Nu tänker jag låta lite som en gammal tjurgubbe, och verkligen djupdyka i det faktum att jag snart blir 30, så ni får ursäkta.
När jag var ung, så var datorspel något man antingen köpte eller bytte med varandra på disketter. I den mån någon hade en dator överhuvudtaget. Min mamma skaffade vår första '95, då jag gick i högstadiet. Innan dess var det mest en kamrat som hade en rik arkitektfarsa som hade en AT-maskin i källaren. Varje spel var jävligt speciellt.
När jag var ung, så var TV-spel något ovanligt. Alla hade inte en 8-bitare ens; och hade man en sån hade man kanske 2-5 spel till den om man inte hade snorrika föräldrar.
När jag var ung, så var internet något som bara fanns på film. Innan gymnasiet kom jag bara i kontakt med 28.8-modem och taffliga sharewaresidor det tog oändligt med tid att tanka från.
När jag var ung, så kopierade man musik på kassettband. Ville man ha något, så fick man se till att personligen känna någon som hade och kunde tänka sig att spela av.
Vad är grejen med det här? Jo, att idag är det oerhört mycket mer lättillgängligt. Mina små kusiner t.ex har hundratals brända spel till både konsoller och datorer, man spelar facebookspel och WoW, allt finns tillgängligt direkt här och nu. Och det finns en vana, en förväntning, att det ska vara så.
Jag får i varje fall för mig att det är så. rätta mig gärna.
Men; min fråga är - vad skulle vara ett motsvarande steg för rollspel? Vad skulle vara tillräckligt lättillgängligt, gå tillräckligt snabbt? På 80- och 90-talen hade vi att konkurrera med kasettband, 8-bitarskasetter och disketter. Idag konkurrerar vi på en betydligt större plan, så att säga. Spelreglerna är annorlunda.
Räcker det med tunna regler? Blir det lättare om man har ett enkelt och tydligt regelramverk men ingen spelledare (man slipper leta sådan?) Hur skapar man spel folk känner sig bekväma i att bara kasta sig ut i, utan att det krävs en massa förarbete?
Finns det sådana här spel idag? Vilka? Och den som kommer dragande med DoD '91 kommer jag att doppa i en tunna med tjära.
När jag var ung, så var datorspel något man antingen köpte eller bytte med varandra på disketter. I den mån någon hade en dator överhuvudtaget. Min mamma skaffade vår första '95, då jag gick i högstadiet. Innan dess var det mest en kamrat som hade en rik arkitektfarsa som hade en AT-maskin i källaren. Varje spel var jävligt speciellt.
När jag var ung, så var TV-spel något ovanligt. Alla hade inte en 8-bitare ens; och hade man en sån hade man kanske 2-5 spel till den om man inte hade snorrika föräldrar.
När jag var ung, så var internet något som bara fanns på film. Innan gymnasiet kom jag bara i kontakt med 28.8-modem och taffliga sharewaresidor det tog oändligt med tid att tanka från.
När jag var ung, så kopierade man musik på kassettband. Ville man ha något, så fick man se till att personligen känna någon som hade och kunde tänka sig att spela av.
Vad är grejen med det här? Jo, att idag är det oerhört mycket mer lättillgängligt. Mina små kusiner t.ex har hundratals brända spel till både konsoller och datorer, man spelar facebookspel och WoW, allt finns tillgängligt direkt här och nu. Och det finns en vana, en förväntning, att det ska vara så.
Jag får i varje fall för mig att det är så. rätta mig gärna.
Men; min fråga är - vad skulle vara ett motsvarande steg för rollspel? Vad skulle vara tillräckligt lättillgängligt, gå tillräckligt snabbt? På 80- och 90-talen hade vi att konkurrera med kasettband, 8-bitarskasetter och disketter. Idag konkurrerar vi på en betydligt större plan, så att säga. Spelreglerna är annorlunda.
Räcker det med tunna regler? Blir det lättare om man har ett enkelt och tydligt regelramverk men ingen spelledare (man slipper leta sådan?) Hur skapar man spel folk känner sig bekväma i att bara kasta sig ut i, utan att det krävs en massa förarbete?
Finns det sådana här spel idag? Vilka? Och den som kommer dragande med DoD '91 kommer jag att doppa i en tunna med tjära.
