10 mest representativa spelen för den svenska rollspelsscenen

[Jimmy]

Ska man utgå ifrån vad som faktiskt spelas/snackas om exakt just nu i hyfsad utsträckning så tror jag att detta är mer korrekt:

• DnD5
• Mörk Borg
• Eon IV
• Svärdets Sång
• CoC
• Ur Varselklotet
• Handbok för Superhjältar
• Mutant År Noll
• Kult: Divinity Lost
• Symbaroum

Här skulle jag nog vilja byta ut Handbok för Superhjältar mot Coriolis.
Behövs resonemang?
Coriolis pratas det om i och med nyhetscyklerna men tror det har en jämn representation vid spelbordet även utanför dessa. Handbok f. S. inte så mycket så.

 

[Mogger]

Här skulle jag nog vilja byta ut Handbok för Superhjältar mot Coriolis.
Behövs resonemang?
Coriolis pratas det om i och med nyhetscyklerna men tror det har en jämn representation vid spelbordet även utanför dessa. Handbok f. S. inte så mycket så.

Där gick jag enbart på att det ligger rätt bra till på SFs topplista. Och att FL redan hade med flera spel

 

[luddwig]

Jag har förstått det som att Handbok för superhjältar fått stor uppmärksamhet utanför de ordinarie rollspelskretsarna. Kanske @Äventyr kan säga om det stämmer eller om jag är fel ute?

 

[luddwig]

...spel som många spelar (i Sverige)...

Jag vet inte om det är en bra indikation men jag har i alla fall tittat lite snabbt (och ytterst osystematiskt/ovetenskapligt) på några svenska AP-poddar. De spel som var återkommande där, i någon sorts fallande skala, blev då:

• Coriolis
• Dungeons & Dragons
• Ur Varselklotet
• Drakar och Demoner
• Kult
• Western

Jag kan även påpeka att jag inte själv är intresserad av att lyssna på AP och att jag därför har dålig koll på sådana poddar så det är mycket möjligt att jag missat någon viktig aktör.

 

[cogitare]

För övrigt så har jag (minst) 4 kollegor som är aktiva rollspelare. Gissa vilket det enda spel de spelar är... no suprice at all: DnD5.

Menar inte att peka ut dig här Feuflux för det kommer någon efterföljande post med gråtande emoji om att dina kollegor spelare DnD 5.

Jag förstår ärligen inte problemet folk har med DnD, eller tja efter att ha läst några tusen trådar om det så gör jag det. Men viljan att artikulera det i tid och otid.

Så här ser jag det. DnD sätter vår hobby på kartan och är en utmärkt 'gateway' drug in i rollspelandet. Detta är, i min värld, våldsamt positivt. Om de som tar upp DnD bara spelar det så är det också helt ok. Vem är jag att komma och skita på någon annans kul?

Det finns någon sorts elitism här tycker jag, i att DnD är mainstream och därmed lite fult och man skall nästan ogilla det om man är "seriös" rollspelare. Jag vet, jag vet, inte alla tycker så. Men det dyker upp ledsna emojisar och gliringar mot DnD (och därmed implicerat de som spelar det) tillräckligt ofta för jag skall författa den här posten. Jag tycker det är trist helt enkelt. Inget spel, exakt NOLL och INGET, har gjort lika mycket för vår kära hobby som DnD.

Finns det andra spel jag själv personligen spelar hellre? Sannolikt? Men jag har lätt klockat in många hundra speltimmar i olika utgåvor av DnD och jag tycker det är ball. Dark Sun är t.ex. DEN. BÄSTA. FANTASY SETTINGEN. NÅGONSIN. Kanske undantaget Chronopia, jag svingar fram och tillbaka där.

Nåväl, hade väl inte så mycket mer på hjärtat här egentligen. Lite ventilation mot den slentrianmässiga dissen mot D&D som på något sätt måste dyka upp till som tätt lite oavsett vad tråden handlar om...

Min lista på de 10 främsta svenska spelen: Drakar och demoner på plats 1 till 8, Mutant på 9 och Kult på 10. Resten känner bara vi nördar till är min gissning

EDIT: Läste fel ser jag. Det var inte tongivande svenska rollspel ser jag. Då skulle jag gissa på DnD på plats 1-8, Drakar och demoner på 9 och Mutant på 10. Resten är för de inbitna och pålästa.

Cog.

 

[luddwig]

...någon efterföljande post med gråtande emoji...

Den gråtande emojin var min, och den var inte menad som kritik mot DnD eller mot personer som spelar DnD. Jag har själv spelat en ansenlig mängd DnD i mina dagar och haft roligt med det. Den ledsna reaktionen riktade sig istället mot den senare delen av det som @Feuflux skrev, nämligen att personerna i fråga spelar ett enda spel. Varför gör det mig då ledsen? Jo, när jag läser en sådan sak ser jag också en risk att personerna missar andra spel som hade kunnat ge dem en ännu trevligare spelupplevelse. Så var det nämligen för mig. Jag spelade under lång tid ett litet urval rollspel på ett visst sätt. Det var roligt, men när jag började vidga mina vyer hittade jag andra spel och andra sätt att spela på som var ännu roligare, och jag ångrade att jag begränsat mig själv så mycket tidigare. Därför brukar jag också uppmana den som är nyfiken på hobbyn att testa flera olika spel, för att på så vis hitta det som passar vederbörande bäst. För vissa är det DnD, för andra är det något annat.

 

[Zire]

Jag förstår ärligen inte problemet folk har med DnD, eller tja efter att ha läst några tusen trådar om det så gör jag det. Men viljan att artikulera det i tid och otid.

Jag kan svara för mitt problem med DnD. Jag tycker DnD5 är kul som spel, välkonstruerat, kanske inte speciellt men heller inte dåligt. Men fenomenet att DnD äger praktiskt taget hela mediautrymmet tycker jag är extremt orättvist mot resten av rollspelshobbyn. När förekommer det att man spelar rollspel i film och det inte är DnD? Jag gillar att det finns så många spel och många olika sätt att spela rollspel på. Men vad gör det när det alltid är samma spel som tas upp varenda gång man visar upp rollspel för den breda massan. Effektivt försvinner valfriheten, eftersom man drar slutsatsen att om ett spel nämns 99% av gångerna så måste det vara 99% av hobbyn. Vilket drar in människor som uppskattar det enda spelet och stöter bort folk som inte tilltalas av det.

Jag tycker att man ofta hör att vi rollspelare borde vara så tacksamma för DnD som är en så bra reklampelare som drar in nya rollspelare i hobbyn. Det påståendet tycker jag man kan ta med en rejäl nypa salt, DnD drar framför allt in DnD-spelare i hobbyn. Hur branchen hade sett ut om amerikanerna hade vågat visa andra rollspel och andra sätt att rollspela har vi ingen aning om.

Jag tänker mig att samma sak som gör DnD så speciellt - att det är fullständigt förkrossande dominerande i representerandet av hobbyn utåt - också är det som gör att rollspelare (av andra spel) tenderar att artikulera problem med spelet i tid och otid. Det är nämligen vad som behövs i alla andra sammanhang där folk tror att rollspel och DnD är synonymt.

 

[Mogger]

Min lista på de 10 främsta svenska spelen: Drakar och demoner på plats 1 till 8, Mutant på 9 och Kult på 10. Resten känner bara vi nördar till är min gissning

EDIT: Läste fel ser jag. Det var inte tongivande svenska rollspel ser jag.

Eftersom jag också läste fel har detta varit min utgångspunkt hela tiden Dock undrar jag om DoD idag verkligen kan anses vara tongivande? Att det säljs och spelas är ställt bortom allt tvivel. Varumärket är fortfarande starkt. Men är dagens DDR något annat än ett tomt skal? Påverkar det andra spel? Influerar det andra spelmakare? Har det en bärande estetik som efterliknas? Vari ligger spelets verkshöjd, idag? Att DoD var tongivande för svenskt spelande väldigt länge är också ställt bortom allt tvivel. Jag tänker inte ge mig in på att säga vilken utgåva som är mest ikonisk (för mig är det ingen större skillnad). Trudvang saknar inte heller betydelse i sammanhanget. Jag vet ärligt talat inte vad det är för spel idag. Det har kommit i så många olik versioner att jag helt blivit bortfintad.

Men oavsett vill jag hävda att Fria Ligans Mutant: År Noll är bra mycket mer representativt för svensk rollspelshobby idag än vad Äspels Mutant är, och att det finns en drös fantasyspel som idag är mer representativta för svensk rollspelshobby idag än vad DDR är (som ex Eon, Mörk Borg, Svärdets Sång, Symbaroum och vårt eget bidrag Kopparhavets hjältar).

 

[Dr_Dängrot]

Eftersom jag också läste fel har detta varit min utgångspunkt hela tiden Dock undrar jag om DoD idag verkligen kan anses vara tongivande? Att det säljs och spelas är ställt bortom allt tvivel. Varumärket är fortfarande starkt. Men är dagens DDR något annat än ett tomt skal? Påverkar det andra spel? Influerar det andra spelmakare? Har det en bärande estetik som efterliknas? Vari ligger spelets verkshöjd, idag? Att DoD var tongivande för svenskt spelande väldigt länge är också ställt bortom allt tvivel. Jag tänker inte ge mig in på att säga vilken utgåva som är mest ikonisk (för mig är det ingen större skillnad). Trudvang saknar inte heller betydelse i sammanhanget. Jag vet ärligt talat inte vad det är för spel idag. Det har kommit i så många olik versioner att jag helt blivit bortfintad.

Men oavsett vill jag hävda att Fria Ligans Mutant: År Noll är bra mycket mer representativt för svensk rollspelshobby än vad Äspels Mutant är, och att det finns en drös fantasyspel som idag är mer representativta för svensk rollspelshobby än vad DDR är (som ex Eon, Mörk Borg, Svärdets Sång, Symbaroum och vårt eget bidrag Kopparhavets hjältar).

Det är ju en intressant frågeställning att hur tongivande har DoD varit när det kommer till att inspirera spelskapare av idag inom fantasygenren , om vi tar ditt eget spel KH så herregud ni kör ju kopparhavet som backdrop för fasen, det är ju uppenbart att KH är en kärleksförklaring till DoD så att DoD haft stort inflytande över er skulle jag iaf när jag ser på saken utifrån säga är helt solklart .

 

[Mogger]

Det är ju en intressant frågeställning att hur tongivande har DoD varit när det kommer till att inspirera spelskapare av idag inom fantasygenren , om vi tar ditt eget spel KH så herregud ni kör ju kopparhavet som backdrop för fasen, det är ju uppenbart att KH är en kärleksförklaring till DoD så att DoD haft stort inflytande över er skulle jag iaf när jag ser på saken utifrån säga är helt solklart .

Ja, utan tvekan. Hoppas det framgick ovan. Jag pratar alltså om att dagens DoD inte tycks ha i närheten samma inflytande.

Edit: Förtydligade det lite i min post ovan. Vore ju olyckligt om folk tror att vi försöker hävda att KH inte har ett starkt arv från DoD

 

[Dr_Dängrot]

Ja, utan tvekan. Hoppas det framgick ovan. Jag pratar alltså om att dagens DoD inte tycks ha i närheten samma inflytande.

Jo där är jag med dig fullt ut , det kommer sig nog av att idag om jag ser på saken subjektivt utifrån min synvinkel och samtidigt ger KH en kärleksförklaring så varför skall jag spela DoD när i min mening KH gör det bättre och mer approachable . Det finns idag så många spel som är DoD-aktiga men gör saker bättre så det finns liksom ingen anledning att spela DoD längre

 

[cogitare]

Effektivt försvinner valfriheten, eftersom man drar slutsatsen att om ett spel nämns 99% av gångerna så måste det vara 99% av hobbyn. Vilket drar in människor som uppskattar det enda spelet och stöter bort folk som inte tilltalas av det.

Det här är jag tveksam till. Jag tror att vissa som dras in i hobbyn via DnD kommer stanna där. Och vad är fel med det? Inget som jag kan se. Kan de här människorna få roligt eller lika roligt med något annat spel? Kanske, men vem är vi att döma.

Det kan ju lika gärna vara så att de testar andra spel och upptäcker att DnD täcker det spelbehov de är ute efter?

Jag tycker att man ofta hör att vi rollspelare borde vara så tacksamma för DnD som är en så bra reklampelare som drar in nya rollspelare i hobbyn. Det påståendet tycker jag man kan ta med en rejäl nypa salt, DnD drar framför allt in DnD-spelare i hobbyn. Hur branchen hade sett ut om amerikanerna hade vågat visa andra rollspel och andra sätt att rollspela har vi ingen aning om.

Åter igen är jag tveksam till det här uttalandet. Självklart är de DnD spelare om det är spelet de introduceras med men att de därför skulle vara oförmögna att ta till sig något annat sätt eller att DnD spelare är någon sorts homogen samling personer som är på ett visst sätt som skärmar dem från andra spel känns som en smula... märkligt sätt att resonera på emm.

Jag väljer att se det som att det drar in folk i sfären och där kan de, om de är intresserade, förkovra sig i andra spel.

Sen ÄR DnD dominerande och för många är det synonymt med rollspel. Men för mig, som är uppvuxen under 80-90 talet där det var, i stort sett, socialt självmord att säga att man var rollspelare så är det fantastiskt att stora stjärnor (Matt Mercer, Joe Mangianello, Stephen Colbert, Deborah Ann Woll m.fl.) öppet pratar om att de spelar rollspel. Underbart, och i stort har vi DnD att tacka för det.

Cog.

 

[cogitare]

Dock undrar jag om DoD idag verkligen kan anses vara tongivande? Att det säljs och spelas är ställt bortom allt tvivel. Varumärket är fortfarande starkt. Men är dagens DDR något annat än ett tomt skal? Påverkar det andra spel? Influerar det andra spelmakare? Har det en bärande estetik som efterliknas? Vari ligger spelets verkshöjd, idag?

Hmm, du har vägt in annat än vad jag gjorde när jag skrev mitt inlägg. Jag tänkte vad som är spritt bortom våra lite snävare kretsar av inbitna rollspelare.

När jag pratar med alla mina mugglar-vänner (dvs. icke-initierade rollspelare) så känner i stort sett alla till DnD, de allra flesta som är svenska känner till DoD. Några som var aktiva under 80-90 talet känner till Mutant (inte alla olika utgåvor utan själva namnet och att det är något rollspel av något slag).

En del som följde debatten på 90-talet känner till Kult.

Sen är det i stort sett stopp skulle jag säga. Stora namn (för oss) som Vampire eller Warhammer känner inte mugglare till.

Warhammer kan iofs vara känt som namn om man spelat lite brädspel då 40K eller Blood bowl kan dyka upp. Men det blir lite överkurs.

Och det var detta jag vägde in i min lista. Dvs. hur tongivande spel har varit i att sträcka sig bortom de redan övertygade. Men alla dina frågor är också relevant. Kanske mer relevanta tom.

Cog.

 

[Zire]

Problemet är att vi ser alla som dras in av DnD, men inte de som stöts bort av det. Så när man ser alla som börjar vet jag inte om jag ska vara glad för att de är många eller ledsen för att de är så få. Hobbyn har vuxit absolut, men är det tack vare DnD eller trots DnD?

 

[Cybot]

Finns det någon anledning för varför det har gått tre sidor och ingen har så mycket som nämnt Vampire?

 

[Sömniga Isaac]

Åter igen är jag tveksam till det här uttalandet. Självklart är de DnD spelare om det är spelet de introduceras med men att de därför skulle vara oförmögna att ta till sig något annat sätt eller att DnD spelare är någon sorts homogen samling personer som är på ett visst sätt som skärmar dem från andra spel känns som en smula... märkligt sätt att resonera på emm.

Det här är något jag tänkt på. Jag tänker lite övergripande nu hur det är med andra hobbys. I regel börjar vi kanske i ett område (en del av hobbyn) för att sedan utöka vårt perspektiv och vårt sätt att förhålla oss till hobbyn. Så har svårt att se att folk stannar upp vid DnD om de upptäckt hobbyn, DnD kan snarare bli porten in till en värld som tidigare inte fanns där den nyfikna människan nu har en stor värld att kartlägga.

Bara jämföra med konst, bara för att jag börjar i en del av konsten betyder det inte att jag fastnar där. För det mesta tror jag nyfikenheten kommer gör att jag även utforskar andra former av konst även om jag kanske återvänder till den stil som är inne just nu och mest lättillgänlig för mig själv.

 

[Mogger]

Och det var detta jag vägde in i min lista. Dvs. hur tongivande spel har varit i att sträcka sig bortom de redan övertygade. Men alla dina frågor är också relevant. Kanske mer relevanta tom.

Cog.

Jag håller helt med dig i din analys. Om mitt perspektiv är mer relevant eller inte låter jag vara osagt. Hur man än vrider och vänder på det så är det en fringe nische som ingen utom oss bryr sig om

 

[cogitare]

Problemet är att vi ser alla som dras in av DnD, men inte de som stöts bort av det. Så när man ser alla som börjar vet jag inte om jag ska vara glad för att de är många eller ledsen för att de är så få. Hobbyn har vuxit absolut, men är det tack vare DnD eller trots DnD?

Tack vare. Tveklöst.

Personligen skulle jag sträcka mig så långt att vi inte skulle haft en hobby så som den ser ut idag utan DnD.

Men det kan man ju bara spekulera om så klart...

Cog.

 

[luddwig]

Hobbyn har vuxit absolut, men är det tack vare DnD eller trots DnD?

Hobbyn finns i mångt och mycket tack vare DnD, och så vitt jag kan avgöra har den absolut växt på senare tid tack vare DnD (och kanske framförallt AP-poddar som spelar DnD). Jag tror dock att hobbyn hade kunnat växa ännu mer om andra rollspel hade fått mer plats i rampljuset. Som läget är nu är ju sannolikheten stor att det första rollspel någon provar är DnD, och att personen i fråga inte ens vet om att det finns andra rollspel. Om DnD då inte faller hen i smaken har vi gått miste om en spelare som kanske hade älskat CoC, Fiasco eller Traveller.

 

[Ymir]

Menar inte att peka ut dig här Feuflux för det kommer någon efterföljande post med gråtande emoji om att dina kollegor spelare DnD 5.

Jag förstår ärligen inte problemet folk har med DnD, eller tja efter att ha läst några tusen trådar om det så gör jag det. Men viljan att artikulera det i tid och otid.

Så här ser jag det. DnD sätter vår hobby på kartan och är en utmärkt 'gateway' drug in i rollspelandet. Detta är, i min värld, våldsamt positivt. Om de som tar upp DnD bara spelar det så är det också helt ok. Vem är jag att komma och skita på någon annans kul?

Det finns någon sorts elitism här tycker jag, i att DnD är mainstream och därmed lite fult och man skall nästan ogilla det om man är "seriös" rollspelare. Jag vet, jag vet, inte alla tycker så. Men det dyker upp ledsna emojisar och gliringar mot DnD (och därmed implicerat de som spelar det) tillräckligt ofta för jag skall författa den här posten. Jag tycker det är trist helt enkelt. Inget spel, exakt NOLL och INGET, har gjort lika mycket för vår kära hobby som DnD.

Ditt perspektiv vore rimligt om D&D var, säg, 30% av marknaden. Problemet är att D&D är 90% eller mer av marknaden. Detta skapar en helt bisarr situation som inte finns i någon annan bransch (inte ens Warhammer verkar dominera figurspelandet lila hårt som D&D dominerar rollspelandet), en situation där D&Ds hegemoni är gigantisk och allomfattande, och alla andra rollspel existerar i dess skugga. Detta försvårar kraftigt situationen för alla rollspelsutgivare som inte är Wizards of the Coast, och alla icke-D&D-spelskapare som drömmer om att nå en publik.

D&D åtnjuter en bisarrt stark hegemoni som gränsar till monopol, och monopol skadar verkligen kulturbranscher. D&D fungerar därför som en stor black om foten på hela rollspelsbranschen.