faktiskt visar det de påstår sig visa.
Den schweiziska artikeln om brottslighet bland första och andra generationens invandrare vs etniska schweizare föreföll bygga på solida data och är publicerad i en erkänd internationell tidskrift, och som jag sa är den i linje med annan kriminologisk forskning som visar ungefär samma sak. Brottsförebyggande rådet i Sverige har publicerat två rapporter om invandrares brottslighet, en 1996 och en
2005. De rapporterna har varit kontroversiella men jag delar BRÅs egen bedömning, som är att faktabaserad debatt i denna fråga är att föredra framför spekulationer och ryktesspridning. Intressant nog visar 1997-rapporten motsatt sak mot en av slutsatserna i den schweiziska forskningen: i sverige är andra generationens invandrare underrepresenterade i mycket av brottstatistiken, vilket får rapportförfattarna att klassificera den typen av invandrarbakgrund som en s k “skyddsfaktor” för kriminalitet. I övrigt visar forskningen främst att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade bland de som misstänks för brott, något som kan ha flera olika förklaringar (bland annat rasism, till exempel). Dessutom är personer med invandrarbakgrund, särskilt invandrarungdomar, i högre grad registrerade för många typer av brott (främst saker som BRÅ klassificerar som “typiska ungdomsbrott”, t ex skadegörelse) än personer med etnisk svensk bakgrund. Så det är sant att i bred mening så är personer med invandrarbakgrund överrepresenterade i brottsstatistiken, även om det också är sant att i absoluta tal begås majoriteten av alla brott av personer med etnisk svensk bakgrund. Invandrarbakgrund som variabel har också betydligt lägre förklaringsvärde än t ex kön (vilket inte är särskilt förvånande). Även socioekonomisk status har högt förklaringsvärde, och det samvarierar såklart ofta med invandrarbakgrund. Rapporten visar också att invandrare med nordafrikansk bakgrund är mest överrepresenterade, men att deras totala andel av antalet brott är mycket, mycket liten – man måste alltså skilja noga på överrepresentation och absoluta tal. Det skulle m a o påverka den svenska brottstatistiken mycket lite om man slängde ut alla nordafrikanska invandrare. Ett betydligt mer effektivt grepp om man vill reducera brottslighet i Sverige vore att slänga ut alla män.
Jag rekommenderar starkt att den som är intresserad själv läser BRÅs rapporter, de är solida och lättfattligt presenterade. BRÅ är en av mina favoritmyndigheter, de har också på sin hemsida mycket bra guider till hur man bör tolka statistik, både deras egen och i största allmänhet. Jag noterar också att Grisodlarn har refererat till BRÅs rapporter nyligen, men inte varit helt öppen med skillnaden mellan överrepresentation och absoluta tal, tycker jag.
Sen har vi också Robert Putnam-artikeln. Även om Putnam långt ifrån säger “all multikultur är dålig och har kassa konsekvenser” så befinner han sig helt klart i det teoretiska läger som betonar de negativa konsekvenserna av samhällelig heterogenitet (etnisk, språklig, ekonomisk). Putnam är en av de mest erkända och kloka statsvetare som finns i världen idag, tycker jag (men han är såklart inte utan sina kritiker), och om han säger något (och dessutom har data som stödjer det) är det värt att lyssna. Dock – och det är ett stort dock – om man tittar på hans forskning som helhet handlar den ju mycket om “social capital” (som har beröringspunkter med det som andra forskare ibland kallar “social cohesion”) och där är etnicitet och religion delar av begreppet, men det är mycket bredare än så och inkluderar många andra aspekter av det civila samhället (liksom inkomstskillnader inkluderas i “social cohesion”). Jag spekulerar att Putnam t ex skulle hålla med om att de svenska politiska partierna överlag har misslyckats kapitalt med att engagera personer med invandrarbakgrund i sina organisationer, och att detta också är något som inverkar på “social cohesion” i samhället (spär på utanförskap m m).
Mångkultur/etnisk splittring - liksom islam i sig - motverkar demokrati: Adrian Karatnycky (2002), Muslim Countries and the Democracy Gap, Journal of Democracy Volume 13, Number 1 January 2002
Bra artikel i ett bra specialnummer av denna tidskrift som har som tema demokrati i olika delar av värden (läs gärna hela numret ni som orkar). Karatnicky pekar på något som är svårt att ignorera, nämligen att ytterst få länder i världen som kan betecknas som “muslimska” är demokratiska, och att länder främst i arabvärlden gör väldigt dåligt ifrån sig i fråga om rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, jämställdhet osv – och att det har varit så sen man började mäta såna här saker på 1970-talet, d v s det blir helt enkelt inte bättre i de här länderna. Karatnycky pekar på många olika faktorer som tillsammans kan förklara detta:
• Dessa länder ligger i delar av världen som också ligger efter utvecklingsmässigt ifråga om utbildning o dyl
• “[T]he cultural burden imposed by an interpretation of Islam that relegates women to second-class status. The severe limitations placed on women in such countries as Afghanistan, Saudi Arabia, and other Gulf states are grave impediments to their participation in civic life.”
• En tradition av islam som sammanväver stat och religion snarare än separerar dem (även om endast två länder vid undersökningstillfället hade funktionellt integrerat religiöst och politiskt ledarskap, Afghanistan och Iran)
• Närvaron av olja, vilket har gjort en pytteliten elit otroligt rik och givit dem enormt politiskt inflytande, och dessutom gjort att det inte skapats fungerande marknader på många områden (inte minst arbetsmarknad).
• Historiskt arv – många av länderna i arabvärlden är rigida monarkier sedan flera generationer tillbaka, vilket skapar ett konservativare samhällsklimat och kulturell tröghet.
Karatnicky ser således islam (eller snarare en viss typ av islam) som en nyckelfaktor, inget tvivel om den saken, men fortfarande en faktor av många. Och även om religion är en viktig faktor säger också Karatnicky (efter att ha pekat på positiva exempel på gradvis demokratisering i stater där islam spelar en viktig roll, t ex Turkiet): “All this suggests that religion is not an immutable impediment to political change. Rather, religious leaders and clergy frequently seek to be responsive to public sentiments. When public sentiment shifts toward democracy, for example, religious leaders tend to be swept up in the popular mood, even as they seek to put forward transcendent values.”
Mångfald i moraliska värderingar skapar olösliga problem: Haidt et al (2003), Differenting Diversities: Moral Diversity is not like other kinds, Journal of Applied Social Psychology, 2003, 33, 1, pp. 1-36.
Haidt et al jämför också olika typer av “diversity” och pratar om kostnader resp fördelar för ett samhälle som “diversity” för med sig. De fokuserar på “moral diversity”, som de definierar som när en signifikant minoritet (minst 20%) av populationen inte över huvud taget delar de dominanta moraliska värderingarna i samhället (intressant nog säger de också att “demographic diversity” inte har så stor effekt på sammanhållning). Studien handlar sedan främst om vilken typ av “diversity” folk föredrar och i vilka sammanhang. “Folk” är här liktydigt med 32 collegestudenter vid ett amerikanskt universitet. Studien finner bevis för s k NIMBYism (Not In My Back Yard) när det gäller just moral diversity, d v s de undersökta säger sig värdera moral diversity men uppvisar det inte, vilket leder författarna att dra slutsatsen att begreppet “moral diversity” är motsägelsefullt, vilket man nog får hålla med om. Till de huvudsakliga samhälleliga slutsatserna författarna drar av detta hör följande (s 32): “Conservatives are often accused of racism for their opposition to such policies, but it is worth considering the possibility that conservatives are alarmed not by ethnic and racial diversity per se, but by the moral relativism of multiculturalism and by the moral diversity caused by immigration without assimilation. Conservatives are more likely than are liberals to believe in absolute truth and to value shared traditions (Hunter, 1991). And conservatives might well be correct that some sense of shared identity, values, and purpose is essential for the health of a multiethnic democracy.” Detta stöder kanske i viss mån vad sammanställaren av referenslistan vill åt (d v s konservativa är inte nödvändigtvis rasister för att de vill värna om gemensamma värderingar), men jag läser ändå slutsatsen som ett tämligen milt politiskt omdöme, och det säger verkligen inte att “multikulturalism = dåligt”.
Mångfald/mångkultur ger mer brott och problem, mer homogena samhällen samarbetar bättre: Trawick & Howsen (2006), Crime and community heterogeneity: race, ethnicity, and religion. Applied Economics Letters, 2006, 13, 341–345
Ur slutsatserna (s 345): “Not only do the results support the conclusion drawn by Baier and Wright (2001) that religion serves as a deterrent to crime, one also finds that the magnitude of the effect varies by religious denomination.” Ju religiösare människor är i ett område, desto mindre brott begås det alltså. Och vilka religioner har författarna jämfört? Jo, katoliker, protestanter och evangeliska. Slutsatser om islam lyser med sin frånvaro. Dock nämner författarna en politisk implikation av sin studie: om ett område är mer etnisk och religiöst homogent kan man lägga mindre resurser på polisiär övervakning där. Jag gissar att svensk polis i viss mån redan gör det; färre polisiära resurser satsas nog på Danderyd än på Alby (men det här har jag inte kollat så det är mycket möjligt att jag har fel).
Om jag fortfarande har några läsare kvar efter detta kan jag passa på att säga några korta ord om min egen mening i de här frågorna.
Jag slipper helst bli indragen i diskussioner om huruvida “multikulturalism” (vagt begrepp) är bra eller dåligt – notera att jag inte har sagt här att det är “bra”, bara att det inte verkar finnas så mycket tung evidens för att det är dåligt, och absolut ingen evidens för att “multikulturalism” skulle vara det största och vikigaste samhällsproblemet i Sverige (däremot tycker jag Carlboms doktorsavhandling om det han kallar den multikulturella hegemonin är väldigt tankeväckande, och han har absolut rätt i att den politiska debatten och de politiska besluten i dessa frågor fattas av människor som i allmänhet saknar levd erfarenhet av etniskt heterogena områden – invandrare såväl som svenskar). Jag accepterar kort sagt inte den verklighetsbeskrivning som säger att multikulturalism (och i synnerhet islam, vad det verkar) är ett sånt enormt hot mot Sverige. Jag tycker t ex arbetslöshet är ett mycket viktigare samhällsproblem, och den empiriska evidensen verkar också visa att inkomstklyftor och andra konsekvenser av hög arbetslöshet har mycket större förklaringsvärde när man diskuterar “social cohesion”, anomie, alienering, disenfranchisement och liknande begrepp än någonsin etnisk heterogenitet. Säger man att multikulturalism är ett sånt fruktansvärt hot mot det svenska samhället så får man också visa upp evidens för det, och den evidensen är än så länge svag. Jag är gammaldags och tror mer på struktur än kultur, “kultur är den lates förklaring”, som jag brukar säga. Att tackla arbetslösheten över hela linjen är den bästa integrationspolitiken, tror jag.
hälsar
Henrik
