Quadrante
Grisbonde
Vi kommer tillbaka till att äventyret/andet är spelet, inte reglerna.
Återigen, utan att säga vilken spelstil vi pratar om är det här uttalandet helt meningslöst. Pratar vi OSR? Absolut! Pratar vi spelledarlöst samberättande? Absolut inte!Vi kommer tillbaka till att äventyret/andet är spelet, inte reglerna.
Ja, givetvis. Men det är en referens till tidigare hållna trådar om äventyr, regler och rollspelande.Pratar vi [insert] Absolut! Pratar vi [insert]? Absolut inte!
Det här tycker jag är det intressanta: vilka spel är helt enkelt antitesen till mitt påstående—de spel som definieras av sina äventyr och/eller kampanjer? Jag föreställer mig att det kommer råda delade meningar där, även bland de som föredrar äventyr/kampanjer, särskilt kring spel som har mångårig eller på annat sätt bred utgivning.Läser bara regelboken till spelet tycker jag bilden av vad och hur man, utifrån spelskaparnas synvinkel, spelar spelet, är rätt vag. Men när man väl läser kampanjboken blir det solklart.
Håller med, och lika begripligt som Symbaroum blir av kampanjen, lika obegripligt blir det av startboxen.Jo. Törnetronen med Symbaroum och Undergången arvtagare med MUA är bra svenska exempel. (Det är så klart i ye bara sina kampanjer, men i hög grad.) Faktiskt även Drakkejsarens hemlighet till nya DoD. Läser bara regelboken till spelet tycker jag bilden av vad och hur man, utifrån spelskaparnas synvinkel, spelar spelet, är rätt vag. Men när man väl läser kampanjboken blir det solklart.
Eller så läses en trådstart som redan från början har med äventyr som läsbar text med en utgångspunkt från att äventyr har relevans för det som åsyftas? Det här blir ju fånigt till slut, lite som #inteallamän-taggen som försökte avväpna #metoo-rörelsen. #inteallarollspel, okej, men vad tillför det?Återigen, utan att säga vilken spelstil vi pratar om är det här uttalandet helt meningslöst. Pratar vi OSR? Absolut! Pratar vi spelledarlöst samberättande? Absolut inte!
Call of Cthulhu och ännu mer Delta Green. Symbaroum, Mutant UA, Orpheus, Tribe 8. I de förra är det kampanjer som kommit att bli det definierande, i de senare att det var hela poängen från början att ge ut spelet för att kunna ge ut kampanjen. Är Enemy Within tillräckligt definierande för att WHFRP ska hamna här?Det här tycker jag är det intressanta: vilka spel är helt enkelt antitesen till mitt påstående—de spel som definieras av sina äventyr och/eller kampanjer?
Särskilt som reglerna inte alls matchar vad kampanjen sysslar med.Håller med, och lika begripligt som Symbaroum blir av kampanjen, lika obegripligt blir det av startboxen.
Men liksom, du säger ju något om "äventyr". Du säger inget om specifika spelstilar, så det är ju rimligt att anta att det du säger då borde applicera på alla spelstilar som använder äventyr, men det gör det ju helt uppenbarligen inte. Spelar man blorbig OSR eller krankiskt mysterielösande är det helt ospelbart att inte ha ett äventyr. Så då vet vi att du inte pratar om dessa spelstilar. Vi kanske kan sluta oss till att du pratar om din egen spelstil, men då blir det ju ett tautologiskt påstående att äventyr inte är spelbara, för det är ju du själv som är facit. Så vad pratar vi om för spelstilar, egentligen? Alla spelstilar som kan använda men inte behöver äventyr? Då applicerar vi det på Den yttersta domen, och liknande spelstilar där "äventyr" är en förberedd situation och färdiggjorda rollpersoner. Jag menar, är inte Gustav måste dö ett äventyr? Är inte Onda människor, om det nu hade blivit skrivet, ett äventyr? Där är de väl den enda rollspelstexten, och därmed den viktigaste? Det är så många olika saker som kallas äventyr och så många olika sätt vi använder det på att det knappt går att säga något alls utan att vara mer specifik. Som att gå in på ett byggforum och säga "Spikpistol är det bästa vektyget" utan att säga vad man ska bygga. Klart det blir en massa olika tolkningar och argumentation.Eller så läses en trådstart som redan från början har med äventyr som läsbar text med en utgångspunkt från att äventyr har relevans för det som åsyftas? Det här blir ju fånigt till slut, lite som #inteallamän-taggen som försökte avväpna #metoo-rörelsen. #inteallarollspel, okej, men vad tillför det?
Det här är ändå ett otroligt förvånande påstående. Jag kan förstå att man kan påstå att spelbarhet inte är ett äventyrs huvudsakliga ändamål. Det är en åsikt jag kan se att man kan ha. Men att tro att det är okontroversiellt? Det är ju rakt av motsatsen till vad alla äventyr utger sig att vara!Ser påståendet att spelbarhet inte är ett äventyrs huvudsakliga ändamål som tämligen okontroversiellt
Ja, jag sa att jag höll med om att äventyr nog är den bästa rollspelstexten, eftersom det påståendet från rollspelspåven gav mig något att fundera på.Men liksom, du säger ju något om "äventyr".
Jag kan inte komma på något rollspel där äventyren generellt är antitesen till det reglerna säger men WFRPv1 definierades i stort av The Enemy Within. I alla fall de tre första äventyren.Det här tycker jag är det intressanta: vilka spel är helt enkelt antitesen till mitt påstående—de spel som definieras av sina äventyr och/eller kampanjer? Jag föreställer mig att det kommer råda delade meningar där, även bland de som föredrar äventyr/kampanjer, särskilt kring spel som har mångårig eller på annat sätt bred utgivning.
Mistaken Identity är ju otroligt ikoniskt. Det har till och med jag spellett! Vet däremot inte om det räknas till kampanjen eller bara är ett intro? Men jag har vänner som skulle dö på Enemy Withins kulle utan att tveka.Jag kan inte komma på något rollspel där äventyren generellt är antitesen till det reglerna säger men WFRPv1 definierades i sort av The Enemy Within. I alla fall de tre första äventyren.
Okej, uppenbarligen kommer inget gott att komma av att jag försöker fortsätta den här konversationen. Jag bugar ut, och ber om ursäkt om jag skräpat ned din tråd med mina missförstånd och missriktade kommentarer. Det var inget illa menat, men jag har nog inte lyckats förstå och/eller kommunicera, och det blir nog inte bättre av att jag fortsätter.Resten av ditt bete tänker jag inte nappa på.
Jupp. Mistaken identity är introt till TEW.Mistaken Identity är ju otroligt ikoniskt. Det har till och med jag spellett! Vet däremot inte om det räknas till kampanjen eller bara är ett intro? Men jag har vänner som skulle dö på Enemy Withins kulle utan att tveka.
Minns inte så mycket från det mer än att vi hade väldigt roligt. Men det är ju ett intressant spel också. 1st Edition WHFRP är ju en fantastisk bok som har otroliga mängder material om allt mellan himmel och gjord. Gräver fram den emellanåt när det behövs en karta på en vägkrog eller ett litet tempel. Det känns ju såpass gediget som spel att äventyren nästan är en bonus, men min uppfattning är också att många ser det som helt synonymt med Enemy Within. Särskilt äldre rollspelare.Och i min mening ett svagt intro för den delen.![]()
Antites vet jag inte, det är nog att dra det lite långt, men förutom de jag nämnde tänkte jag på CoC som @JohanL skrev. Nu har det kanske för bred utgivning, men annars stämmer det. Den enskilda kampanjen är grejen, spelet kommer sen. Jag är ett typexempel, jag spelledde både Arkham detective tales (till Trails) och Tatters of the King utan att någonsin ha läst CoC (med Cthulhu Dark/Kutulu/eget som system). I det senare var jag kanske hjälpt av en allmän BRP-förståelse men det gick ju bra även med det förra, trots att jag inte kan något om hur Gumshoe funkar.Det här tycker jag är det intressanta: vilka spel är helt enkelt antitesen till mitt påstående—de spel som definieras av sina äventyr och/eller kampanjer? Jag föreställer mig att det kommer råda delade meningar där, även bland de som föredrar äventyr/kampanjer, särskilt kring spel som har mångårig eller på annat sätt bred utgivning.
Har tänkt tanken flera gånger. Men samtidigt har jag också valt bort rollspel jag läst från långformsrecensioner för att jag helt enkelt inte tyckte de var bra, och jag föredrar att hålla recenserandet mer positivt. När jag läste rollspelet baserat på Konosuba och när jag läste och spelade Alien blev jag inte positiv, så dem skrev jag inga recensioner av.Skulle vara intressant att läsa recensionen av samma äventyrstext av trådstartaren och andra (Krank?) i tråden, för att lättare förstå hur ni tänker och resonerar, särskilt om man själv också är insatt i samma text.