Nekromanti 4th edition suger!?

[Adams]

Nej detta är inte en "jag hatar 4th edition" tråd som rubriken säger, ändå finns det en likhet fast på ett helt annat sätt.

Jag har spelat D&D sedan version 3.5 innan dess var det mestadels svenska rollspel som DoD och Eon och har alltid älskat D&D, men sen kom ju 4th edition. Jag fick inte chansen att läsa det och alla jag pratade med i min omgivning var eniga om en sak "4th edition suger"

Ni vet ju hur det är när man får höra något tillräckligt många gånger, tillslut är det ju sant. Så efter att tag började jag också tycka det utan att ha en aning om hur 4th edition egentligen är.

Men idag så fick jag chansen att läsa ur både Players handbook och DMs guide (inte bläddra utan läsa ordentligt) och insåg att "Nej jag tycker inte det här suger, faktum är att det ser riktigt bra ut snarare"

Men nu har jag ju inte spelat det.

Så jag undrar vad tycker ni här som har spelat mycket av båda är verkligen 4th edition så mycket sämre, eller har jag bara hört en minoritet som råkar vara många i mitt område? Samt vad är de stora skillnaderna tycker ni?

 

[Necross]

4th edition är bra om man vill spela ett analogt dataspel.

 

[Eksem]

Det är den bästa versionen av DnD någonsin, ett av de rollspel som ligger närmast sin vision någonsin, och ett av de rollspel med högst produktionsvärden någonsin. Det är till på köpet välskrivet, välbalanserat, smart och unikt. Ja, det är ett riktigt toppenspel som bara blir roligare för varje session (jag tror jag har spelat över 15 gånger i alla fall).

 

[Eksem]

Fast det där är ju lite baklänges tänkt. Dataspelen härmar ju DnD, inte tvärt om.

 

[Anders Åstrand]

Jag hade ruskigt kul med både adnd2 och dnd3, och jag tycker definitivt inte att dnd4 suger. Jag tycker precis tvärtom, att det är riktigt jävla bra.

 

[Rising]

De riktiga puristerna brukar säga att D&D visserligen kan vara okej i sig, men det är inte deras kopp te och det borde inte ha kallats för D&D eftersom det skiljer sig så enormt mycket från tidigare versioner. Alltså ungefär samma sorts kritik som Chronopia utsatts för.

Jag tycker att den sortens kritik är värd att respektera och ta på allvar, även om jag personligen inte delar den. Tvärtom så blir jag bara besviken om nya versioner påminner för mycket om de gamla.

---

En annan sorts kritik är att D&D4E skulle vara ett datorrollspel och sakna all den magi och frihet som bordsrollspelen kan erbjuda. Det mest anmärkningsvärda med den här typen av kritik är att de som framför den inte verkar spela särskilt mycket datorrollspel, eftersom de alltid nämner World of Warcraft som exempel.

Det är rolig kritik, tycker jag, för ursprungligen var ju D&D ett mer eller mindre renodlat figurspel, och det har alltid betonat strategiaspekten och fokuserat på spelmässighet. Att det sneglar på de senaste innovationerna inom datorrollspelen (fast inte WoW så mycket såsom de turordningsbaserade JRPG-spelen) är inte konstigare än att spelserien tidigare lånat från krigsspelen.

---

Själv tycker jag att 4E är överlägset 3.X av den enkla anledningen att 3.X är ett svårgenomträngligt härke, där man måste lägga ner mycket energi på sånt som inte spelar särskilt stor roll för spelupplevelsen. 4E är mycket enklare och lyfter fram de val och den information som faktiskt kommer att ha betydelse i spelet. Monster är exempelvis mycket enklare att administrera, samtidigt som de skiljer sig åt från varandra på intressantare sätt än i 3.X. Och nu i 4E så kan alla spelare ha roligt, till skillnad från tidigare, då magikern fick tusen intressanta val, medan tanken inte fick ett enda, utan i praktiken bara satt och rullade tärningar.

Man får lite av en chock och en uppenbarelse första gången man kör en strid mot kobolder i 4E: Det är nämligen roligt och utmanande. Det har de ju aldrig varit tidigare!

Så jag föredrar helt klart 4E framför tidigare versioner. Jag har dock stor respekt för dem som tycker att det är ett helt annat spel än tidigare.

 

[Necross]

Nej, så känner jag i alla fall. Det är massor av effekter att hålla i huvet, så jag känner att jag skulle behöva hjälp av en dator för att spela spelet. Jag tror det är roligare när den där plattformen för onlinespel blir klar.

En grej som jag stör mig på är att det förekommer en massa förmågor med helt bisarra effekter som aldrig förklaras rationellt. Typ "Du slår med ditt svärd och får din CHA-bonus och får flytta din polare två rutor". Ger noll inlevelse. Vad tycker ni om detta?

 

[Eksem]

Jag tycker alltid förmågorna förklaras rationellt, fast det kanske är en vanesak. Jag gillar t.ex. Artesia där man kan välja vilken grundegenskap man skall koppla till en skill vid varje givet tillfälle så att man använder den som passar bäst. Att låta t.ex. Charisma styra hur bra man träffar någon är helt logiskt för mig, t.ex. om man fintar. Att polaren får flytta 2 rutor förklaras ju oftast som att motståndaren tappar uppmärksamheten, eller att man knuffar eller drar eller något. Jag tycker sällan det är verkligt konstigt, det är möjligen Warlorden som ibland blir lite väl märklig.

 

[Eksem]

De riktiga puristerna tyckte för 10 år sedan också att det var konstigt att ha samma bonustabell för alla grundegenskaperna.

 

[Arfert]

Damn right! Håller helt med... D&D4 ger samma sköna känsla som UR-D&D att spela, D&D3.5 är ju som vilket rollspel som helst, fast med levels.

 

[Bjorn]

Har bara spelat fjärde utgåvan ett par gånger och inte varit SL. DD3.x har jag både spelat och varit SL för en del.

Tycker personligen ännu så länge att fyran är något sämre men inte att det är någon drastisk skillnad.

Spelet har i mitt tycke blivit aningen mera krångligt och detta utan att man "tjänat" någon extra komplexitet, dessutom känns spelet lite mindre flexibelt, som jag ser det finns det färre koncept som funkar både vad gäller karaktärer, NPCer och monster.

Konceptmässigt så är fyran mer krånglig på det sätt som ett CCG är, basreglerna är lätta men det finns väldigt många "rulebreakers" som man måste lära sig och hålla reda på. För att strida ordentligt utan att behöva skämmas vill man ju ha järnkoll på alla sina egna plus hyffsad koll på alla sina alierade och helst också koll på fiendens och dessutom hur alla dessa interagerar.

Trean har lite mera invecklade regler men när man väl kan dom så gäller de mera generellt. De är också mer symetriska vilket jag föredrar.

Totalt är dock båda väldigt bra spel i sin genre, skillnaden är tyå mellan mycket bra och mycket mycket bra.

/Bjorn

 

[Rising]

En grej som jag stör mig på är att det förekommer en massa förmågor med helt bisarra effekter som aldrig förklaras rationellt. Typ "Du slår med ditt svärd och får din CHA-bonus och får flytta din polare två rutor". Ger noll inlevelse. Vad tycker ni om detta?

Även om inte 3.X heller är trovärdigt (det är ju fullt av sanslösa grejer såsom pilbågsskyttar som skjuter två pilar på en och samma gång, spiked chains och dylikt) så kan jag hålla med om att vissa powers känns rätt konstlade. Powers i stil med den du nämnt ovan (det låter som Paladinförmågan Beckon Foe) blir ju typ en sorts besvärjelser.

Jag har dock rätt lätt att acceptera detta, eftersom om man vill att spelen ska vara trovärdiga, så blir man ju besviken på båda versionerna. Båda siktar på episka fantasyberättelser, och sett i det ljuset tycker jag att förmågor som Beckon Foe fungerar bra, eftersom de definitivt känns heroiska och sagomässiga.

Men det viktigaste tycker inte jag är hur vettiga reglerna verkar vara när man bara rent ytligt läser dem i regelboken, utan vilken sorts spel de faktiskt leder till när man använder dem. Det är här 4E glänser, enligt mig, eftersom 4E's powers leder till mer rörliga och levande strider. Kombatanter rör faktiskt på sig (och på sina motståndare) i 4E, vilket jag tycker gör striderna både mer cineastiska och - paradoxalt nog - realistiska, samtidigt som man som spelare känner sig mer engagerad eftersom man faktiskt får olika valmöjligheter som spelar roll. Det viktigaste för mig är alltså hur reglerna samverkar med varandra och vilken typ av spel de gemensamt bygger upp, och det spelet känns mer som en episk fantasystrid i 4e, medan jag ibland kan tycka att jag är mer av en revisor i 3.5.

Men jag kan respektera din åsikt i den här frågan, och ovanstående är bara en redogörelse för mina personliga åsikter.

 

[Genesis]

Jag har väldigt litet erfarenhet av D&D, men håller med de som säger att Wizards visste precis vad de ville åstadkomma med spelet, fokuserade på detta som en laser och lyckades otroligt väl med spelet. 4E är ett spel som vet vad det vill. Inga designbeslut har blivit tagna av slentrian, utan allt är väl genomtänkt.

Det går alldeles utmärkt att hävda att D&D 4E stöder en spelstil som man själv inte tycker så mycket om, men den som hävdar att det är dåligt designat förstår sig inte på regeldesign. Du kan säga att det är tråkigt, men inte att det är dåligt.

 

[Sodivra]

4th edition äger!

4th edition är helt sanslöst bra - Men då tyckte jag förstås att allt D&D innan 4th sög.

Så jag har dels en annan utgångspunkt än de D&D-spelare du känner, och så är jag lite extra positiv till spelet eftersom jag blev så positivt överraskad - Jag förväntade mig något mer som 3.X

Det här är min utgångspunkt när jag bedömt D&D:

När jag tittat på D&D så har jag tänkt "Aha, ett spel som handlar om att man går ner i dungeons och dödar drakar" men sedan har det visat sig att när man går ner i dungeonen så är själva dödandet inte så värst intressant och dessutom otroligt segt med alla regler.

För mig så är det väldigt viktigt att rollspel har något eget att komma med, något det är bra på. Jag är inte så intresserad av ett spel man kan göra allt med, så här tyckte jag att D&D missat sin grej, så att säga.

I D&D 4 så upplever jag strid som riktigt intressant och taktiskt, och mindre segt dessutom. Helt klart det bästa spelet på taktiska utmaningar jag vet. Vi har kört tre möten hittills, och där har jag verkligen låtit balla fighter och monster dominera. Vinst!

Har man inte samma inställning som jag så kan man ju bli besviken på att spelet nu fokuserar så mycket på att slåss och klara utmaningar. Som du ser på de andra svaren så ser man mycket av den attityden (Att spelet ska ha ett syfte) på det här forumet, så här är nog bilden lite extra positiv av 4ed.

Dessutom så får D&D 4 en fet plusstämpel av mig för att de gör ett seriöst (och lyckat) försök att från grunden analysera hur man kan lägga upp och sköta spelet, vad olika spelare vill ha, vilka konventioner som gäller i spelgruppen, och så vidare, istället för att bara slänga siffror och regler i en nykommen stackars spelares knä. (Jag vet inte hur det här fungerade i pre-4 D&D, men jag blev positivt överraskad jämfört med andra spel iaf)

 

[solvebring]

Kul... Inte för att jag spelat D&D4Ed. Men just för att jag senast igår kväll pratade lite rollspel med ett par amerikaner över mIRC. De var verkligen överens om en sak, och det var att D&D4 var skräp. Jag frågade aldrig vidare om varför dock, eftersom jag istället såg till att stjäla lite hjälp till mitt D&D3.5 pluggande.

 

[DesertRain]

Jag tycker att D&D4 är klart sämmre än 3.5. Det spelet kändes som ett rollspel där man kunde göra något annat än att banka ihjäl monster på löpande band.

Reglerna ock särskilt förmågorna som de olika klasserna och raserna har känns bara överdrivna. Som eldarins förmåga att teleportera sig, känns bara löjligt tycker jag. Likaså flertalet Powers till samtliga klasser. Wizard är väll ett undantag eftersom de trotts allt är magiker.

Healing surges känns också löjligt. Jag inser dock att de fyller en viktig funktion om man gillar att banka kobolds.

4E har dock fördelar över 3.5, reglerna är enklare exempelvis. Boken är bättre upplagd och illustrationerna är överlägset bättre än de i 3.5.

Summa sumarum är dock: 3.5>>4

 

[Pom]

Jag tycker 4E är riktigt bra. Jag jämför med 3.5, 3.0, 2nd ed, 1st ed och BECMI.

Striderna är som andra har sagt extremt välbalanserade och underhållande, bäst hittills av versionerna.

Färdighetssystemet tycker jag också är bäst hittills. Det är ALDRIG någon tvekan om vilken färdighet som skall användas för att klara någonting.

Jag älskar också grundfilosofin att alla skall ha roligt hela tiden. Alla kan bidra i strider, alla kan bidra i förhandlingar, alla kan bidra i forskning på biblioteket, osv.

Tillverkning av egna monster och NPC är tillbaka på ungefär samma lätta nivå som i AD&D och BECMI.

Beroendet av magiska föremål är borta. Eller rättare sagt, effekten av magiska föremål kan enkelt ersättas med en liten bonus som presenteras i DMG

De nackdelar jag märkt är dessa:

- Eftersom stridssystemet är så utstuderat avpassat för att ge spännande strider är det svårt att använda det till snabba avgöranden. Det är mycket svårt att döda en fiende på en runda, även om fienden är rejält underlägsen.
Jag har därför insett att om utgången av en strid är helt given från början är det dumt att använda stridssystemet. Superhjälten kommer att besegra stadsvakten, det ser systemet till, men vill man att superhjälten skall vinna BUMS är det bättre att säga att så sker än att använda stridssystemet.

- Det finns fortfarande inget system för stora fältslag. Bara BECMI lyckades med det (och i viss mån 1st edition AD&D Battlesystem, men det tog en evig tid att spela).

- Färdigheter som Profession och Craft är borta och jag gnällde i högan sky i början över det. Men sedan insåg jag mer och mer att det inte var många saker som nödvändigt krävde särskilda färdigheter för dessa. Åka båt och göra pilar är väl det jag kommer på. Men åka båt passar bättre som skill challenge (alla kan hjälpa till istället för bara någon) och göra pilar...hm, ja säkert kommer behovet någon gång att uppstå.

 

[solvebring]

Well, har som sagt bara speltestat 3.5, men skall köra for real på lördag. Därför pluggar jag ju 3.5, och kan säga från min erfarenhet jämfört med andra rollspel i allmänhet att det är fett krångligt på vissa punkter och känns ofta lite "för brett". Det känns som man aldrig kommer att fatta D&D3.5 fullständigt.

 

[deronius]

Well, har som sagt bara speltestat 3.5, men skall köra for real på lördag. Därför pluggar jag ju 3.5, och kan säga från min erfarenhet jämfört med andra rollspel i allmänhet att det är fett krångligt på vissa punkter och känns ofta lite "för brett". Det känns som man aldrig kommer att fatta D&D3.5 fullständigt.

Jag har trögglat som fan för att lära mig och nu när jag förstår det hyfsat så är det skitkul ! Har snabbläst genom 4E böckerna och det verkar intressant men just nu är min 3.5 grupp alldeles för rolig för att jag ska vilja byta.

 

[Eksem]

Snackar vi fältslag tycker jag nog ändå att Heroes of Battle till 3.5 har den absolut bästa lösningen jag sett i ett rollspel någonsin. Det är ett slags uppdragssystem, där olika uppdrag som PCs utför (sabotera en bro, lönnmörda en fiendes fältherre, leverera mat, etc) ger olika poäng som räknas ihop och påverkar slagets utgång. Mycket smidigt och trevligt system. Går givetvis lätt att översätta till vilket spel som helst.