Själv är jag mest nyfiken på dels i vilken grad det bedrivs kritiska studier på området och dels i vilken grad yrkesutövare faktiskt tar till sig resultaten.
Om man ska dra en parallell till mitt eget gebit så får jag väl säga att lärare ofta är rätt dåliga på att kritiskt granska sin egen praktik; man har blivit upplärd på ett visst sätt och jobbat på ett visst sätt i 30-40 år och dessutom jobbar nästan alla lärare inom samma ämne på det viset. Och här ska inte komma nån jäkla forskning och säga emot... Nä, magkänsla och tradition väger extremt tungt och det finns en stark ovilja att ta till sig nya rön.
Det här tror jag inte är unikt för lärare. "Sanningar" sätter sig snabbt och gärna, och konservatism gömmer sig bakom en fernissa av "antal års yrkesverksamhet".
Anledningen till att jag litar på bilmekaniker, i den mån jag gör det, är för att man faktiskt kan mäta om en bil blivit bättre efter att ha varit hos dem. Jag är övertygad om att det florerar åtskilliga myter bland dem också. Vi kan väl kanske uttrycka det såhär: Mitt förtroende för bilmekanikers kunnande handlar inte om att jag tror att de har rätt om allting i sitt yrke eller att jag tror att de har sådär benhårda goda anledningar till allt de gör, men så länge slutresultatet blir en reparerad bil och det inte kostat alltför mycket så har jag visst överseende med att en del av det de gör antagligen är onödigt och bygger mer på magkänsla och tradition än på vad som faktiskt är rationellt.
Lite på samma sätt tänker jag om mina kollegor. Så länge de inte dödar elevernas lust att lära sig till exempel programmering så skiter väl jag egentligen i om de envisas med att undervisa som om det fortfarande var 1985... Men det betyder inte att de har rätt i allt de säger.
Så att säga.
(EDIT: Sen vet jag att det troligen upplevs som oerhört provocerande för en del att jag inte har så mycket till övers för "tyst kunskap" utan föredrar nedskriven, undersökt och bevisad kunskap. Det får jag helt enkelt leva med.)
Om man ska dra en parallell till mitt eget gebit så får jag väl säga att lärare ofta är rätt dåliga på att kritiskt granska sin egen praktik; man har blivit upplärd på ett visst sätt och jobbat på ett visst sätt i 30-40 år och dessutom jobbar nästan alla lärare inom samma ämne på det viset. Och här ska inte komma nån jäkla forskning och säga emot... Nä, magkänsla och tradition väger extremt tungt och det finns en stark ovilja att ta till sig nya rön.
Det här tror jag inte är unikt för lärare. "Sanningar" sätter sig snabbt och gärna, och konservatism gömmer sig bakom en fernissa av "antal års yrkesverksamhet".
Anledningen till att jag litar på bilmekaniker, i den mån jag gör det, är för att man faktiskt kan mäta om en bil blivit bättre efter att ha varit hos dem. Jag är övertygad om att det florerar åtskilliga myter bland dem också. Vi kan väl kanske uttrycka det såhär: Mitt förtroende för bilmekanikers kunnande handlar inte om att jag tror att de har rätt om allting i sitt yrke eller att jag tror att de har sådär benhårda goda anledningar till allt de gör, men så länge slutresultatet blir en reparerad bil och det inte kostat alltför mycket så har jag visst överseende med att en del av det de gör antagligen är onödigt och bygger mer på magkänsla och tradition än på vad som faktiskt är rationellt.
Lite på samma sätt tänker jag om mina kollegor. Så länge de inte dödar elevernas lust att lära sig till exempel programmering så skiter väl jag egentligen i om de envisas med att undervisa som om det fortfarande var 1985... Men det betyder inte att de har rätt i allt de säger.
Så att säga.
(EDIT: Sen vet jag att det troligen upplevs som oerhört provocerande för en del att jag inte har så mycket till övers för "tyst kunskap" utan föredrar nedskriven, undersökt och bevisad kunskap. Det får jag helt enkelt leva med.)