Nekromanti Är rollspelare insnöade eller öppna?

[God45]

Jag vill poängtera att det jag inte har reagerat på är "vanliga" kvinno- eller bögskämt. Sånt hör man överallt och sånt har jag också gjort mig skyldig till (framför allt när jag delade lägenhet med två bögar och en kommunistisk riksdagskvinna i mitten av 90-talet).

Hur mycket sitcom blev det? Några favorit historier du kan dela med dig av? För nu vill jag veta mer

 

[Hunk]

Jag vill poängtera att det jag inte har reagerat på är "vanliga" kvinno- eller bögskämt. Sånt hör man överallt och sånt har jag också gjort mig skyldig till (framför allt när jag delade lägenhet med två bögar och en kommunistisk riksdagskvinna i mitten av 90-talet).

Hur mycket sitcom blev det? Några favorit historier du kan dela med dig av? För nu vill jag veta mer

Jag tror inte det här är rätt plats att dra bög- och kvinnoskämt Och jag är inte känd för min komiska begåvning.

 

[God45]

Förståligt Jag blev bara hypontiserad av "En präst, en bagare och en politker gick in i en bar" potentialen

 

[Vitulv]

Ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tvivla på idéen om att åka till gothcon i år.

Just konventen är en samlingsplats för kufar, troligtvis i betydligt högre grad än hobbyn i stort. Jag tror att rätt många vanliga "Svenssons" spelar rollspel, men för den som enbart betraktar hobbyn som förströelse så är nog tröskeln för att åka till ett konvent väldigt hög. Konvent, inte bara rollspelskonvent, är en samlingsplats för de allra mest insnöade individerna inom en hobby. Liksom, det finns 1,5 miljoner hundägare i Sverige, folk som i huvudsak är som folk är mest, men om du åker på en hundutställning så är det lite dårhus över det hela då den i huvudsak drar till sig människor som lever för sina tio kungspudlar. På samma sätt kommer det på ett rollspelskonvent att vara en ganska hög andel individer som kanske tar sin hobby på aningen för stort allvar.

Lite som rollspel.nu. Allvarligt talat, hur representativa är vi egentligen för svenska rollspelare? Har man 5K+ inlägg på ett rollspelsforum så tillhör man med all sannolikhet den lite kufigare delen av den rollspelande befolkningen.

Med det sagt så tror jag ändå att rollspelare, även i gemen, är lite mer kufiga än genomsnittsindividen. Det finns med all sannolikhet en anledning (eller flera, snarare) till att vi sökt oss till eskapistiska hobbyer (vi behöver ju inte blunda för att rollspel ofta går hand i hand med en rad andra "nördhobbyer"). Kanske är vår förankring i det vardagliga lite svagare än normalsvenssons, vilket får effekt på hur vi klär oss, för oss och hur vi interagerar med andra. På gott och ont, antar jag.

Sedan beror det också på hur man definierar "kuf" (jag tycker att det är ett bättre ord än "nörd" i det här sammanhanget). Alla är ju inte som comic book guy, men för mig är man illa ute redan när man spar ut till pipskägg och köper sig en hatt.

 

[Totte]

Har inte funderat i de här banorna. Tack!

Dock så har jag faktiskt själv reflekterat över att folk kan sitta och diskutera regler och böcker och utgåvor som en annan diskuterar... jag har inte ens något att jämföra med. Jag skrev någonstans att jag själv inte är så förtjust i regelsystem (att sätta mig i dem alltså) utan hellre vill spela. Om inte annat så förtar det hela min spelsession om reglerna ska diskuteras i fyra timmar när vi har speltid i fem! Även om det inte leder till att utveckla en otäck nördighet så är det sjukt irriterande.

Som GM/DM så anser jag att reglerna skall hjälpa, inte stjälpa spelet, alla som spelat med mig vet att jag ofta istället för att rota 30 minuter i regler säger "Slå, så diskuterar vi", vilket betyder, Spelaren slår en tärning, sedan utifrån slaget så går det han/hon vill göra OK eller inte, oavsett ifall det finns en kryptisk regel långt nere på en sida som ingen lyckas hitta men någon har sett, och så kan spelet fortsätta,

Sedan har jag anammat spelar- och -monsterfacket, dvs ifall GM gör fel till en spelares nackdel, kan spelarfacket säga "Nej, han skall faktiskt få slå en..." och ifall GM gör fel till monstren/fiendernas nackdel händer samma sak, någon kan säga "Han kan faktisk slå en.."

Men åter till kufarna...
Någon skrev ett inlägg om att alla rollspelare ifall de skall följa normen skall vara gothklädda och våldsamt piercade, fantasymetaldiggande personer med sin politiska hemvist långt till vänster. Kanske beror detta på att den gruppen är väldigt högljudda och det är de som gärna syns i media (eller som media gärna visar upp).

De finns ofta på konvent, Lajvar gärna Vampire The Vampire the Masquerade, ser det som en "kul grej" att synas och vara skrämmande, precis som Skinheads med fotbollströjor och Docmartins är skrämmande för vanliga människor, men de som syns på bilder i media.

Sen har jag stött på flera udda typer som man ibland undrar ifall dom inte har tagit bonn-permis från psyket...

 

[Vitulv]

Som GM/DM så anser jag att reglerna skall hjälpa, inte stjälpa spelet,

Det uttrycket har jag hört så många gånger att jag börjar undra om det faktiskt finns någon DM som på allvar tycker att reglerna ska stjälpa spelet...

 

[Cissi]

Har inte funderat i de här banorna. Tack!

Dock så har jag faktiskt själv reflekterat över att folk kan sitta och diskutera regler och böcker och utgåvor som en annan diskuterar... jag har inte ens något att jämföra med. Jag skrev någonstans att jag själv inte är så förtjust i regelsystem (att sätta mig i dem alltså) utan hellre vill spela. Om inte annat så förtar det hela min spelsession om reglerna ska diskuteras i fyra timmar när vi har speltid i fem! Även om det inte leder till att utveckla en otäck nördighet så är det sjukt irriterande.

Som GM/DM så anser jag att reglerna skall hjälpa, inte stjälpa spelet, alla som spelat med mig vet att jag ofta istället för att rota 30 minuter i regler säger "Slå, så diskuterar vi", vilket betyder, Spelaren slår en tärning, sedan utifrån slaget så går det han/hon vill göra OK eller inte, oavsett ifall det finns en kryptisk regel långt nere på en sida som ingen lyckas hitta men någon har sett, och så kan spelet fortsätta,

Sedan har jag anammat spelar- och -monsterfacket, dvs ifall GM gör fel till en spelares nackdel, kan spelarfacket säga "Nej, han skall faktiskt få slå en..." och ifall GM gör fel till monstren/fiendernas nackdel händer samma sak, någon kan säga "Han kan faktisk slå en.."

Men åter till kufarna...
Någon skrev ett inlägg om att alla rollspelare ifall de skall följa normen skall vara gothklädda och våldsamt piercade, fantasymetaldiggande personer med sin politiska hemvist långt till vänster. Kanske beror detta på att den gruppen är väldigt högljudda och det är de som gärna syns i media (eller som media gärna visar upp).

De finns ofta på konvent, Lajvar gärna Vampire The Vampire the Masquerade, ser det som en "kul grej" att synas och vara skrämmande, precis som Skinheads med fotbollströjor och Docmartins är skrämmande för vanliga människor, men de som syns på bilder i media.

Sen har jag stött på flera udda typer som man ibland undrar ifall dom inte har tagit bonn-permis från psyket...

Ja, det är ju lite så. Att de man träffar som uppfyller ens fördomar, stärker ens fördomar. Det man ser det finns och vice versa.

 

[chrull]

Alla är ju inte som comic book guy, men för mig är man illa ute redan när man spar ut till pipskägg och köper sig en hatt.

Jag håller såklart med dig, de flesta rollspelare verkar vara som folk är mest och skiljer sig mest från normen genom att de har ett stort intresse, en hobby, som faktiskt är ganska social.

Men numera är ju de flesta rollspelare jag träffar också vuxna människor som är ute i arbetslivet.

 

[Cissi]

Ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tvivla på idéen om att åka till gothcon i år.

Just konventen är en samlingsplats för kufar, troligtvis i betydligt högre grad än hobbyn i stort. Jag tror att rätt många vanliga "Svenssons" spelar rollspel, men för den som enbart betraktar hobbyn som förströelse så är nog tröskeln för att åka till ett konvent väldigt hög. Konvent, inte bara rollspelskonvent, är en samlingsplats för de allra mest insnöade individerna inom en hobby. Liksom, det finns 1,5 miljoner hundägare i Sverige, folk som i huvudsak är som folk är mest, men om du åker på en hundutställning så är det lite dårhus över det hela då den i huvudsak drar till sig människor som lever för sina tio kungspudlar. På samma sätt kommer det på ett rollspelskonvent att vara en ganska hög andel individer som kanske tar sin hobby på aningen för stort allvar.

Lite som rollspel.nu. Allvarligt talat, hur representativa är vi egentligen för svenska rollspelare? Har man 5K+ inlägg på ett rollspelsforum så tillhör man med all sannolikhet den lite kufigare delen av den rollspelande befolkningen.

Med det sagt så tror jag ändå att rollspelare, även i gemen, är lite mer kufiga än genomsnittsindividen. Det finns med all sannolikhet en anledning (eller flera, snarare) till att vi sökt oss till eskapistiska hobbyer (vi behöver ju inte blunda för att rollspel ofta går hand i hand med en rad andra "nördhobbyer"). Kanske är vår förankring i det vardagliga lite svagare än normalsvenssons, vilket får effekt på hur vi klär oss, för oss och hur vi interagerar med andra. På gott och ont, antar jag.

Sedan beror det också på hur man definierar "kuf" (jag tycker att det är ett bättre ord än "nörd" i det här sammanhanget). Alla är ju inte som comic book guy, men för mig är man illa ute redan när man spar ut till pipskägg och köper sig en hatt.

Noterar att vitulv är den första som refererat till rollspelare som "vi", även när han beskriver vad folk tidigare beskrivt som nedsättande. Bra vitulv!

Men jag undrar nu lite... Är vi beredda att kalla oss för nördar eller kufar eller är det i sig ett uttryck som även i våra öron bär med sig negationer som vi inte vill bli förknippade med? Och i så fall, hur öppna är vi egentligen?

Jag är stolt över att referera till mig själv som nörd men skulle backa från att bli kallad kuf. En annan sak som händer mig jämt och ständigt är det återkommande "Men du är ju inte naturvetare/tekniker/dataintresserad... Hur kan du vara en nörd?" Det förvånade faktiskt mig också när jag klev in på det här forumet, hur många som är lärare tex. För även jag hade den förutfattade meningen att de allra, allra flesta gamers är naturvetar/teknik/datanördar. Men såklart, det ena utesluter ju inte det andra iofs.

 

[Vitulv]

Men jag undrar nu lite... Är vi beredda att kalla oss för nördar eller kufar eller är det i sig ett uttryck som även i våra öron bär med sig negationer som vi inte vill bli förknippade med? Och i så fall, hur öppna är vi egentligen?

Jag är per definition en nörd, eftersom jag spelar rollspel. Nörd är heller inte längre ett negativt ord, utan snarare lite trendigt. Jag tycker dock inte att jag är en kuf, men å andra sidan - vem ser sig själv som en kuf? Det ligger väl lite i sakens natur att kufen oftast är ovetande om att han är en kuf.

Liksom, du har inte hatt och pipskägg för att du vill framstå som en kuf, du framstår som en kuf för att du har hatt och pipskägg.

 

[Cissi]

Men jag undrar nu lite... Är vi beredda att kalla oss för nördar eller kufar eller är det i sig ett uttryck som även i våra öron bär med sig negationer som vi inte vill bli förknippade med? Och i så fall, hur öppna är vi egentligen?

Jag är per definition en nörd, eftersom jag spelar rollspel. Nörd är heller inte längre ett negativt ord, utan snarare lite trendigt. Jag tycker dock inte att jag är en kuf, men å andra sidan - vem ser sig själv som en kuf? Det ligger väl lite i sakens natur att kufen oftast är ovetande om att han är en kuf.

Liksom, du har inte hatt och pipskägg för att du vill framstå som en kuf, du framstår som en kuf för att du har hatt och pipskägg.

Nej, jag har inte hatt och pipskägg för att jag inte passar i hatt och inte kan odla skägg...

Förlåt... kunde inte hålla mig.

Ja, du har en poäng.

 

[God45]

Hur relaterar den här diskutionen till nidbilder utifrån. Det känns för mig som att det är mer ok när vi pratar om "kufarna" innom hobbyn än när tillexemepl "The big bang theory" driver med oss genom bullshit stereotyper.

 

[Hunk]

Men jag undrar nu lite... Är vi beredda att kalla oss för nördar eller kufar eller är det i sig ett uttryck som även i våra öron bär med sig negationer som vi inte vill bli förknippade med? Och i så fall, hur öppna är vi egentligen?

Jag är stolt över att referera till mig själv som nörd men skulle backa från att bli kallad kuf.

Jag är nog en kuf. Men jag försöker dölja det i mitt yrkesliv och i sociala sammanhang som inte involverar andra nördar. Med tanke på att jag inte har en stabil plats på arbetsmarknaden vore det definitivt till min nackdel om jag försökte söka jobb iklädd trollkarlshatt och pipskägg. När jag drev spelbutik kunde jag ha långt hår och ovårdat skägg. När jag söker ekonomjobb kan jag det inte.

 

[chrull]

OT

Hur relaterar den här diskutionen till nidbilder utifrån. Det känns för mig som att det är mer ok när vi pratar om "kufarna" innom hobbyn än när tillexemepl "The big bang theory" driver med oss genom bullshit stereotyper.

Fick mig att tänka på den här bilden:

 

[Vitulv]

Hur relaterar den här diskutionen till nidbilder utifrån. Det känns för mig som att det är mer ok när vi pratar om "kufarna" innom hobbyn än när tillexemepl "The big bang theory" driver med oss genom bullshit stereotyper.

Vete fan om de är så bullshit egentligen. Klart att de är en smula överdrivna (det är ju en sitcom), men jag har träffat personer på svenska spelkonvent som är mer extrema (och mindre sympatiska) än Sheldon & Co.

 

[Xyas]

när tillexemepl "The big bang theory" driver med oss genom bullshit stereotyper.

Min hustru säger alltid att umgås med mig och mina arbetskollegor är som att sitta med i ett big bang-avsnitt, så jag vet inte jag

 

[krank]

Men jag undrar nu lite... Är vi beredda att kalla oss för nördar eller kufar eller är det i sig ett uttryck som även i våra öron bär med sig negationer som vi inte vill bli förknippade med? Och i så fall, hur öppna är vi egentligen?

Jag är stolt över att referera till mig själv som nörd men skulle backa från att bli kallad kuf.

Jag är nog en kuf. Men jag försöker dölja det i mitt yrkesliv och i sociala sammanhang som inte involverar andra nördar. Med tanke på att jag inte har en stabil plats på arbetsmarknaden vore det definitivt till min nackdel om jag försökte söka jobb iklädd trollkarlshatt och pipskägg. När jag drev spelbutik kunde jag ha långt hår och ovårdat skägg. När jag söker ekonomjobb kan jag det inte.

Jag är nog både kuf och nörd.

Å andra sidan är jag datorlärare; jag förväntas vara nörd, det är i stort sett en del av min yrkesroll. De vars åsikt om mig spelar mest roll (eleverna) uppskattar min nördighet, och jag använder mig definitivt av min nördighet som en tillgång. Så jag behöver inte dölja mig =)

 

[krank]

Hur relaterar den här diskutionen till nidbilder utifrån. Det känns för mig som att det är mer ok när vi pratar om "kufarna" innom hobbyn än när tillexemepl "The big bang theory" driver med oss genom bullshit stereotyper.

Vete fan om de är så bullshit egentligen. Klart att de är en smula överdrivna (det är ju en sitcom), men jag har träffat personer på svenska spelkonvent som är mer extrema (och mindre sympatiska) än Sheldon & Co.

Jag har dessutom träffat fler än en nörd som betraktat den serien som godmodigt inifrån-drivande, dvs de har uppskattat och känt igen sig (och sina vänner).

 

[Dante]

Hur relaterar den här diskutionen till nidbilder utifrån. Det känns för mig som att det är mer ok när vi pratar om "kufarna" innom hobbyn än när tillexemepl "The big bang theory" driver med oss genom bullshit stereotyper.

Vete fan om de är så bullshit egentligen. Klart att de är en smula överdrivna (det är ju en sitcom), men jag har träffat personer på svenska spelkonvent som är mer extrema (och mindre sympatiska) än Sheldon & Co.

Jag har dessutom träffat fler än en nörd som betraktat den serien som godmodigt inifrån-drivande, dvs de har uppskattat och känt igen sig (och sina vänner).

T.ex. jag.

 

[Svarte Faraonen]

Sedan beror det också på hur man definierar "kuf" (jag tycker att det är ett bättre ord än "nörd" i det här sammanhanget). Alla är ju inte som comic book guy, men för mig är man illa ute redan när man spar ut till pipskägg och köper sig en hatt.

Guilty as charged (eller, ja, inte pipskägg, men skägg, och en hyfsat vardaglig trilby). Säkerligen har jag då och då också en hyfsat kufisk framtoning, men förhoppningsvis beter jag mig inte på ett sätt som är exkluderande, ohyfsat, påträngande eller klumpigt. Sedan handlar ju en del, som Hunk skrev, om vilka miljöer man rör sig i. Jag satsar på en akademisk karriär inom idé- och lärdomshistoria, jag vet inte om det helt och hållet går att dodga kufigheten då.