Ooookej. Visst önskar vi båda att Rome faktiskt var på latin, men inte har jag hört dig påstå att Rome var "otroligt irriterande"? Samtidigt är det just brittisk engelska som används istället för latin där. Av just den anledningen tror jag inte att folk har några problem med disbelief i Arn. Om däremot amerikansk engelska varit gällande för utlandsscenerna i Arn - då har det varit en annan femma.
Nej, det är en stor skillnad. i 'Rome' talas -bara- engelska, i princip, så utgångspunkten för ens tolkning blir att latinet, och alla andra språk, är -översatta- till engelska. Det är en konsekvent lösning. i Arn, däremot, eftersom svenskarna talar svenska, blir latinet mer direkt -representerat- av engelskan, och det är en helt annan sak. Det är inte en konsekvent lösning, utan mest en billig och dålig. Jag inser att vissa inte har ett problem med att tex, spela rollspel i en antik setting och låta svenska representera latin, och engelska representera grekiska, men det är en representation för mycket i min värld, jag kan inte riktigt förstå de människorna. Engelska för mig medför vissa specifika associationer, och antingen talar -alla- engelska, eller så talar alla som -borde- tala engelska eller något snarlikt engelska (tex anglosaxiska) det, eller så kan jag köpa att all relevant dialog sker på engelska, medan man hör främmande språk i bakgrundet - det är ett grepp som börjat komma, som funkar. Men om två ädlingar i medeltida Sverige ska hålla en konversation på -latin-, och då helst plötsligt börjar tala -engelska- med varandra....argh. Tycker du verkligen att det är ett grepp som fungerar? Jag tycker det låter som en ren katastrof. Det är att kräva för mycket av min suspension of disbelief. (Random exempel: I vår Västmark-kampanj, talar min rollis occitanska (modersmål), latin (flytande), västtunga (med brytning). Jag markerar då västtunga med att fejka en liten fransk brytning, medan hon talar rent på latin. Occitanska har jag ingen aning om hur jag ska representera än, så det är bra att hon inte har någon att prata det med.
Men liksom, jag börjar för tusan inte prata engelska, det hade varit fel på så många plan. Att representera hennes occitanska med modern franska hade jag kunnat tänka mig, dock, om jag inte vore nästan helt okunnig i det språket).
Vidare, jag tror inte asiater och ryssar specifikt targetar språk- och historinördar. Så jag upprepar frågan; varför är deras historiska filmer så pass mycket vettigare rent språkligt än vad amerikanska och västeuropeiska filmer är? En delförklaring är självfallet den angloamerikanska kulturdominansen i västerlandet, och att då aktivt -stötta- denna dominans i Arnfilmen tillför väl dessutom ytterligare en dimension sugighet.
Det är förstås mycket dyrare att ha autentiska språk när ingen i skådespelartroppen kan språket. Särskilt eftersom de måste lära sig haspla fram sin latin på ett trovärdigt sätt - det är bättre att prata engelska väl än latin med usel brytning, särskilt borde det vara så i språknördarnas ögon.
Jag kan inte latin. Jag kan -känna igen- latin, det är en helt annan sak. Jag tar latin med brytning framför inkrystad engelska varje dag i veckan, och jag kan inte tänka mig att jag är ensam om det. Och man kan ju spara in på annat för att bekosta en vettig språkcoach. Så jävla dyrt kan det inte vara. Det finns ju en del extremt uttjatade grepp man hade kunnat skära ned på, tex, du vet...fältslag? Latinkunniga personer hade nog gärna ställt upp i biroller dessutom. En vettig regissör kan skapa magi även med amatörskådisar, trots allt.
Sedan, det är inte som de talar arkaisk maya i Apocalypto, utan det är modern maya det rör sig om. Men spelar det nån roll? Nej, knappt, endast totala experter märker någon skillnad. Att vissa andra...eh...detaljer i Apocalypto sedan är så fucked up att utvecklingsstörda chimpanser som wikipedia-surfat i några minuter om medeltida sydamerika kunnat upptäckta dem, är en annan sak. Poängen är; ytterligt få i publiken kommer någonsin tänka på att det inte är arkaisk maya som talas i Apocalypto. Jag blir extremt förvånad om detsamma gäller för publiken som ser 'Arn'. De kommer inte tänka 'ah, så det här är latin', eller ens 'ah, så det här representerar latin...'. De kommer tänka 'ah, Saladin pratade engelska, coolt'.
Men det är bannemig inte ett skäl att förkasta en film, och vore det ett skäl så borde ju du i konsekvensens namn lida av autenticitetsfel i en mängd andra kategorier också.
Vissa autencitetsfel är lättare än andra att ha överseende med, är inte det självklart? Så länge filmen någotsånär förmedlar något som i mina ögon vagt kan räknas som en trovärdig bild av medeltiden, är jag nöjd. Folk talar inte engelska i medeltida Sverige i något som vagt kan räknas som en trovärdig bild av medeltiden, tyvärr.
Sedan kan filmen självfallet visa sig ha meriter ändå, jag kommer ju gå och se den. Men du borde veta vid det här laget att jag är bra på att bli indignerad när jag blir besviken på något jag haft höga förväntningar på. Jag ser det inte som en stor karaktärsbrist, direkt
- Ymir, lite bitter, kanske