”X funkar inte i rollspel”

[Zeedox]

Det här låter ju iofs absolut hemskt, kan jag tycka. Jag har verkligen otroligt svårt för den här sortens regler. "X är viktigt, så vi ger folk en belöning varje gång de gör X". Föreställer mig att folk improviserar en sång varenda gång de ska slå en tärning, istället för när det passar och funkar i berättelsen. Och så ska man sitta och bedöma om sången är tolkiensk och applicerbar.

Däremot ser jag gärna mer lir med en sång/våld-faktor över ett!

Tvärtom tycker jag att såna ”du får en poäng när du gör något genrepassande” är höjden av rollspelsdesign.

 

[Genesis]

Tvärtom tycker jag att såna ”du får en poäng när du gör något genrepassande” är höjden av rollspelsdesign.

Ja, vi har ju ganska olika preferenser, har jag märkt. Jag tycker att det är rakt av spelförstörande i många fall, eftersom det är en belöning som lätt saboterar spelet om man faktiskt satsar på den. Lite som erfarenhetssystemet i AW. Du får en erfarenhet när du slår Weird. Om du öppnar hjärnan slår du Weird. Så du belönas för att öppna hjärnan tio gånger i första scenen. Det blir dock en skittråkig scen, så det gör man inte. Men det betyder att man belönas för att sabba scenen. Lite samma grej med att få bonus om man sjunger. Att sjunga varenda jäkla tärningsslag man gör kommer knappast att göra spelet bättre, så man måste avstå från belöningen ibland för att det ska bli bra. Men då fungerar det ju inte så bra som belöning.

Sedan finns det sätt att göra det på som fungerar, så jag tycker inte att det är svartvitt. Men man behöver vara jäkligt försiktig.

 

[Lukas]

Ja, vi har ju ganska olika preferenser, har jag märkt. Jag tycker att det är rakt av spelförstörande i många fall, eftersom det är en belöning som lätt saboterar spelet om man faktiskt satsar på den. Lite som erfarenhetssystemet i AW. Du får en erfarenhet när du slår Weird. Om du öppnar hjärnan slår du Weird. Så du belönas för att öppna hjärnan tio gånger i första scenen. Det blir dock en skittråkig scen, så det gör man inte. Men det betyder att man belönas för att sabba scenen. Lite samma grej med att få bonus om man sjunger. Att sjunga varenda jäkla tärningsslag man gör kommer knappast att göra spelet bättre, så man måste avstå från belöningen ibland för att det ska bli bra. Men då fungerar det ju inte så bra som belöning.

Sedan finns det sätt att göra det på som fungerar, så jag tycker inte att det är svartvitt. Men man behöver vara jäkligt försiktig.

Ja alltså det bästa är ju att göra så att spelet blir bättre om spelare försöker minmaxa
Som Rising brukade säga
"Det bästa sättet att spela ett spel ska också vara det roligaste "

 

[krank]

Jag funderar på om man skulle kunna väva in poesi eller sång diegetiskt på något bra sätt. Det har säkert redan gjorts, men typ… säg att varje gång du ska göra magi så måste du häva ur dig en kort strof. Du får bara använda varje strof en gång per scen, så du kan inte bara säga samma strof flera gånger på raken. Du får förbereda strofer och återanvända såna du gjort tidigare, men varje strof hör ihop på något sätt med en väldigt specifik effekt. Vill du ha en annan effekt får du antingen improvisera på plats eller så kan du förbereda en annan strof och hoppas på att den effekt u bakat in i den kommer till användning.

Roligast vore ju då om man kunde på något vis knyta specifika faktiska egenskaper hos en strof till magisk effekt, typ att antalet stavelser betyder något, att adjektiv i andra strofen räknas dubbelt eller så. Det är bara exempel, häng inte upp er på dem. Helst ska det väl då vara sånt som är ganska snabbt och enkelt att konstatera/räkna.

(Och så får man effekten att man kan plugga in existerande låttexter osv och se vilka effekter de har – lite som en Barcode Battler eller när man stoppar in vanliga CD-skivor i Monster Rancher)

 

[Genesis]

Jag funderar på om man skulle kunna väva in poesi eller sång diegetiskt på något bra sätt. Det har säkert redan gjorts, men typ… säg att varje gång du ska göra magi så måste du häva ur dig en kort strof. Du får bara använda varje strof en gång per scen, så du kan inte bara säga samma strof flera gånger på raken. Du får förbereda strofer och återanvända såna du gjort tidigare, men varje strof hör ihop på något sätt med en väldigt specifik effekt. Vill du ha en annan effekt får du antingen improvisera på plats eller så kan du förbereda en annan strof och hoppas på att den effekt u bakat in i den kommer till användning.

Roligast vore ju då om man kunde på något vis knyta specifika faktiska egenskaper hos en strof till magisk effekt, typ att antalet stavelser betyder något, att adjektiv i andra strofen räknas dubbelt eller så. Det är bara exempel, häng inte upp er på dem. Helst ska det väl då vara sånt som är ganska snabbt och enkelt att konstatera/räkna.

(Och så får man effekten att man kan plugga in existerande låttexter osv och se vilka effekter de har – lite som en Barcode Battler eller när man stoppar in vanliga CD-skivor i Monster Rancher)

Att rabbla ramsor för besvärjelser är ju en stapelvara i mycket fantasy, så egentligen är det ju inte svårare än att varje besvärjelse har en ramsa som man ska rabbla (och som spelaren då också ska rabbla). Ditt system är ju elegantare, såklart, om man får det att funka. Överhuvudtaget älskar jag öppna klasser, där man får välja helt fritt (istället för från en lista), men där valet har faktiska specifika effekter. Som ens domän i Nobilis. Tycker att det är ruskigt snyggt.

 

[krank]

Överhuvudtaget älskar jag öppna klasser, där man får välja helt fritt (istället för från enlista), men där valet har faktiska specifika effekter. Som ens domän i Nobilis. Tycker att det är ruskigt snyggt.

Ja, öppna system är (kan vara) the shit, jag gillar ju tanken på skärningspunkt mellan diegetiskt spel och emergent design överlag. Det var ju en grej jag gillade med gamla Geminis magisystem (och som jag förstått också är i Mage?), även om Gemini också fegade ur och hade besvärjelselistor. Fick jag bestämma skulle det bara finnas komponenter man satte ihop, och där det också var rollpersonen som så att säga satte ihop dem. Och givetvis effekter som inte kvantifieras i poäng och tärningar utan i världs-effekter.

Synd/tur att jag inte har tid eller ork att bygga vidare på det här =)

 

[Zeedox]

Jag tänker att monster med tankekontroll eller fryskrafter inte funkar bra i rollspel, om man vill att det skall vara underhållande.

I de fall där man har en rollperson tilldelad sig, och får den ”styrd” av spelledaren, blir man lätt frustrerad och sur. I de fallen man blir fryst under en lång stund (strid eller scen) och inte får interagera blir man lätt frustrerad och sur. Det funkar utmärkt i fiktion, och ofta rätt okej i dataspel, men med den begränsade rampljustiden som rollspel innebär funkar det dåligt.

Åtminstone är detta ett område där jag själv sett spelregler eller spelledarpåhitt orsaka mycket frustration och sura spelare.

 

[Genesis]

Jag tänker att monster med tankekontroll eller fryskrafter inte funkar bra i rollspel, om man vill att det skall vara underhållande.

I de fall där man har en rollperson tilldelad sig, och får den ”styrd” av spelledaren, blir man lätt frustrerad och sur. I de fallen man blir fryst under en lång stund (strid eller scen) och inte får interagera blir man lätt frustrerad och sur. Det funkar utmärkt i fiktion, och ofta rätt okej i dataspel, men med den begränsade rampljustiden som rollspel innebär funkar det dåligt.

Åtminstone är detta ett område där jag själv sett spelregler eller spelledarpåhitt orsaka mycket frustration och sura spelare.

Ja, det kan nog vara ett ställe där det funkar dåligt med spelledarstyrt spel där varje spelare har en unik rollperson och är begränsad till att spela den rollpersonen. Bortom den specifika spelformen är det mindre problematiskt. Som sagt, i Lovecraftesque funkar det utmärkt med en rollperson som har noll agens, eftersom spelarna inte är begränsade till att bara spela rollpersonen. Men om ”bestämma vad den här personen i fiktionen ska göra” är det enda en spelare får göra så innebär det ju att helt utesluta hen från spelet under en tid, och eventuellt låta någon annan ta över den enda rollen. Kan tänka mig att en lösning som kan hjälpa lite när det gäller sinneskontroll kan vara att man slumpar eller bestämmer vilken handling rollpersonen måste utföra, men det är fortfarande spelaren som styr?

Vet inte, det är ju inte ett problem i min spelstil; någon annan kanske har en bättre lösning?

 

[JohanL]

Ja, det kan nog vara ett ställe där det funkar dåligt med spelledarstyrt spel där varje spelare har en unik rollperson och är begränsad till att spela den rollpersonen. Bortom den specifika spelformen är det mindre problematiskt. Som sagt, i Lovecraftesque funkar det utmärkt med en rollperson som har noll agens, eftersom spelarna inte är begränsade till att bara spela rollpersonen. Men om ”bestämma vad den här personen i fiktionen ska göra” är det enda en spelare får göra så innebär det ju att helt utesluta hen från spelet under en tid, och eventuellt låta någon annan ta över den enda rollen. Kan tänka mig att en lösning som kan hjälpa lite när det gäller sinneskontroll kan vara att man slumpar eller bestämmer vilken handling rollpersonen måste utföra, men det är fortfarande spelaren som styr?

Det här var ett enormt rabalder på sin tid när Pendragon kom ut, och jag tror att det är som du säger - i traditionellt rollspelande är din rollperson ditt enda sätt att utöva agens på, och då blir du lätt väldigt defensiv kring allt som hotar denna enda bastion för dig som spelare att agera genom.

 

[Zeedox]

Mitt inlägg bygger förstås också på premissen att det skall vara ungefär lika underhållande för alla deltagare - så måste man ju inte spela heller. Vad jag läst av spelstilen i ODnD hos Gygax och Gänget verkar det som att skadeglädje var en viss del av behållningen, och man spelade så brutalt mycket att det förhoppningsvis jämnade ut sig med tiden. Plus: spela bättre om du inte vill förlora, typ.

 

[SpringandeKulle]

Att X funkar innebär ju inte att X är roligt för merparten av de som spelar... Att man får nya instruktioner till hur man ska spela sin rollperson pga av att ett monster tar över är en lösning jag sett på sinneskontrollerade rollpersoner.