Är världsbygge av någon nytta?

[Sömniga Isaac]

Även om det ökar tröskeln att komma in i spel tror jag inte att det förstör. Snarare bidrar det till mångfald. Så se inte ditt intresse och dina verk som destruktiva @Svarte Faraonen, se dem istället som en del i en levande mångfald.

 

[Quadrante]

Jag är nog inne på sömninga Isaacs spår att ju mer detaljerad en spelvärld är dessto räddare att göra fel blir jag men det är ju ett problem som ligger i min egen osäkerhet och mitt tvivel på min kompetens som SL.

Det är lite detta jag syftar till när jag påstår att det viktigaste är att hjälpa till att sortera. Guida.

Då blir allt material lätt och tydligt. Särskilt om man poängterar vad som är byggstenar och vad som är där för att modifieras.

 

[Sömniga Isaac]

Det är lite detta jag syftar till när jag påstår att det viktigaste är att hjälpa till att sortera. Guida.

Då blir allt material lätt och tydligt. Särskilt om man poängterar vad som är byggstenar och vad som är där för att modifieras.

Nu tar min proffession över här som lärare, och jag tror du är något på spåren. Ju mer komplext något upplevs desto mer vägledning behövs för att skapa en trygghet där det är tillåtet att göra fel och bryta mot uppsatta regler.

 

[Swedish Chef]

Jag är positivt inställd till ett logiskt och omfattande världsbygge. Sen skriver jag och @Svarte Faraonen på samma svenska spel så det kanske inte så konstigt. Sen tänker jag på Critical role, Mercers världsbygge måste väl ändå anses noggrant och omfattande, sen är det kanske inte alltid logiskt på sätt Eons Mundana strävar efter att vara.

Jag tror inte att noggrann världsbygge stoppar spel, däremot har vissa gamla spel skrivits som att allt coolt och världsförändrande redan hänt och inte går och påverka. Där tror jag de som skapar noggrant spel kan lära sig och förbättra. Skriv inte om kriget för 50 år sen, placera kriget nu. Låt inte mörkret vara ostoppbart utan ge Rollpersonerna chansen att stoppa/göra det mindre farligt.

 

[Man Mountainman]

Jag tycker väldigt mycket om världsbygge, och tror att jag har lärt mig en del saker som gör att jag kan konstruera världar med en hög grad av internt sammanhang, detaljer och trovärdighet. Problemet är – spelar det egentligen någon roll? Jag får intrycket att det inte tillför vidare mycket till det faktiska spelandet, och att bra och framgångsrika spel jobbar mycket mer med att ha ett starkt koncept och mindre detaljer. Kanske gör den nivå av världsbygge jag ägnar mig åt egentligen bara spel sämre – övningar i inkrökt självreferens som enbart tilltalar folk som vill läsa om detaljer men inte skapar bättre spel. Finns det någon poäng med att världsbygga i detalj, eller borde jag bara lägga av, eller åtminstone hålla skiten för mig själv utan att drälla in den i spel som inte behöver den?

For what it's worth tror jag visst att det bidrar till spel. Vi spelar ju, som du säkert vet, ToaRR just nu, och det är ett nöje som spelledare att sitta och läsa i världsbeskrivningen och upptäcka små detaljer eller sammanhang och tänka shit vad coolt, det här måste jag försöka baka in på något sätt. Eller för den delen, här finns det utrymme för ytterligare en grej som förhåller sig si-och-så till de här befintliga grejerna.

Sen vad det betyder för spelens marknadsmässiga framgångspotential har jag ingen aning om.

 

[Swedish Chef]

För mitt eget spelande är det bara inspirerande att material utgå i från. Jag som spelare blir bättre om jag får fortsätta improvisera från andras grund. Det tror jag egentligen de flesta blir, mångas "homebrew" världar är nog rätt kass. Jag spelar drakar och demoner nu, det är ett trevligt spel, men min karaktär är ganska platt, det finns för lite saker att hänga upp hans historia på.

Sen tror jag att många spel med noggrant världsbygge historiskt haft sjukt pilliga regler vilket också avskräcker många. Jag tycker att moderna spel generellt är betydligt bättre spel, Eon 4 och 5 är snabbare och bättre än Eon 1-3 likadant med många andra spel.

 

[Lemur]

Jag älskar i teorin gediget världsbygge men tycker ofta att det är en hög tröskel att sätta sig in i, så jag måste verkligen vara övertygad om att världen i fråga i värld mödan.

 

[Bifur]

Symbaroum ligger i mitt tycke mer åt det konceptuella hållet – det finns egentligen ingen logik i historien, där ambrierna å ena sidan nyligen flydde, å andra sidan tycks ha byggt upp städer, borgar, etc.

Där ser vi inte det lika, men strunt samma (även om jag kan känna ett hugg av rollspelsidentitetskris - gillar jag egentligen inte världsbyggen?).

Oavsett är väl ofrånkomligen det detaljerade världsbygget i spel en tillvand smak? Jag gillar det ju (?) men det är sällan utgångspunkten för att börja med ett spel. (Om det inte är ett existerande världsbygge som man bekantat sig med genom andra kulturformer.) Det byggs upp efter hand. Ta Warhammer FRP (om det räknas?). Nu är det så klart speciellt eftersom det rör sig om så pass många parallella medier, i men i grunden är det ju i sina olika versioner ganska/mycket konceptuellt. Fördjupningen kommer sen, om man vill.

Så på sätt och vis stämmer det kanske att det hjälper att ha ett koncept först. Men det ser jag inte betyder att fortsatt fördjupning är av ondo. Och så länge den introduktionen sker stegvis är det inget hinder - det vill säga, att känna att jag måste läsa 10 böcker för att börja spela är det en tröskel, men att veta att de finns och kan föras in när det passar är det bara bra.

 

[Minimoni]

Jag som SL älskar att läsa om världar som har ett genuint och komplext världsbygge bakom sig. För mig personligen så är det också mycket roligare att vara SL om spelvärlden är ett resultat av ett komplext och logiskt världsbygge, det ger mig massor av inspiration som SL. Mer ”ytliga” världar är sällan speciellt intressanta för mig.

 

[Mogger]

Min erfarenhet är att folk inte gör det i rollspel – spel med grovt tecknade, vibes-baserade spelvärldar är alltid mer populära. Därtill är det så outsägligt töntigt, en syssla för fyrkantiga små pettimetrar som saknar den abstraktion i tanken och poesi i själen som behövs för att göra spelvärldar som hålls samman av tematiska och känslomässiga element.

Är det inte snarare så att en klick på wrnu tycker att världsbyggen är menlösa?

Jag vet inte om jag är en framgångsrik spelskapare (skulle inte påstå det) men det är iaf mitt primära intresse. Koherenta världsbyggen alltså.

 

[Bifur]

Där ser vi det inte det lika, men strunt samma

Eller ändå, sidospår till @Svarte Faraonen: är det bristen på logik eller bristen på djup som gör att du tycker så? Eller något annat?

 

[zonk]

Jag skulle snarare säga att det är svårare att göra solida, sammanhängande världsbyggen bra, det är enklare att bara antyda och ge några grova stilriktningar. En del äldre rollspelsprodukter jag har läst är ju detaljerade utan att detaljerna hänger samman, eller utan att de ger något mer till helheten, så att säga.

Jag tror hobbyn och helheten berikas av att spel skapas med olika utgångspunkter. Även om jag själv som SL är för sugen på att skapa brett och snabbt, och inte orkar kolla efter eller läsa in mig, så är det enbart positivt att dessa spel finns. En mer enkelriktad hobby är ju bara negativt!

 

[Svarte Faraonen]

Eller ändå, sidospår till @Svarte Faraonen: är det bristen på logik eller bristen på djup som gör att du tycker så? Eller något annat?

Jag är nu inte någon stor Symbaroum-kännare, lite just eftersom jag inte känner att det har tillräckligt insnöat världsbygge för min smak, men det jag tänker på är att Ambria bara är tjugo år gammalt och ändå uppbyggt på ett sätt som snarare skulle antyda flera århundradens närvaro. När jag bläddrar i grundboken och läser om Tistla fäste finns där ett sju våningar högt magikertorn, en stadsvakt på hundrafemtio personer, etc – och det är en utpost, inte den viktigaste staden. Det känns inte som om spelvärlden tar den typ av demografisk och historisk hänsyn jag skulle föredra.

Och det här är lite vad jag menar – min förkärlek för detaljerade världsbyggen gör mig mest snobbig och ogin mot andra spel. Klart Symbaroums nivå av världsbygge räcker! Det är bara jag som byggt upp fullständigt orealistiska förväntningar på hur spelvärldar ska göras, och absolut ingen gynnas av detta.

 

[Mogger]

Och det här är lite vad jag menar – min förkärlek för detaljerade världsbyggen gör mig mest snobbig och ogin mot andra spel. Klart Symbaroums nivå av världsbygge räcker! Det är bara jag som byggt upp fullständigt orealistiska förväntningar på hur spelvärldar ska göras, och absolut ingen gynnas av detta.

Fel. Våra interna diskussioner håller ibland löjligt hög nördnivå. "Nej, det är inte rimligt med en stenlagd hamn här. Dels är saknar byn den ledning som krävs och dessutom finns inte den arkitektoniska kulturen här."

Odyl.

 

[krank]

Jag tror att @kranks spelstil av mysterielösande borde gifta sig väl med en genomarbetad och genomtänkt spelvärld.

Ja.

---

Och eftersom jag nu ändå är i tråden: Jag har ibland klagat på detaljerade spelvärldar, framför allt tror jag att jag klagat på Eclipse Phase. Men problemet med Eclipse Phase är ju egentligen inte att världen är komplex utan att den enligt kanon, ska ha nära hundraprocentig tillgång till all information för alla människor. Det betyder ju att jag som spelledare, och samtliga spelare dessutom, måste ha koll på hela världsbygget från dag 1 när vi spelar. För vem vet vilken liten plotterdetalj från någon Joviansk utpost som skulle pajja hela äventyret eller åtminstone vara jätterelevant?

Men det är ju också ett problem med den specifika världen. Och ok, egentligen med en massa andra scifivärldar också. Men med fantasyvärldar? Alla plottrigt detaljerade världsbyggen? Nej, verkligen inte.

Jag menar, det finns väl inget mer plottrigt världsbygge än vår värld just nu idag? Ändå är vi ganska många som gillar att spela i den världen, även om en del av oss gärna vill att det ska finnas övernaturligheter eller t.ex. tekniska innovationer som egentligen inte finns. Men de minskar ju inte komplexiteten; de ökar den.

Precis som @Genesis är inne på tänker jag att detaljerade världsbyggen passar utmärkt för mysterielösande. Och, tänker jag, för varianter av blorbigt spelande. Det viktigaste är att det finns något sätt att partitionera informationen – alla behöver inte veta allt. Vi kanske bara spelar i just den här staden, och vi är överens om att inte ens alla i staden vet allt om alla i staden. Exakt vad som händer i andra städer eller länder… Det är sånt SL kan använda sig av för att konstruera SLP:er och äventyr, men inte sånt som nödvndigtvis behöver has koll på eller kollas upp under spel om man inte vill.

Eller med andra ord: Så länge världsbygget är spelbart så är det verkligen inget negativt. =)

---

And another thing: Jag tillhör ju också de som ibland klagar på att det skapas för många nya spel och för lite nytt material. Problemet jag försöker peka på då är ju när det kommer spel som egentligen inte tillför något till sin genre. Jag tycker inte att det verkar finnas så många spel med detaljerat världsbygge att man egentligen kan säga att ett sådant är "onödigt" på det sättet. Sedan får det såklart gärna komma en massa (också plottrigt, detaljerat) äventyrsmaterial till spelvärlden, vilket ökar dess spelbarhet, snarare än att man bara pumpar ut nya spel hela tiden (som jag själv alltid gör; jag är alltså en del av problemet i mycket högre grad än trådstartaren).

 

[Quadrante]

Ett problem flera världsbyggen har är att det finns ett rätt och att det finns ett synsätt, få saker är relativt till betraktandet.

 

[Svarte Faraonen]

Ett problem flera världsbyggen har är att det finns ett rätt och att det finns ett synsätt, få saker är relativt till betraktandet.

Problemet där är att detaljerat världsbygge i mångt och mycket hänger på sammanhang. Enstaka fakta kan vara relativa/obestämda, men så snart man börjar göra ett världsbygge där olika bitar bygger vidare på varandra blir det svårare att upprätthålla någon form av obestämdhet.

 

[Bifur]

Jag är nu inte någon stor Symbaroum-kännare, lite just eftersom jag inte känner att det har tillräckligt insnöat världsbygge för min smak, men det jag tänker på är att Ambria bara är tjugo år gammalt och ändå uppbyggt på ett sätt som snarare skulle antyda flera århundradens närvaro. När jag bläddrar i grundboken och läser om Tistla fäste finns där ett sju våningar högt magikertorn, en stadsvakt på hundrafemtio personer, etc – och det är en utpost, inte den viktigaste staden. Det känns inte som om spelvärlden tar den typ av demografisk och historisk hänsyn jag skulle föredra.

Nä, jag är med. Och det skulle jag kalla en brist på logik eller koherens (som Symbaroum absolut lider av i viss grad) men inte brist på djup eller detaljer per se. Och det var distinktionen jag var ute efter. Det vill säga skillnaden mellan att beskriva stadsvakten, trovärdigt eller ej, eller inte göra det.

Och tolkar jag dig som att du vill ha just trovärdiga och detaljerade världar, inte bara detaljerade.

 

[God45]

Min erfarenhet är att folk inte gör det i rollspel – spel med grovt tecknade, vibes-baserade spelvärldar är alltid mer populära. Därtill är det så outsägligt töntigt, en syssla för fyrkantiga små pettimetrar som saknar den abstraktion i tanken och poesi i själen som behövs för att göra spelvärldar som hålls samman av tematiska och känslomässiga element.

Jag håller inte med om att de alltid är mer populära. Ja, det har varit en trend med mer vibes baserade grejer. Men vem är den mest populära ”rock star” game designern just nu? Mercer. Och har du läst hans böcker?! Det är BARA världsbyggande.

Och du kan ha både oabstrakta saker och abstrakta saker samtidigt.

 

[Svarte Faraonen]

Nä, jag är med. Och det skulle jag kalla en brist på logik eller koherens (som Symbaroum absolut lider av i viss grad) men inte brist på djup eller detaljer per se. Och det var distinktionen jag var ute efter. Det vill säga skillnaden mellan att beskriva stadsvakten, trovärdigt eller ej, eller inte göra det.

Och tolkar jag dig som att du vill ha just trovärdiga och detaljerade världar, inte bara detaljerade.

Ja, absolut. Får jag välja tar jag hellre trovärdigt med få detaljer än många detaljer utan ett utarbetat sammanhang.