Arvidos said:
Använder du erfarenhetspoäng, förbättringsslag, XP eller någon annan regel som gör rollpersonerna bättre och bättre över tid?
Inte i någon större utsträckning, åtminstone inte i någon av mina nuvarande kampanjer (CoC respektive superhjältande).
EB, som jag spelleder sporadiskt, har inte heller några egentliga förbättringsregler av det slaget, om man inte räknar att ens åsikter och värderingar förändras över tid...
Arvidos said:
Vad tycker du om sådana förbättringsregler?
Att de är klumpiga som belöningsmekanismer och brukar mer bli en distraktion från vad jag ser som det väsentliga än något som höjer stämning eller inlevelsen i gruppen. De brukar också locka fram powergamern i folk, vilket inte riktigt är det jag är ute efter.
Teoretiskt sett borde det dock i simulatoriska system finnas möjligheten att helt enkelt bli bättre på vad man håller på med, enligt nån realistisk skala. Jag blir direkt avtänd av att gå från bonnläpp till övergud på två kampanjer, jag föredrar realistiska inlärningskurvor.
Arvidos said:
Vilka förbättringsregler är bra och vilka är dåliga?
Det beror på vad man spelar för spel. I D&D funkar levels och XP utmärkt, men det är för att spelet ju fortfarande har starka (och roliga) rötter i Chainmail och andra bräd/figurspel. Jag är ju dock oftast djupimmersionist, och ur det perspektivet föredrar jag ickespeliga belöningar. Alltså, den spelare som skriver nåt coolt om sin rollperson vid sidan av blir belönad med häftiga drömmar eller singleplayergrejs, den spelare som engagerar sig i rollspelet får mer plats och tid. In-game-"belöningar", med andra ord.
Jag brukar säga att "gott rollspelande är sin egen belöning", och det står jag nog fast vid. I mina ögon försvinner den emotionella kopplingen till det man gör om man också "får betalt" för det. Om jag t.ex ska agera ångestfullt i ett spel som Vampire, så skulle jag bara känna mig som en smutsig hora om jag inkasserade XP för att känna ångest. Ångest för ångestens egen skull, liksom. Det är därför jag ännu inte blivit så värst impad av indiespelen, de mekaniserar sånt jag bryr mig om och då blir det tråkigt. "Vanliga" rollspel mekaniserar sånt jag inte bryr mig om alls (strid) och skapar därmed åtminstone artificiella incitament för mig att bry mig. System skapar mao för mig bara artificiella incitement, som känns plastiga och tråkiga (men är bättre än inga incitament alls).