Nekromanti Öppet eller dolt?

[Kampfbereit]

Jag ska fatta mig kort.

Öppna eller dolda tärningsslag?

Vad föredrar du?

Motivera....

Jag personligen gillar öppna tärningsslag, då jag uppskattar tärningsresultatets ofrånkomlighet, dess konsekvens plus att det faktiskt höjer spännningsmomentet...

 

[DeBracy]

Blandat

Visst är öppet schysst. Men som spelledare vill jag nog gärna köra dolt ibland t.ex. när jag vill rulla en "Höra fienden smyga sig på" eller "Höra de dämpade ljuden av grevinnan som har ett hemligt kärleksmöte med sin älskare". Jag tycka det är lite halvtdumt att be spelarna göra det: först be dem att rulla och sen säga "ni hör inget särskilt" ifall de misslyckas känns som ett konstigt moment. Så... om spelarna inte vet ifall de lyckas eller inte - ibland dolt.

Som spelare rullar jag allt öppet, jag har liksom inget att dölja.

 

[Rickard]

Att spelarna litar på mig

Som spelledare slår jag helst alla tärningar... själv... dolt... i förväg... och kan ändra resultatet.

Tärningar är orättvisa. Jag är den sista kontrollen. Går tärningarna på tok för kasst så hjälper jag spelarna.
Har de dock varit idioter så får de skylla sig själva.

Som spelare så vill jag inte slå tärningar. Jag vill hitta på saker och se om de funkar.

Det finns inget "bättre" eller "dåligt" när det kommer till rollspel.

Tärningar kan vara ett ruskigt schysst spänningmoment. Det finns tillfällen då de kan slås öppet. Då gör jag det. Vill spelarna att jag slår öppet för spänningens skull. Då gör jag det.

Tärningsslag motverkar flytet i berättandet. Det vill jag motverka.

För mer ingående information om hur jag går tillväga, så finns följande artikel.

/Han som gärna slår tärningar mest hela tiden som spelledare

 

[Boboliwsy]

Som spelledare blir det oftast dolda tärningsslag, så att jag kan ändra om det passar storyn bättre. Vill spelarna att jag slår öppet så gör jag det dock.

Som spelare vill jag helst slå tärningar själv (i stridssituationer och liknande), det ökar spänningen (som du säger) och inlevelsen till viss del.
Min nuvarande spelgrupp brukade förut köra med att SL slog alla tärningsslag, men jag tror att dom tycker mina metoder (låta spelarna rulla ganska mycket själva) har sina sidor det också.

Som spelare slår jag självklart alla tärningar öppet, just av de anledningar du nämner, samt att man ju inte vill bli anklagad för fusk

//Boboliwsy - Hungrig och sugen

 

[Eksem]

Jag föredrar öppna tärningsslag, för jag gillar det hårda i tärningarnas styre. Jag gillar också när mina spelare slår sina tärningar själva. Nu spelar vi ju en väldigt spelig kampanj, där jag inte har problem med att låta storyn ligga i bakgrunden som en fond för all monsterbashing och allt pussellösande. Det är inte vidare karaktärsdrivet om man säger så.

Skulle jag spela något mer karaktärsdrivet skulle jag nog kunna lägga rabarber på tärningsslagen själv och slå ganska mycket dolt. Då vill jag inte att storyn ska avbrytas eller sabbas av för många eller för "dåliga" tärningsslag.

 

[Pom]

Jag föredrar öppna tärningsslag, för jag gillar det hårda i tärningarnas styre. Jag gillar också när mina spelare slår sina tärningar själva. Nu spelar vi ju en väldigt spelig kampanj, där jag inte har problem med att låta storyn ligga i bakgrunden som en fond för all monsterbashing och allt pussellösande. Det är inte vidare karaktärsdrivet om man säger så.

Skulle jag spela något mer karaktärsdrivet skulle jag nog kunna lägga rabarber på tärningsslagen själv och slå ganska mycket dolt. Då vill jag inte att storyn ska avbrytas eller sabbas av för många eller för "dåliga" tärningsslag.

Jag gillar också öppna slag, av samma skäl. Däremot tycker jag inte att det är någon nackdel att även annat än strid och pussel kan drabbas av oväntade utvecklingar till följd av egendomliga tärningsslag. Så länge saker och ting har statistiska proportioner som känns rätt i det långa loppet ser jag det enbart som en fördel att SL också kan bli överraskad.

Det är ju därför man har tärningar (och spelare) till att börja med.

 

[PAX]

SL kör dolda slag och egentligen kan man ju fråga sig varför? Främsta anledningen är väl att spelarna inte skall känna till hur bra SLPs är i färdigheter samt att SL kan manipulera slagen lite om det gör en bättre saga...

Spelarna slår naturligtvis sina egna slag.

 

[Marcus J]

Själv vill jag gärna ha öppna slag, om tärningslaget kommer ivägen och du som sl måste fuska för att få ett önskat resultat så förstår jag inte varför man slår från början. Om man ändå bara vill ha ett resultat så kan man väl ändå bara köra på det. Om slaget inte betyder något så strunta i det.

Så dolda slag för att tillåta spelledaren att fuska är inget bra, men de kan fylla andra funktioner, till exempel att man låter spelarna kolla med olika upptäcka saker färdigheter utan att de vet om det.

/MArcus måste rusa nu.

 

[Kampfbereit]

Re: Att spelarna litar på mig

Tärningsslag motverkar flytet i berättandet. Det vill jag motverka.

Det är sant, men samtidigt så vet jag att man som SL oftast är för snäll... Till 90% av fallen så manipulerar man dom dolda tärningslagen till spelarnas favör gällande hitta dolda saker som fällor, ledtrådar, avgörande räddningsslag osv, osv... Ibland så ska spelarna misslyckas med det sådana saker för det tvingar mig som SL att vara kvick och försöka lösa situationen på ett eller annat sätt... eller så får dom helt enkelt misslyckas... Äventyret slut

 

[Krille]

Öppet och spelarslaget

Helst ska tärningsslag slås av den som utför handlingen (dvs gärna av spelarna), och öppet. Till största delen handlar det om att spelare som får göra saker själva känner sig mer engagerade och inne i spelet.

Jag tycker också om transparensen, att spelledaren så att säga spelar på lika villkor. Dolda tärningsslag används ofta som ett svepskäl till att hålla ståryn på spelledarens spår, och det tycker jag inte om. Spelleder man rollspel så får man faktiskt köpa att spelarna också är med och formar ståryn.

Slår spelarna tärningsslag så kan de avlasta spelledaren. Det är ett moment mindre som spelledaren behöver bry sig om, så spelledaren kan koncentrera sig på att spelleda istället för att dona med administrativt jockel.

Slutligen tycker jag att tärningsslag är en form av kommunikation. Det är för mig ingenting som bryter spelflödet, utan något som sker i spelflödet fast på ett annat "språk".

Ett bra exempel skulle kunna vara att min rollperson ligger på en sophög med brutet ben och sin M-41A pulse rifle en bit bort, plötsligt hörs en väsande varelse, och en bit bort ser jag en alien med extra dräggel. "Jag greppar bössan och skjuter!" vrålar jag. "Slå för initiativ" säger spelledaren.

Vad som händer nu är inte att jag hoppar ut ur verkligheten och utför en massa administrativt jockel för att se vilket spår ståryn går in på. Om jag vinner initiativet så går ståryn in på spår 1: jag hinner först, annars hoppar ståryn in på spår två: slemproppen hinner först. Vad som händer för mig är att handlingen att greppa tärningen och rulla den är min verklighetsrepresentation av att min rollperson försöker greppa bössan och skjuta. Spelledaren behöver inte ens berätta en massa jox om hur jag slänger mig i sidled och greppar bössan och höjer den med fel skjutställning och fan och hans moster - hela den där "filmsekvensen" har redan utspelat sig i mitt huvud genom att jag slår den där jefla tärningen.

Visst, jag har inte hoppat och skrikit, men det är bara bra för grannfriden. Dessutom får jag ont i öronen av hoppåskrikare. Men jag har faktiskt rollspelat och upplevt en rätt så spännande handlingssekvens i mitt huvud. Jag hade inte fått uppleva den sekvensen om spelledaren hade slagit slaget dolt, utan då hade spelledaren fått hoppa och skrika för att få in samma ståry, spelledaren hade fått jobba mer, jag hade fått ont i öronen och grannarna hade fått krupp.

 

[walium]

Re: Öppet och spelarslaget

"Ett bra exempel skulle kunna vara att min rollperson ligger på en sophög med brutet ben och sin M-41A pulse rifle en bit bort, plötsligt hörs en väsande varelse, och en bit bort ser jag en alien med extra dräggel."

Det där är knappast ett bra exempel på den klassiska typen av dolda slag som ofta medför ny och viktig information om de lyckas. Ett bättre exempel skulle kunna vara detta: rollpersonen gör till exempel ett inbrott i ett hus. Vad de inte vet är att en av vakterna hört något märkligt ljud och smyger runt på bottenvåningen för att försöka lokalisera dess källa. Spelledaren slår ett dolt Lyssna-slag för att se om någon rollperson hör vakten. Eller: rollpersonerna har slagit läger och i vanlig ordning placerat ut en vakt. Vad de inte vet är att just denna natt så kommer de att bli överfallna av orchiska rövare. Spelledaren slår dolda Uppmärksamhets-slag för att se om någon hör dem komma smygande. Samma typ av situation men lite annorlunda upplägg.

Det ursprungliga skälet till att vissa tärningsslag slås dolt torde vara att vissa spelare har svårt att skilja på vad de och deras rollpersoner vet. Ber spelledaren dem leta efter fällor och deras karaktärer misslyckas så kan de mycket väl vara rädda för att fortsätta eftersom de misstänker att rummet kryllar av fällor som de misslyckats med att hitta. Slagen slås dolt för att inte förmedla information till spelarna som de inte borde ha om det skulle misslyckas. Sedan kan man förstås tycka att den problematiken borde kunna lösas på smidigare sätt och olika lösningar har också diskuterats här på forumet tidigare.

Jag slår inte särskilt många dolda slag åt spelarnas rollpersoner nuförtiden. Egentligen skulle jag inte vilja slå några alls, inte av den konventionella typen i alla fall (det finns värden som skulle kunna administreras av spelledaren tror jag, till exempel galenskapsnivån i WoT, men de är i klar minoritet). Vissa slag är så himla tråkiga och det känns som om de inte alls borde slås men de kan ändå betyda väldigt mycket. De som har spelat eller spellett något av äventyren i Svavelvinterkampanjen minns säkert de oräkneliga fällor av varierande natur som man ständigt måste hantera. Just fällor rymmer sin egen problematik och förtjänar sitt eget kapitel inom standardfjantasyrollspelen.

 

[Krille]

Re: Öppet och spelarslaget

"Det där är knappast ett bra exempel på den klassiska typen av dolda slag som ofta medför ny och viktig information om de lyckas."

Bra poäng. Det är också ett bra exempel på hur insnöad jag är som spelare och spelledare nu för tiden: de där "klassiska dolda slagen" finns inte i min repertoar, eftersom jag inte längre spelar en sorts rollspel där de förekommer - eller i alla fall inte förekommer i så läbbans stor mängd.

Min filosofi gentemot sådana saker som försigår utanför spelarnas kontroll är att spelarna märker det när de märker det. Ståryn i sig bör för min del inte vara beroende av att spelarna klarar eller inte klarar det där hitta den hemliga informationen-slaget.

Dessutom, de där överfallsslagen är ofta såpass direkta att de egentligen inte behövs slås dolt. "Du lyckas och upptäcker anfallet i tid" respektive "du misslyckas och är plattfotad och kan inte agera den första rundan", typ.

 

[Rickard]

Re: Att spelarna litar på mig

"Till 90% av fallen så manipulerar man dom dolda tärningslagen till spelarnas favör gällande hitta dolda saker som fällor, ledtrådar, avgörande räddningsslag osv, osv..."
Hehe, i 90% utav fallen så slår jag inte när det kommer till avgörande slag som jag som spelledare har satt upp. Har fått uppleva alltför många antiklimax och desperata lägen när jag har låst en handling till ett tärningsslag att jag inte vill göra om det. Har spelarna dock framtvingat det där hoppaslaget eller den där striden så kör jag utan snällhet. De får skylla sig själva om de misslyckas.

Om det kommer saker som jag har satt upp så har jag slagit allting i förväg. Det är ju inte precis så att jag inte förväntar mig att spelarna kommer till fällan som jag har lagt ut. Så varför inte bara delge informationen direkt till de som lyckades med (det förslagna) tärningsslaget och redan förberett vad de kommer att uppleva? Mina spelare visste också att jag slog tärningar i förväg, vilket gjorde att jag ibland kunde improvisera fram händelser trots att jag glömt att slå tärningar.

Man kan också uppleva (en annan sorts) spänning utan tärningsslag. Många anser att tärningsslag är helt objektivt. I vissa fall kan jag inte hålla med, för det är fortfarande spelledaren (i traditionella rollspel) som sätter upp förutsättningarna och kan med detta ändå påverka utgången för tärningsslaget. Antingen genom att höja eller sänka färdighetsvärdet eller genom att avkräva fler slag för att lyckas med uppgiften.

Något jag brukar använda mig utav (i DoD) är att sätta upp en svårighet. Om det är någon som har lika med eller över i färdigheten så lyckas denne. Man kan säga att istället för tärningsslag så är det jag i mitt huvud som gjort slaget. Jag brukar göra så när det kommer situationer där resultaten är binära. Antingen så kan man eller kan man inte. Har ofta fått positiv direkt respons från spelarna när jag gjort detta (men aldrig negativ).

Exempelvis, säg att det är någon lönnmördare som smyger efter rollpersonerna. Jag kan fråga vad folk har i Upptäcka fara. Om det är låga värden så ler jag bara lite hemlighetsfullt och säger "Jahopp". Spelarna vet då att de miss(lyck)at(s) med något men inte med vad. Det skapar en osäkerhet, alltså en sorts spänning.

"Hemort: Norrköping /.../ Söker spelare: Nej..."
Hmm. Synd, eftersom jag söker efter en spelgrupp. Conan vore ballt att spela.

/Han som är rädd att han kom utanför ämnet, men ville påpeka att man kan avgöra handlingar dolt genom att inte slå tärningar enbart när tillfället uppstår

 

[Marcus J]

Re: Att spelarna litar på mig

Nu vill jag inte verka snobbig men det känns som om du då spelar med fel system om du inte vill slå tärningar eftersom de sabbar berättelsen, lösningen då behöver inte vara att slå mindre tärningar utan att hitta ett system som ger lika intressanta situationer både vid framgång och motgång.

Att spela med berättelse som mål och med mycket tärningslag är ju inte direkt varandras motsattser.

/Marcus misstänker att Han redan vet detta, men det behövde sägas.

 

[Rickard]

Re: Att spelarna litar på mig

"Nu vill jag inte verka snobbig men det känns som om du då spelar med fel system om du inte vill slå tärningar eftersom de sabbar berättelsen,"
Nu läser du in något. Jag har skrivit "/Han som gärna slår tärningar mest hela tiden som spelledare", men jag vill ta stöd utav tärningarna och inte alltid vara tvungen att lyda dem. Det är precis som med övriga regler. De ska inte fungera som statiska rättesnören, utan de ska istället fungera som riktlinjer för att ge en hum över hur lätta saker är att lyckas.

Jag försökte också skriva det förut (Tärningar kan vara ett ruskigt schysst spänningmoment. Det finns tillfällen då de kan slås öppet.), men fick tydligen inte fram det. Det finns ingen universallösning för vad som är "bäst" i alla tillfällen. Jag använder mig av öppna slag ibland, av dolda slag ibland, av svårigheter ibland, av förslagna tärningsslag ibland. Jag varierar mig utifrån situation. Ibland är inte berättelsen det viktigaste vid en viss tidpunkt, utan stämningen som man får fram i en viss situation. Är det ett avgörande moment, så se till att driva det så långt du kan med alla knep du kan.

"Att spela med berättelse som mål och med mycket tärningslag är ju inte direkt varandras motsattser."
Nä, men det finns sätt som gör att man kan hålla reglerna i bakgrunden. Det är vad jag eftersträvar. Att säga saker som att "tärningarna ska (läs: måste) slås av spelarna för att avlasta spelledaren" är rätt dumt, eftersom det tyder på en felaktig tärningsslagningsteknik. Antingen det, eller ett tärningsbetyngt system.

"...utan att hitta ett system som ger lika intressanta situationer både vid framgång och motgång."
Åtminstone hitta ett system som följer mitt spelledartänkande. Det är därför som jag skriver om (ändrar) DoD-reglerna. Kan säga att för mig så vill jag helst inte spelleda tärningstunga rollspel som Eon eller Shadowrun. OB och öppna tärningar tar för lång tid att fråga för mig, oavsett vem som slår dem. Jag vill ha ett svar snabbt men jag ser alltid tärningsslaget som ett råd för vad som kan hända. Jag följer tärningsslagen väldigt ofta, men inte alltid. Det beror på situationen.

/Han som skriver om sin spelledarteknik och kan mycket väl förstå att andra inte alls spelleder på det sättet

 

[Gordeg]

Re: Öppet och spelarslaget

Det ursprungliga skälet till att vissa tärningsslag slås dolt torde vara att vissa spelare har svårt att skilja på vad de och deras rollpersoner vet.

Ja. Ett annat exempel är när spelarna får info om spelledarpersoners kompentens när de ser tärningsutfallet.
Om den vägvisare rollpersonerna nyss har lejt lyckas med ett gömma sig-slag trots ett uselt tärningsslag ser spelarna genast att deras nya bekantskap är bättre än en ninja på att gömma sig. Även om de lyckas spela att rollpersonerna inget vet så snurrar kugghjulen på högvarv i deras hjärnor. Frestelsen att kolla upp vägvisarens bakgrund förtär deras själar.

Frågan är om man ska slå vissa slag dolt och andra öppet. Själv kör jag konsekvent med dolda slag.

Gordeg

 

[Kampfbereit]

Re: Vill spel? [OT]

Hmm. Synd, eftersom jag söker efter en spelgrupp. Conan vore ballt att spela.

Jasså? Vi får väl se vad vi kan ordna....

 

[Olle Linge]

Båda, efter situation

Jag vill undvika de problem Gordeg och Walium tog upp. I det första fallet, det vill säga när spelledarpersoner slår, gör jag det alltid dolt. Det är enklast, plus att ingen behöver störa sig på om jag avrundar för att det ska gå ännu snabbare. I det andra fallet, när spelarna slår och man inte vill lämna ut för mycket information, slår jag åt dem. I alla andra fall låter jag spelarna slå. Jag tror att det bidrar ganska mycket till att de känner sig delaktiga.

 

[Kampfbereit]

Re: Båda, efter situation

Jag tror att man kan undvika mycket av problemen genom att konsekvent aldrig tala om sina SLP´s värden eller svårighetsgraderna till spelarna. På så sätt kan man alltid låta storyn fortlöpa utan problem...

Exempel: Spelarna måste hitta en ledtråd för att äventyret ska fortsätta på ett logiskt sätt. Spelarna slår ett varsit search-slag. Om alla skulle slå pinsamt lågt så kan man alltid då som SL säga att ledtråden låg extrem synligt eller bara var väldigt uppebart. Om jag då på förhand hade talat om DC eller svårighetsgraden så hade spealrna tyckt det varit konstigt att dom hittade något trots de låga slagen [under förutsättning att slagen var under DC´n]...

Sammanfatningsvis kan man säga att öppna tärningsslag kanske kräver mer av SL´s fantasi och han eller hennes improvisationförmåga...

 

[Flurtis]

Allt som rollpersonerna är direkt inblandade i kör jag öppna, som t:ex intiativ, fysiska färdighets slag m.m

Kunskapsfärdigheter, Uppmärksamhetsslag, Om slp försöker göra någonting som inte han vill att rollpersonerna ska märka. m.m Kör jag dolda.

T:ex Väderkännedom, "rollpersonerna anländer till en by som är förtrollad, regnet faller konstant och åskan dundrar". Här skulle jag lägga in ett dolt slag för väderkännedom. Lyckas slaget skulle det bli så här: "Kimriz med dina erfarna vildmarksögon får du en känsla av att vädret beter sig konstigt som om det vore något onaturligt med det". Misslyckas slaget så händer ingeting

Jag kan även köra dålda slag fast dom är öppna i dom lägena då jag vill att rollpersonerna ska veta att det försegår något mystiskt eller att dom gått miste om någon.

Rollpersonerna slår sina egna handlingar. Detta ser jag som en självklarhet och en nödvändighet för att spelarna ska känna sig delaktiga i spelet.