Nekromanti Är rollspelare insnöade eller öppna?

[Svarte Faraonen]

Har du reflekterat över varför? Kan det vara så att i den här hobbyn, som har fått frodas ifred från kvinnor under så lång tid, har det skapats ett helt annat klimat och en acceptans för vad som är okej?

Handlar det om de här killarnas osäkerhet runt kvinnor och de försvarar sig genom att anfalla istället för att ge tjejer en chans?
(Vi diskuterar inte genus i den här tråden!)

Lite av båda, definitivt. Jag tror många uppfattar rollspelandet som en grabbig sfär där de kan ventilera sin uppbyggda frustration och bitterhet när de kanske inte särskilt sexuellt framgångsrika.

Sedan tror jag också att en del handlar om avarterna av det här "var dig själv"-idealet som finns i delar av nördhobbyn. Många har erfarenhet av svår mobbning där de blivit påhoppade för snart sagt varje del av sin personlighet -- för att de är "onormala". Detta leder till att det sociala utloppet då blir att hylla sin brist på normalitet. Nackdelen är att för vissa utvecklas detta också till en känslighet för kritik och en ovilja till någon form av självcensur. De missar skillnaden mellan att behöva visa hänsyn till någon annan och att bli åtsagd att hålla käft och rätta sig i ledet. Denna aktiva motvilja mot självcensur gör att de i tid och otid sitter och spyr ur sig sitt inres obehagligheter, kanske rent utav bejakar dem som ett uttryck för en autentisk personlighet (till skillnad från alla de "normala", som ur deras perspektiv ju bara är ute efter att inordna folk i samma mall och trycka ner de som avviker). De svåra mobbningserfarenheterna skapar också en offerroll, där de har svårt att tänka på sig själva som förövare. De är ju de riktiga outsidersarna, då kan det ju inte vara så att de agerar socialt exkluderande!

 

[Niklas73]

Jag vågade inte skriva det du just skrev. Det räckte bra med min Jantespark i tråden som gav upphov till den här. Får jag addera vad det gäller tjejer som upplever sexism?

Ett antagande är att en del av de personer som upplet utanförskap och kanske tom mobbing även kan ha haft det svårt att få kontakt med tjejer. Då de plötsligt jämställs med dem eller "höjs upp" över tjejerna för att de kanske har mer erfarenhet av rollspelandet så kanske det kan ta sig uttryck som blir missriktade. Antingen kanske de faktiskt ser en chans att för första gången få visa vem som kan nåt och är nåt eller så är det så att de inte riktigt vet hur de ska hantera den nya sociala situationen.

Absolut ingen kritik mot någon.

 

[Hunk]

Har du reflekterat över varför? Kan det vara så att i den här hobbyn, som har fått frodas ifred från kvinnor under så lång tid, har det skapats ett helt annat klimat och en acceptans för vad som är okej?

Handlar det om de här killarnas osäkerhet runt kvinnor och de försvarar sig genom att anfalla istället för att ge tjejer en chans?
(Vi diskuterar inte genus i den här tråden!)

Ja, det har jag, och jag har nog kommit fram till det du nämner. Att jag främst har tänkt på det hos figur- och kortspelare kan också bero på att de grupperna är ännu mer mansdominerade än rollspelarna.

(och du vet att jag inte vågar diskutera genus med dig )

 

[Svarte Faraonen]

Jag vågade inte skriva det du just skrev. Det räckte bra med min Jantespark i tråden som gav upphov till den här. Får jag addera vad det gäller tjejer som upplever sexism?

Ett antagande är att en del av de personer som upplet utanförskap och kanske tom mobbing även kan ha haft det svårt att få kontakt med tjejer. Då de plötsligt jämställs med dem eller "höjs upp" över tjejerna för att de kanske har mer erfarenhet av rollspelandet så kanske det kan ta sig uttryck som blir missriktade. Antingen kanske de faktiskt ser en chans att för första gången få visa vem som kan nåt och är nåt eller så är det så att de inte riktigt vet hur de ska hantera den nya sociala situationen.

Absolut ingen kritik mot någon.

Ja, alltså, i grunden handlar det ju om att folk har blivit illa behandlade för något de själva sannolikt har haft svårt att rå för. Men det finns grenar av rollspelshobbyn -- absolut inte alla! -- där den förgrämelse som föds av att vara socialt utanför får en grogrund och växer till något rätt obehagligt. Det går liksom inte att säga att det här rör sig om några skurkar, lika lite som vi kan säga att det rör sig om missförstådda hyggliga typer som bara behöver acceptans.

 

[Skarpskytten]

Lite av båda, definitivt. Jag tror många uppfattar rollspelandet som en grabbig sfär där de kan ventilera sin uppbyggda frustration och bitterhet när de kanske inte särskilt sexuellt framgångsrika.

Är det verkligen så här? Stereotyper kan så klart vara sanna, men ibland är de kanske inte det. Jag kan nämna många rollspelsvänner med ringa sexuell framgång, men också många med mycket stor dito.

Handlar det inte om att många nördsammahang är massivt homosociala, och att män tillåter sig att säga saker i de sammanhangen som de kanske inte nödvändigtvis skulle säga i andra sammanhang (till sin mamma, t ex ).

 

[Niklas73]

Nu kommer en väldigt märklig fråga kanske men finns det vissa typer av spel eller spelstilar du märkt att de här personerna dras till?

 

[Cassius]

Jag har mött på de största idioterna, när vi arrangerar på Gothcon så händer det att vi får be personer lämna vårt spelrum för att de är sådana idioter, är det bara vi där och personen är ensam brukar vi ta en diskussion. Många gånger orkar vi bara inte. Det kan handla om allt från att man kommenterar tyskarnas armé som de goda under andra världskriget till att man skämtar om våldtäckter.

Detta är som Elmring tidigare kommenterade många av dom som är mer udda. Jag tycker också att det är viktigt att man skiljer hobbyn som rörele/miljö och som något jag gör för att jag tycker det är kul. Jag spelar rollspel för att jag tycker det är kul, jag har inga skyldigheter att vara inkluderande i mitt val av vänner/spelgrupp, men som miljö är det ett måste. Inte för att det endast är synd om massa människor utanför att vi missar hundratals perspektiv och en hel del genier som hade kunnat göra min hobby ännu bättre.

När vi får in nytt folk brukar alltid en person i vår spelgrupp förklara alla koder, göra de begripliga, presentera individerna på ett förståligt sätt och förklara humorn. Det löser inte alla problem men det gör det lättare att hänga med utan att våldsgästa. Typ "Ringa aldrig Cassius, han hatar att prata i telefon. Skicka sms istället." eller "När folk blir odrägliga så säg till dom, alla här inne är vana vid det".

Självklart, och det du säger då är typ "var som du vill men inte i vår spelgrupp, tack."

Får jag ställa en jätteprovocerande fråga till alla som läser det här?

Vilka spelare är det som till störst del tenderar att vara så som Cassius beskriver ovan? Vilken sorts spel attraherar de här spelarna?

Mina mer extrema exempel kommer i ärlighetensnamn från figurspelare. Figurspelare som spelar väldigt simulatoriska spel, mitt grövsta exempel är då vi arrangerade ett scenario som utspelar sig i afghanistan i moderntid, då en person kommenterade det hela med "De där ska jag göra om några månader!" varpå jag frågade "Vadå?" hans svar var "Döda afghaner, hehe".

Men annars håller jag med om att min uppelvelse är att de kommer från mer "regeltunga/simulatoriska" spelare. Men jag tror i ärlighetensnamn att de kommer från äldrespelare, som känner sig tryggare och därför får "säga vad de vill". Men det mest intressanta är att de här personerna har blivit knäpptysta när man frågat dom vad fan det är de snackar om. Vilket talar för att de uppfattar det som norm på konventet eller kommer från spelgrupper där det är de. Ansvaret är tugnt för oss som arrangörer. Men vi har gjort en del. Framförallt för samtal med de ansvariga för figurspel men också med enskilda arrangörer som arrangerat grejer som andas den här typen av problem. Ta t.ex Sudan 2014.

 

[Svarte Faraonen]

Lite av båda, definitivt. Jag tror många uppfattar rollspelandet som en grabbig sfär där de kan ventilera sin uppbyggda frustration och bitterhet när de kanske inte särskilt sexuellt framgångsrika.

Är det verkligen så här? Stereotyper kan så klart vara sanna, men ibland är de kanske inte det. Jag kan nämna många rollspelsvänner med ringa sexuell framgång, men också många med mycket stor dito.

Handlar det inte om att många nördsammahang är massivt homosociala, och att män tillåter sig att säga saker i de sammanhangen som de kanske inte nödvändigtvis skulle säga i andra sammanhang (till sin mamma, t ex ).

Ja, jag snackar ju nu specifikt om de rollspelare som har övriga sociala problem och som kanske upplever spelhobbyn som en fristad.

 

[Niklas73]

Får jag ställa en jätteprovocerande fråga till alla som läser det här?

Vilka spelare är det som till störst del tenderar att vara så som Cassius beskriver ovan? Vilken sorts spel attraherar de här spelarna?

Lite sjukt att vi ställde i stort sett samma fråga fast frågade Svarte faraonen om vilka spel som attraherar den typen av spelare vi diskuterar och kände samma provokation att be om ursäkt för.

Ska vi ses på centralen vid typ 18, vid spottkoppen?

 

[Sodivra]

Har du reflekterat över varför? Kan det vara så att i den här hobbyn, som har fått frodas ifred från kvinnor under så lång tid, har det skapats ett helt annat klimat och en acceptans för vad som är okej?

Handlar det om de här killarnas osäkerhet runt kvinnor och de försvarar sig genom att anfalla istället för att ge tjejer en chans?
(Vi diskuterar inte genus i den här tråden!)

Lite av båda, definitivt. Jag tror många uppfattar rollspelandet som en grabbig sfär där de kan ventilera sin uppbyggda frustration och bitterhet när de kanske inte särskilt sexuellt framgångsrika.

Sedan tror jag också att en del handlar om avarterna av det här "var dig själv"-idealet som finns i delar av nördhobbyn. Många har erfarenhet av svår mobbning där de blivit påhoppade för snart sagt varje del av sin personlighet -- för att de är "onormala". Detta leder till att det sociala utloppet då blir att hylla sin brist på normalitet. Nackdelen är att för vissa utvecklas detta också till en känslighet för kritik och en ovilja till någon form av självcensur. De missar skillnaden mellan att behöva visa hänsyn till någon annan och att bli åtsagd att hålla käft och rätta sig i ledet. Denna aktiva motvilja mot självcensur gör att de i tid och otid sitter och spyr ur sig sitt inres obehagligheter, kanske rent utav bejakar dem som ett uttryck för en autentisk personlighet (till skillnad från alla de "normala", som ur deras perspektiv ju bara är ute efter att inordna folk i samma mall och trycka ner de som avviker). De svåra mobbningserfarenheterna skapar också en offerroll, där de har svårt att tänka på sig själva som förövare. De är ju de riktiga outsidersarna, då kan det ju inte vara så att de agerar socialt exkluderande!

Bra inlägg, QFT.

Och har man tidigare lärt sig att mänskliga relationer består av offer och förövare så kommer ens nuvarande relationer också handla mycket om rivalitet. Och anfall är bästa försvar!

 

[Svarte Faraonen]

Bra inlägg, QFT.

Och har man tidigare lärt sig att mänskliga relationer består av offer och förövare så kommer ens nuvarande relationer också handla mycket om rivalitet. Och anfall är bästa försvar!

Jepp.

Sedan får man också tänka på att det finns en massa rollspelare som kanske är socialt awkward men absolut inte är på det här viset.

 

[StreetBushido_UBBT]

Jag tror inte man kan göra generaliseringar rakt över disk på det viset. Oavsett vilken grupp det är frågan om.

Är alla programmerare kodknackande, ogifta troglodyter?

Är alla proffscyklister dopande träningsnarkomaner?

Är alla spirituella människor fundamentalister?

Exemplena är ju något överdrivna, men poängen kvarstår: man får vara försiktig vid diskussioner om kollektiv och grupper. Grupper består av individer, och individer tenderar att bete sig på ett individuellt sätt.

Det får förvissa medges att man kan ev. se trender, överlappande intressegrupper och liknande. Att det är vanligare i en grupp med beteende av ett visst slag.

Jag kanske börjar fara off-topic här, men just generaliseringar är något jag tenderar att reagera på.

För att vara mer on-topic så skulle jag tro att det finns de som rollspelar och som är insnöade på en viss typ av rollspel, och de som inte är det. Precis som i alla andra sammanhang. Oavsett vilken grupp man tittar i kommer man se att den är uppdelad i allt mindre fraktioner för att bibehålla "vi mot dem" mentalitetn som vissa är förtjusta i. Jag mot min bror. Jag och min bror mot min kusin. Jag och min bror och min kusin mot alla andra. Och sedan inversen av det.

EDIT#1: Som alltid uttrycker XKCD det bäst.

EDIT#2: Vill tillägga att jag inte läste igenom tråden innan jag svarade; gick direkt på OP. Håller för övrigt med allting som Svarta Faraon har skrivit. QFTW indeed.

 

[Anchorman]

Tänkte slänga in mina tankar, kan väl tilläggas att min erfarenhet av rollspel består av att rollspela med folk jag känner och trivs med, och inte på konvent så min åsikt kanske inte väger lika tungt som många andras.

Är rollspelare insnöade?

Nej

Är dem öppna?

Nej

Självklart är det som överallt annars en individfråga alla typer av grupper finns nog här precis som de finns i andra grupperingar.
Jag tror de flesta människor kan ha kul med rollspel, givetvis inte alla men väldigt många. Introducerar man rollspel till någon så finns det nog en god chans att dem gillar det.
Introducerade spelandet till två nya nu i lördags och båda nappade, trodde verkligen inte den ena skulle tycka det var något att ha men han tyckte det var kul och vill spela igen.

Dock tror jag folk som söker sig till det här av eget bevåg kan ha en viss "nördig" tendens. Detta kan förstås vara helt fel men jag tror att en person som väljer att gå med i en rollspelförening är nog lite nördigare, lite blygare än en som väljer att spela fotboll.

Detta är så klart en grov generalisering och gäller inte alla.


Angående den tråkiga sexismen tror jag att människor som är insnöade och också inte "uppnår" så mycket annat positivt i deras liv känner att dem har större makt här än vad de har utanför och kan då känna ett behov av att hela tiden visa hur duktiga och hur mycket bättre dem är en andra och då trycker ner folk istället för att välkomna dem.
Det tillsammans med en osäkerhet kring med kvinnor är nog en dålig kombination.

 

[Ond bråd död]

Alltså, den här tråden... Är det verkligen så illa på riktigt? Hur stor procentandel kan dessa freaks utgöra egentligen?

Jag är nästan aldrig på konvent och har aldrig spelat med någon muppigare än mig (bortsett från nån i tonåren) så jag har ingen aning hur det ser ut.

Vissa antydde att freaksen agerar mobbare och stänger ute "mainstreamare", hur är det möjligt om de inte är en betydande andel av de aktiva rollspelarna och har någon form av gemensamma värderingar? Snarare borde ju freaksen fortsätta att bli mobbade/utfrysta även inom rollspelshobbyn?

Eller är freaksen bara halmgubbar?

 

[chrull]

Är alla proffscyklister dopande träningsnarkomaner?

 

[chrull]

Alltså, den här tråden... Är det verkligen så illa på riktigt? Hur stor procentandel kan dessa freaks utgöra egentligen?

Jag är nästan aldrig på konvent och har aldrig spelat med någon muppigare än mig (bortsett från nån i tonåren) så jag har ingen aning hur det ser ut.

Vissa antydde att freaksen agerar mobbare och stänger ute "mainstreamare", hur är det möjligt om de inte är en betydande andel av de aktiva rollspelarna och har någon form av gemensamma värderingar? Snarare borde ju freaksen fortsätta att bli mobbade/utfrysta även inom rollspelshobbyn?

Eller är freaksen bara halmgubbar?

Freaksen finns där, de är klart verkliga, och jag tror att alla som som varit på ett konvent och socialiserat lite vet detta. Annars har de haft väldigt mycket tur (eller är i freak-riskzonen själva... Inget freak kommer ju själv fatta att de är ett freak i det här fallet.). Det har funnits freaks som de vi pratar om här på forumet.

 

[God45]

Alltså, den här tråden... Är det verkligen så illa på riktigt? Hur stor procentandel kan dessa freaks utgöra egentligen?

Jag är nästan aldrig på konvent och har aldrig spelat med någon muppigare än mig (bortsett från nån i tonåren) så jag har ingen aning hur det ser ut.

Vissa antydde att freaksen agerar mobbare och stänger ute "mainstreamare", hur är det möjligt om de inte är en betydande andel av de aktiva rollspelarna och har någon form av gemensamma värderingar? Snarare borde ju freaksen fortsätta att bli mobbade/utfrysta även inom rollspelshobbyn?

Eller är freaksen bara halmgubbar?

Freaksen finns där, de är klart verkliga, och jag tror att alla som som varit på ett konvent och socialiserat lite vet detta. Annars har de haft väldigt mycket tur (eller är i freak-riskzonen själva... Inget freak kommer ju själv fatta att de är ett freak i det här fallet.). Det har funnits freaks som de vi pratar om här på forumet.

Nej, kan inte hålla mig mer... Gooble gobble gobble gobble one of us one of us.

Så här ser jag det: Fotbolls fans har de där killarna som slåss med varandra och arrangerar upplopp. De representerar inte fotbolls fans på samma sätt som idioterna i vår hobby inte representerar oss.

Sedan har att jag inte spelar på konvent kanske någonting att göra med att jag inte har några skräck historier alls. Alla jag spelat med har varit vettiga människor.

 

[chrull]

Sedan har att jag inte spelar på konvent kanske någonting att göra med att jag inte har några skräck historier alls. Alla jag spelat med har varit vettiga människor.

Jag träffade en person som antog att jag lyssnade på fantasymetal eftersom jag spelade rollspel, det gör ju alla rollspelare, inklusive personen själv. Uppriktig förvåning när jag förklarade att så inte var fallet.
Jag träffade en person som tyckte jag var skitkonstig som inte ville plugga teknisk fysik eller datavetenskap (dessutom specifikt på chalmers eller KTH), det ingick ju om man var rollspelare.
Jag träffade en person som förklarade att ingen som spelar rollspel är längre till höger än den allra mest vänstra biten av (s), och då bara om det är någon åldring på 35+. Och skulle det mot förmodan finnas någon rollspelare som inte stämde in på detta så borde vi arbeta för att kasta ut dem ur hobbyn.

Ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tvivla på idéen om att åka till gothcon i år.

 

[Hunk]

Alltså, den här tråden... Är det verkligen så illa på riktigt? Hur stor procentandel kan dessa freaks utgöra egentligen?

Jag är nästan aldrig på konvent och har aldrig spelat med någon muppigare än mig (bortsett från nån i tonåren) så jag har ingen aning hur det ser ut.

Jag har drivit en spelbutik under sex års tid och den absolut övervägande delen kunder var trevliga hyfsat normala killar/män, så så illa som det kan verka om man läser tråden är det såklart inte. Och övervägande delen av de som är lite "muppiga" ger inte utlopp för grov sexism eller homofobi (åtminstone inte när de handlar spel), utan har andra mer harmlösa egenheter.

Den genomsnittlige konventsbesökaren är också en trevlig snubbe. Jag har dock en polare som har arrangerat en hel del figurspelsdropinarrangemang på konvent och han har berättat lite skräckhistorier. Jag har själv hört en hel del grovt homofoba kommentarer i konventssovsalar och varit med om att folk har tittat på porrfilm i ett klassrum på BSK (man kan såklart diskutera om all porr är sexistisk och det tänker jag inte göra här, men jag tror i alla fall att ett sådant beteende inte är direkt inbjudande för tjejer till hobbyn) m.m.

Jag vill poängtera att det jag inte har reagerat på är "vanliga" kvinno- eller bögskämt. Sånt hör man överallt och sånt har jag också gjort mig skyldig till (framför allt när jag delade lägenhet med två bögar och en kommunistisk riksdagskvinna i mitten av 90-talet).

 

[God45]

Jag träffade en person som antog att jag lyssnade på fantasymetal eftersom jag spelade rollspel, det gör ju alla rollspelare, inklusive personen själv. Uppriktig förvåning när jag förklarade att så inte var fallet.
Jag träffade en person som tyckte jag var skitkonstig som inte ville plugga teknisk fysik eller datavetenskap (dessutom specifikt på chalmers eller KTH), det ingick ju om man var rollspelare.
Jag träffade en person som förklarade att ingen som spelar rollspel är längre till höger än den allra mest vänstra biten av (s), och då bara om det är någon åldring på 35+. Och skulle det mot förmodan finnas någon rollspelare som inte stämde in på detta så borde vi arbeta för att kasta ut dem ur hobbyn.

Ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tvivla på idéen om att åka till gothcon i år.

Jag tycker det här är nånting konstigt folk gärna vill göra innom en hobby. Det är som att alla som lyssnar på en viss musik stil skulle ha en viss politisk inriktning. det stämmer bara inte.

Rollspelare jag har träffat har befunnit sig över nästan hela det politiska spektrumet från kommunister och anarkister till sverigedemokrater. De har varit allt från troende kristna och muslimer till ateister. De har lyssnat på allt från metal till dansband. Jag har till och med spelat med en person som avskyr Tolkien, Lovecraft och sci-fi och mest gillar att spela saker i nutid.

Vi är som folk är mest tror jag. Förutom att vi är de enda som säger d6 eller t6 när alla andra säger tärning.